Linda Waxin: ”Vad är antirasistiskt ledarskap?”

Du har sett bilderna på protesterna, du har sannolikt sett Instagram fyllas med svarta rutor, du har kanske skickat eller tagit emot ett solidariskt statement från din arbetsgivare, du har säkert sett bilderna på gator målade med stora gula bokstäver BLACK LIVES MATTER, möjligtvis har du beställt litteratur om vita privilegier och begrundat hur det är möjligt att vi fortfarande lever i ett samhälle där rasism påverkar så många så mycket.

Själv har jag läst och läst: Artikelserien i DN om rasism mot svarta i Sverige, läst Svart Historias serie om Sveriges aktiva roll i slavhandeln, begrundat ekonomihistoriska analyser kring hur kolonialismen skapat ett ekonomiskt förtryck som är högst närvarande än idag. Gammal och ny litteratur kring antirasism. Gott så, men att bry sig, att “ha hjärtat på rätt ställe”, att vilja förstå, att vilja göra rätt är inte antirasism.

Som vit chef är det är så himla lätt (läs bekvämt) att stanna där, i en trygg zon gosandes med sin förträffligt goda vilja. Stanna kvar i det teoretiska, det intellektuella, det abstrakta. En möjlighet som bara just vita har. Det svåra är att omsätta sin goda vilja och önskan om att behandla alla värdigt till kunskap som sitter i kroppen. För sitter den inte i kroppen hjälper den dig inte att agera tydligt antirasistiskt när de svåra situationerna uppstår i ditt ledarskap. För uppstår gör de. Tror du att er grupp, avdelning, er organisation eller vårt land är besparat från rasism har du fel. Den finns överallt och den behöver inte vara övertydligt grov eller ens avsiktlig för att göra skada.

Därför behövs också antirasistiskt och inkluderande ledarskap överallt.

Hur kan du då utöva ett antirasistiskt ledarskap? Det är förvisso att förstå mekanismerna, att lära sig språkbruket, att ta till sig magnituden av effekterna och förstå verktygen för att minska dem. Men det är framförallt att agera. Att inte vända bort blicken, att inte släta över, att stanna upp, ställa jobbiga frågor, att ta ställning i enskilda situationer, liksom att använda sitt mandat för att förändra övergripande processer och organisationskulturen i sin helhet. Det är att erkänna för sig själv att det inte räcker med viljan att “vara en god människa”. Det är att precis som i all förändring som är viktig på riktigt, att låta datan och experterna tala, göra en plan, avsätta resurser och genomföra.

Det handlar om att syna vilka perspektiv som kommer in i organisationen och vilka som inte gör det, vilka perspektiv som stannar kvar och vilka som inte gör det, vilka som befordras och vilka som inte befordras. Det handlar om respekt för varje individs integritet och varje människas rättighet till samma möjligheter som andra människor.

Det handlar inte bara om lön. Men denna lönedata som Länsstyrelsen kartlade 2018 säger så mycket mer om svensk arbetsmarknad (och därmed om oss chefer) än bara orättvisan i reda pengar. Vilka otaliga beslut ligger bakom dessa skillnader och vilken skada har de åsamkat?

“Afrosvenskar födda i Sverige med minst en förälder född i Afrika söder om Sahara med en treårig post-gymnasial utbildning har drygt 49 procent lägre disponibel inkomst än den övriga befolkningen med motsvarande utbildningsnivå.”

Jag är inte där än, jag erkänner att mitt ”vita sunda förnuft” inte räcker till, jag förstår att jag inte är en expert, men jag vet var experterna på inkluderande ledarskap finns och jag kommer inte ge mig förrän mitt ledarskap är antirasistiskt. Är du med mig?