Jag är inte upprörd

Det är Svenska Dagbladet som har gått igenom löneläget för de kommunalt anställda cheferna . Vi får till exempel veta att Thomas Persson som är chef för utbildningsförvaltningen har fått 12 000 kronor mer i månaden. Hans månadslön är nu 96 000 kronor.
Ett annat exempel är kulturförvaltningens chef Berit Svedberg, hon har ökat sin månadslön från 74 500 till 81 000 kronor.

Vänsterpartisten Ann- Margarethe Liv är upprörd. Hon är ordförande för personalutskottet men känner aldrig att det blir några vettiga diskussioner om chefernas löner.
Det som upprör henne mest är att en av stadens chefer har beviljats tjänstebil.

”Det som har hänt nu är att det kommer in andra förmåner som tjänstebil. Man anstränger sig ännu mer för att likna näringslivet.”

Förmodligen önskar eller tror hon att ideella skäl ska räcka för att attrahera de bästa cheferna. Det finns rötägg på en massa olika positioner här i världen, men att utmåla privata näringslivet som roten till allt det onda är att göra det väldigt enkelt för sig.

Tvärtemot Liv tycker jag att de kommunala verksamheter kan och bör styras med näringslivet som förebild. Att Stockholm stad har kommit fram till det är bara gratulera. I november beslutade till och med kommunfullmäktige om nya riktlinjer för stadens chefer. Programmet innehåller nya förmåner, bland annat möjlighet till privat pensionsrådgivning, särskild företagshälsovård och tjänstebil.

Visst, jag håller med om att Stockholms chefer tjänar bra och jag kan förstå att deras lönelyft verkar inkonsekvent med tanke på att det finns sparkrav. Men det är att tänka väldigt kortsiktigt, den som vågar vara lite mer långsiktig i sin analys räknar snabbt ut att de är välinvesterade pengar. De här cheferna avgör hur väl skattepengarna används. Är inte ersättningen marknadsmässig kommer de kommunala verksamheterna att ledas av ett B-lag, och då kan det bli riktigt dyrt.