Kan arbetsgivaren kräva rehabilitering

Hej ,

Arbetsgivaren har en skyldighet att rehabilitera och arbetsanpassa för att en arbetstagare ska kunna återgå i sin anställning hos arbetsgivaren. Denna skyldighet följer av regler i arbetsmiljölagen (3 kap. 2a, 3 §§) och lagen om allmän försäkring (22 kap. 2, 3 och 4 §§) samt i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1) och om arbetsanpassning och rehabilitering (AFS 1994:1). Av dessa regler följer också att arbetstagaren ska lämna de upplysningar som behövs för en effektiv rehabilitering och aktivt medverka i rehabiliteringen.

Arbetsgivaren har en mycket långtgående skyldighet att vidta rehabiliterings- och anpassningsåtgärder utifrån den enskilde individens behov och förutsättningar. Arbetsgivaren måste uttömma samtliga möjligheter till rehabilitering och arbetsanpassning för att försöka ge möjlighet till arbetstagaren att kunna stanna kvar i sin anställning, kanske inte med samma arbetsuppgifter som tidigare men med andra uppgifter.

Arbetsgivaren, arbetstagaren och försäkringskassan ska tillsammans komma överens om vilka rehabiliteringsåtgärder och arbetsanpassningar som behövs och som är lämpliga. Arbetsgivaren kan inte tvinga eller beordra arbetstagaren att delta i rehabiliteringsåtgärder, men medverkar inte arbetstagaren i de överenskomna åtgärderna kan försäkringskassan sätta ned eller dra in sjukpenningen och arbetsgivaren kan anses ha fullgjort sitt rehabiliteringsansvar.

Att arbetstagaren inte vill delta i samtal med en friskvårdspedagog innebär inte att man kan säga att han inte medverkar tillräckligt aktivt och att arbetsgivaren därför har fullgjort sin rehabiliteringsskyldighet och inte behöver vidta andra åtgärder. Det är viktigt att arbetstagaren och arbetsgivaren är överens om vilka åtgärder som är lämpliga och som arbetstagaren är motiverad för att delta i. Det bör finnas andra åtgärder att genomföra som båda parter tycker är lämpliga, än samtal med friskvårdspedagog, i syfte att arbetstagaren ska kunna återgå i sitt arbete.

Andra åtgärder kan vara t.ex. tekniska hjälpmedel, förändring av arbetsuppgifter, arbetsorganisation, arbetstider, arbetsträning, arbetsprövning, utbildning, personella stödinsatser, omplacering, sjukgymnastik, medicinsk behandling, ergonomisk utformning av arbetsplatsen. Vilken typ av åtgärd som är möjlig och lämplig beror också på vad som är orsaken till symptomen. Om orsakerna beror på arbetstagarens sociala eller psykosociala miljö kanske andra åtgärder behövs. Om arbetsgivaren är ansluten till en företagshälsovård är det lämpligt att anlita den. Det kan också vara viktigt att såväl arbetstagare som arbetsgivare försöker tänka på vilken arbetsförmåga som arbetstagaren har istället för att bara tala om arbetstagarens sjukdom.

Rådet är därför att arbetstagaren och arbetsgivaren gemensamt bör komma överens om vilket arbete som arbetstagaren kan utföra och att tillsammans komma överens om rehabiliteringsåtgärder och arbetsanpassning. Det bästa är ju att arbetstagaren är motiverad till åtgärderna för att han ska kunna återgå till arbetet så snart som möjligt.
 
Hälsningar från Marie Bengtsson