”Nu lämnar jag min komfortzon igen”

I det som kallas Welcome Hub – entrén – bjuder baristan på en perfekt kopp kaffe, direkt från sin manuella espressomaskin. Microsoft satsar på mys: Mjukvarujättens svenska högkvarter är som ett ombonat, men superpåkostat vardagsrum. Varma färger, sköna sittmöbler och en ljussättning som maximerar harmonin. När det kommer till hemtrevnad, är de globala tech-bolagen oslagbara. 

Det har inte alltid varit så. 

När Hélène Barnekow, Microsofts avgående Sverige-vd, började inom tech för nästan 30 år sedan var branschen en fyrkantig, manligt kodad bastion med nästan bara ingenjörer. Design? Nej, sådant stod långt ner på dagordningen. 

”Ericssons mobiltelefonenhet i Lund – det var min största kulturchock. Jag kom in där 1995 som en av få tjejer bland flera hundra män. Det var rakt på sak, ingenjörsdrivet och tydligt att här är det tekniken som gäller. Stämningen var inte direkt ovänlig, men ganska tuff. Jag kom från jobb på bank och inom FN i Schweiz, ett land där folk gärna håller upp dörrar, är artiga och inbjuder till diskussion. Så var det inte alls på min nya arbetsplats. Och i den här inte särskilt inkluderande miljön skulle jag nu hitta min roll. Det var inte helt enkelt”, säger Hélène Barnekow med vad man förmodar är ett understatement, när vi träffas i de hippa lokalerna i Stockholms tech-kvarter. 

Outsider-upplevelsen av att vara den enda kvinnan i rummet har präglat henne. Vad har jag, med min annorlunda bakgrund och kompetens att tillföra? Och hur får jag de andra – majoriteten – att lyssna? Det är frågor som Hélène Barnekow många gånger brottats med under sin långa ledarskapskarriär inom tech. 

Att mångfald i rekrytering och tankesätt kan leda till enorma affärsframgångar anser hon sig vid det här laget kunna leda i bevis. Som ny produktchef på Sony Ericsson lyckades hon styra bort från de svarta standardtelefonerna och införa ett nytt koncept med smäckrare modeller i vinrött, gult och blått. Det blev en hit bland konsumenterna. Men det var inte utan kamp. Att liksom trycka sig in i diskussionerna har varit ett återkommande tema, särskilt i början av hennes karriär. 

Vilka fördelar har du haft som kvinna inom tech? 

”Många – och det där ska man inte missa. Även om jag har fått jobba hårdare, har mina insatser också blivit extremt ihågkomna. Jag låter annorlunda, ser annorlunda ut och sticker därför ut i mängden. När jag väl har lyckats komma igenom, har det jag har åstadkommit satt sig ordentligt. En annan fördel är att jag trovärdigt har kunnat representera den kvinnliga delen av befolkningen, det finns ett enormt värde i det”, säger Hélène Barnekow på den mjuka skånska som hängt med sedan barndomen.  

Hon växte upp i Kävlinge. 

En homogen mexitegel-idyll på slättlandet en bit norr om Lund. Pappa verksam inom bygg, mamma hemmafru, dagbarnvårdare och sedermera delägare i skobutik. Tryggt, trivsamt – småtråkigt, berättar hon. Bland det mest dramatiska som hände var när Stora Harrie IF kammade hem segern i någon hemmamatch. Hela familjen var fotbollstokig och med andra ord nästan identisk med de andra familjerna i Kävlinge och massor av liknande ställen. Men samtidigt inte. 

Hélène Barnekow ingår i den friherrliga ätt som har nummer 230 i adelskalendern, rötterna djupt i den dimmiga medeltiden och förgreningar över hela Europa. Släkten härskade under lång tid över det fantastiska renässansslottet Vittskövle, Skånes största borg med över 100 rum, som barnekowarna var tvungna att sälja till en bankir på 1800-talet när pengarna tröt.  

Farfar Kjell Barnekow, en beläst och berest hovpredikant som tack vare sin schweiziska mor talade flytande franska, gav genom sina berättelser den unga Hélène ett unikt titthål ut i en mycket större värld. Kävlinge kändes allt trängre. 

Genève, Malta, Miami, London, Tokyo, Sao Paolo – den karriär som tog fart nästan direkt efter en examen som civilekonom med franska som inriktning har fört Hélène Barnekow jorden runt, flera varv. 

Boston var tufft. 

Där fattade hon sitt livs dittills svåraste beslut, som inte hade med hennes krävande chefsjobb inom multinationella it-jätten EMC att göra. 

”Jag separerade och sedan skilde vi oss. Jag blev ensam med två småbarn, i en miljö långt från mina svenska nätverk, och fortsatte att resa mycket i jobbet. Så det var oerhört tufft. En livskris, ja det kan man absolut säga att det var.”  

Hon fortsätter: 

”Det är kanske kontroversiellt att säga, men utan hemhjälp hade det aldrig gått. 

Utomlands tar man ju hjälp med allt möjligt, i en helt annan utsträckning än i Sverige, med allt från gräsklippning till tvätt. Det är inbyggt i systemet på ett annat sätt. Och själv anlitade jag oerhört mycket hjälp. Tack vare det kunde jag ägna all min fritid åt barnen, i stället för att putsa rutor och stryka mina kläder. I Sverige har vi en stor andel kvinnor i arbetslivet, men relativt få i företagens ledningsgrupper, och den ojämlikheten tror jag har med detta att göra. Att kvinnor inte får så mycket hjälp med hushållsarbetet, och därför har svårt kan frigöra tid.” 

Ett hemhjälps-samhälle innebär väl ökade klasskillnader? 

”Jag vet inte. Eller så blir det lättare för kvinnor att ta sig fram.” 

Hélène Barnekow har i sitt ledarskap inte ryggat för okonventionella metoder. 

Som nybliven Sverigechef för ett på den tiden ganska stukat Telia, förvånade hon sin omgivning genom att placera ut storbildsskärmar med rullande Twitter-flöden i kontor, hissar och korridorer. Telia-kundernas frustrerade mellanhavanden med kundtjänst framgick plötsligt till allmän och pinsam beskådan. Vilket var avsikten. 

”Det var inga snälla saker som skrevs och det hade jag haft ont i magen över. Tack vare de där skärmarna uppstod en känsla av brådska som inte fanns i bolaget tidigare. Kunder, analytiker, styrelsemedlemmar – alla läste de där tweetsen och kundernas missnöje blev något personligt, för alla i hela företaget. När vi så lyckades vända situationen och omdömena gradvis förbättrades, var glädjen påtaglig. Stoltheten smittade av sig och det var ganska fantastiskt att se”, säger Hélène Barnekow. 

Medan allt detta pågick ägnade sig hennes bröder åt helt andra ting, mycket långt från storbolagens inglasade huvudkontor. Äldre brodern Sten är författare, forskare och en av Sveriges främsta experter på zenbuddhism, med gigantiska tvåbandsverket ”Än Zen då” på över 2000 sidor som magnum opus. Lillebror Björn är bland mycket annat artistmanager och innehavare av skivbolaget Bad Taste Records. 

”Jag vill ge credd till våra föräldrar, som gav oss sådan frihet att utvecklas åt olika håll. Vi kände aldrig någon press hemifrån när det gällde yrkesval. Bli vad ni vill, fick vi ofta höra, bara ni hittar er passion. Och det man gör, det gör man bra.” 

Har du någon gång sneglat med avund på brödernas annorlunda yrkesval? 

”Jag kan bli inspirerad av det de sysslar med, absolut. Och visst har det funnits tillfällen när jag jobbat alldeles för mycket och känt att åh, det där vore kul att göra i stället… Samtidigt finns så många beröringspunkter mellan våra jobb. Vad det ofta kokar ned till, oavsett om man jobbar inom artistbranschen, med zenbuddhism eller inom tech, är förhållningssätt. Till människorna och till livet. Jag och mina bröder står varandra väldigt nära och hamnar ofta i diskussioner om det där. Det är jättespännande.” 

I Microsoft-lobbyn fortsätter det att pysa välkomnande från den blänkande kaffemaskinen. På en bildskärm vittnar unga, trendiga medarbetare om hybridarbetets möjligheter, medan en nyanställd får en första introduktion på avspänd kompisnivå i en av de bekväma sofforna. Framtiden är digital. 

Bland tech-industrins många löften återfinns det om renare miljö (fast de globala CO2-utsläppen fortsätter att öka dramatiskt), en bekvämare tillvaro (fast kanske inte för budplattformarnas cykelbud) och den enorma tidsbesparing som de digitala verktygen möjliggör. 

Motsägelsefullt nog duggar rapporterna om stressrelaterade problem fortsatt tätt och inte ens Microsoft-chefen Hélène Barnekow visar sig ha kunnat trappa ner på tempot med hjälp av det egna företagets teknik. 

”Ja, det är paradoxalt. Ju mer vi sparar in på automatisering, desto mer ökar ju tempot. Vi människor har en förmåga att ständigt fylla den inbesparade tiden med nya uppgifter. Och där driver vi som tech-bolag på; det är en konkurrensfråga. Samtidigt ser jag möjligheter i att borra mer i de djupare, större frågorna, däri ligger en av automatiseringens största potential: Den kan frigöra tid till reflektion och coachning. Så att vi inte rusar fram, bara för att vi har fått fram två datapunkter, utan faktiskt tillåter mer av diskussion i rum där det är särskilt högt i tak. Men det går ju så otroligt fort. Det är inte så ofta vi sitter i de där rummen.” 

Hur ser du på framtiden? 

”Nu lämnar jag min komfortzon igen. Nästa steg är att skapa mig ett liv som inte är så styrt av corporate”, säger Hélène Barnekow, som när vi träffas bara har dagar kvar som Microsoft-vd och kliver av för att bli partner i norska Ascension, ett litet konsultföretag som sysslar med ledarskap och marknadsföring. 

”Jag hoppas kunna jobba lite mer flexibelt, gå in i några fler styrelser, läsa lite fler böcker och vara lite mer i Skåne nära min pappa. Jag har haft fantastiska år på Microsoft och det hela känns lite nervöst. Men det är med stor nyfikenhet jag går in i det nya.”