Nisha Besara: ”Det blir inte alltid som man tänkt sig”

Det blir inte alltid som man har tänkt sig. Det blev det inte för mig med jobbet som chefredaktör för tidningen Chef. Ett halvår in i rollen känner jag att det inte är rätt plats för mig och jag har därför bestämt mig för att lämna. Det är mest ärligt – mot mig själv, mot kollegor och medarbetare och inte minst mot er läsare. Den som är chefredaktör för Nordens största och bästa ledarskapstidning ska verkligen kunna ge allt och även kunna se sig själv i rollen långsiktigt. 

Det är med jobb som med relationer: Man känner ett initialt pirr och en förnimmelse av att det kan bli en klockren matchning och det är just det pirret som gör att man kastar sig in och ger det en chans. Men som de flesta vet, så lever pirret inte alltid upp till ens förväntningar och det är svårt att sätta fingret på vad det är som gör att man inte vill fortsätta hänga med just den partnern. 

Du som chef och ledare har läst och hört tusentals klyschor om vikten av att följa ditt hjärta. Att det är din känsla för var du vill åstadkomma snarare än titlar och förmåner som ska styra dina yrkesval. Titlar och förmåner och såklart viktiga, men ger mest en kortsiktig tillfredsställelse. Så klyschorna har sina poänger: Du behöver vara stimulerad på djupet för att orka leda i längden. En chef och ledare är ett lok – det kommer att märkas om engagemanget inte är på plats. 

Så min uppmaning till dig som läsare är att vara ärlig mot dig själv och vad du vill. Om du inte får ut tillräckligt mycket av arbetet som tillfredsställer din person och dina drivkrafter, så kommer det troligen inte att hålla långsiktigt. Och det behöver inte handla om att det är något direkt fel på arbetsplatsen. Vi går igång på olika saker, så det som du inte trivs med kommer någon annan att älska och därmed utföra galant.

Jag vet, det är lättare sagt än gjort att lämna. Det var inte ett lätt beslut för mig heller, men efter vånda och sömnlösa nätter är jag glad och lättad över att det har mötts med en enorm respekt och kärlek från mina kollegor. Med ärlighet och transparens skapar man de bästa förutsättningarna för att gå skilda vägar och få en ordnad övergång till det nya – för båda parter. 

Så det blev inte fler än sex krönikor för mig på den här platsen. Det här är min sista som chefredaktör. Tack för all feedback och uppskattning från er läsare och vi kommer säkerligen att ses på andra platser än den här. 

Så vad ska jag göra nu? 

Jag ska ta all min samlade kunskap och pröva mina vingar som egenanställd och ägna mig på heltid åt det som jag har gjort vid sidan av mina ordinarie jobb i snart två decennier: Sitta i styrelser, agera rådgivare, moderera, föreläsa och skriva. Kanske är också jag en pandemiklyscha – en som har insett vikten av att styra min egen tid och ta en paus från organisation, medarbetare och chefer? Möjligen, men nu har jag slängt mig utför det här stupet med huvudet före och jag tror att jag landar säkert på fötterna där nere. Vi ses i dalen!