Johan Carlson: ”Chefen måste kliva fram när det blåser”

När coronapandemin bröt ut för ett år sedan hamnade han mitt i stormens öga. Samtidigt som han och myndigheten fick en central roll i att hantera den nationella strategin och tvingades anpassa sin egen verksamhet för att klara av den uppgiften, utsattes han och myndigheten för en tsunami av kritik.

”I ärlighetens namn hade jag inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att det skulle bli så här stort. Jag tror aldrig en myndighet i Sverige någonsin haft så här stort fokus.”

”Det har varit väldigt tröttsamt, rent fysiskt.”

Men Folkhälsomyndighetens generaldirektör har också ett långt arbetsliv bakom sig som rustat honom, både som ledare och på ett personligt plan.

Johan Carlson, som fyller 67 i april, är utbildad läkare. Vid 35 års ålder var han färdig specialist i infektionsmedicin.

”Jag drevs av äventyrslust men även av att jobba med frågor som gör skillnad. Jag kom att syssla med malaria och arbetade på många ställen både i Öst- och Västafrika, omtumlande år som satte sin prägel på mig.”

Här lärde sig Johan Carlson vikten av att balansera utmaningar och åtgärder mot varandra. Hur viktas exempelvis ett barns sociala utsatthet mot risken att smittas av malaria? Vilka åtgärder ger bäst effekt i stunden och vilka konsekvenser får det på sikt?

Johan Carlson blev, som han själv säger, chef relativt sent i livet, när han var 50. Men då menar han chef på hög nivå, för även läkaryrket i många av dess former omfattar ju ett ledarskap.

”Som läkare lärde jag mig att ta snabba beslut, det är inte ett yrke där saker går att dra i långbänk.”

Dessutom hade han hunnit disputera, forska, bli docent och arbeta inom EU, som expert på infektionssjukdomar och epidemier.

”I EU förstod jag hur man kan arbeta för att driva frågor genom att jobba mot olika delar i en organisation. Jag förstod också hur oerhört viktigt det är att ha en ändamålsenlig organisation för att kunna bedriva ett effektivt arbete.”

Av sin omgivning beskrivs Johan Carlson som lugnet själv och han omtalas för sin förmåga att sätta sig in i, och pedagogiskt förklara, komplexa strukturer. En nära medarbetare beskriver hur den här förmågan ger honom en självklar pondus, dock inte av det auktoritära slaget.

År 2004 blev han chef för Socialstyrelsens smittskyddsenhet. Efter några år som chef för det som i dag är Inspektionen för vård och omsorg och som generaldirektör för Smittskyddsinstitutet fick han 2014 uppdraget att bygga upp en helt ny myndighet. Folkhälsomyndigheten, som var en sammanslagning av Statens folkhälsoinstitut, Smittskyddsinstitutet och delar av Socialstyrelsen, skulle ta ett helhetsgrepp på den svenska folkhälsan.

Den stora drivkraften när han drog upp riktlinjerna för myndigheten var, och är fortfarande, att få bukt med hur ojämlikt sjukdom drabbar svenskarna. Forskning visar att godkända betyg och utbildning är en nyckelfaktor.

”Vi behöver koppla ihop hälsa med sociala frågor och hitta lösningar inom skola och bostadspolitik för att kunna jobba proaktivt”, säger han.

Ett sådant arbete tar tid att sätta och under åren har han skruvat på organisationen för att få till bra flöden.

”Men när pandemin bröt ut befann vi oss plötsligt i en situation där alla våra avdelningar hade samma intresse. Vi behövde hitta de horisontella skärningspunkterna mellan sådant som laboratoriefrågor, psykisk hälsa, barnfrågor och juridik. Det var som att bygga ett plan medan man flyger.”

Ett år senare är Johan Carlson nöjd med de flöden han fått till.

”Det handlar om att få människor att intressera sig för det andra sysslar med. I chefsgruppen, som är oerhört sammansvetsad, har vi stora och öppna diskussioner där vi kastar upp olika infallsvinklar i luften. De som jobbar med områden som utsatthet eller alkohol måste förstå vad det innebär om vi exempelvis stänger grundskolan.”

Genom att skapa nätverk och chattgrupper kring frågor får man med många olika perspektiv i beslutsunderlagen.

”Och människor har verkligen engagerat sig med stor entusiasm i områden som de inte arbetat med tidigare. Det är väldigt spännande att utnyttja all den kunskap som finns hos myndigheten. Det skapar en uppslutning och stolthet hos medarbetarna att vara en del av en lösning.”

Det ger resultat, även internt. Den medarbetarundersökning som nyligen genomfördes visar de bästa resultaten någonsin.

Men Johan Carlson oroar sig ändå för uthålligheten, om medarbetarna ska orka. Hans ledande princip är att lyfta medarbetarna i medgång.

”Som lägre chef förstod jag tidigt att chefen måste skjutsa fram medarbetarna och låta dem glänsa. När det uppstår svårigheter, däremot, krävs det att chefen kliver fram och tar ansvaret. Medarbetarna måste känna trygghet och kunna lita på att chefen står längst fram när det blåser.”

Som när Johan Carlson på en presskonferens förra våren frångick sin annars lugna framtoning och visade hur upprörd han var.

”När Anders Tegnell blev osakligt påhoppad i medier och i andra sammanhang var jag tvungen att säga ifrån. Det är en generell tendens i samhället att inte kunna skilja på sak och person. Men vi på Folkhälsomyndigheten bedriver ett lagarbete, där några är mer synliga utåt.”

Själv är han inte så förtjust i att synas i offentligheten.

”Är man på en myndighet är dess prestige och varumärke viktigast. Om jag som chef ständigt framhöll mig själv skulle medarbetarna göra likadant. Plötsligt skulle vi ha trettio personer som uttalade sig i myndighetens namn och tyckte olika saker.”

Men hur håller han själv ihop under trycket?

”Det har tidvis varit utmattande, inte minst fysiskt. Det är ju mycket surr i pressen, men jag måste bestämma vad av allt detta som är viktigt och vad som bara är surr. Framför allt gäller det att rent psykiskt bestämma sig för vad som är viktigt och oviktigt. Som chef kan jag inte gå omkring och älta saker, jag måste vara lugn så att medarbetarna känner sig trygga.”

Han hittar trygghet i sin ålder, sin erfarenhet och i samtalen med seniora medarbetare.

”Man måste ju alltid vara sig själv, men ibland när det är jobbigt måste jag som chef kanske bita ihop och spela lite lugnare än jag är.”

Pendlandet mellan bostaden i Uppsala och kontoret i Stockholm tog på krafterna, men under hösten och vintern har han jobbat hemma. De många tjänsteresorna till Genève eller WHO-konferenser har också upphört.

”Min fru säger att hon aldrig sett mig så mycket som nu. Vi tar en kopp kaffe mellan mina möten och jag äter lunch med familjen.”

”Det är faktiskt ganska lugnt just nu. Det är en intressant motsägelsefullhet i det”, filosoferar Johan Carlson.

”Jag tror att hemarbete är här för att stanna.”

I slutet av 2019, efter sju år som generaldirektör hade Johan Carlson egentligen planerat att gå i pension. När regeringen hörde av sig och ville förlänga förordnandet tackade han ja. Och så bröt pandemin ut.

I november 2021 tycks det som att pensionen blir verklighet. Innan dess längtar Johan Carlson efter att kunna sjösätta de stora folkhälsoprojekt myndigheten arbetat med de senaste åren och som han tror kommer att ha effekter på lång sikt. Så vad händer med Folkhälsomyndigheten som av många anses vara hans verk?

”Visst sätter man sin prägel på en verksamhet som chef, men man får verkligen inte tro att man är oumbärlig och det är nog bra att inte stanna för länge. Jag önskar såklart att pandemin aldrig drabbat oss, men när det väl skedde har det varit en upplevelse att få vara med och bidra.”