EVA ñ Economic Value Added

Världens ledande auktoritet på EVA heter Bennett  Stewart. Han använde
analogin att EVA motsvarar den verkliga förtjänsten som ägaren av ett litet
familjeföretag stoppar in i skokartongen vid veckans slut. EVA har spelat en
väsentlig roll i rörelsen mot ”shareholder value” eller på svenska  aktieägarvärde.
Detta mått har blivit en ledande indikator på hur framgångsrikt ett företag är.

Aktieägarna är då de aktörer som förser ett företag med kapital. Man investerar
enligt denna skola enbart för att erhålla avkastning på kapitalet. Denna ensi-
dighet i synen på aktieägande har kommit att kritiseras i ökande utsträckning
– bl.a. av författarna som anser det har lett till förödande misstag och lockat
ledningar till felaktig eller kriminell bokföring som vilselett aktieägarna beträf-
fande rörelsens verkliga resultat.

Konceptet EVA är väletablerat inom den finansiella teorin men har först under
det senaste decenniet blivit en fundamental måttstock för ekonomiavdelningar
i takt med att dessa i ökande utsträckning använt måttet för affärsplanering
och prestationsstyrning. Man hävdar i denna skola att EVA avgör ett företags
värde snarare än vinsten. Exempelvis har ordföranden för AT&T förklarat att
man funnit en nästan perfekt korrelation mellan företagets börsvärde och EVA.
Effektivt nyttjande av investerat kapital är nyckeln till värdeskapande, vilket är
budskapet även till ansvariga personer för affärsprocesserna.

Den huvudsakliga skillnaden mellan å ena sidan EVA samt å andra sidan vinst
per aktie, avkastning på tillgångarna samt diskonterat kassaflöde – de vanligaste
måtten på prestation – är följande:

• Vinst per aktie säger ingenting om kostnaderna för att skapa dessa vinster.
Om kapitalkostnaderna i form av lån, obligationer och tillgångar exempelvis
uppgår till 12 procent så är 10 procents vinst i själva verket en minskning av
ekonomiskt värde – inte en ökning. Vinsten påverkar även skatterna vilket
minskar kassaflödet. EVA representerar det verkliga kassaflödet efter skatter,
räntor och andra finansiella åtaganden.

• Kapitalavkastning är ett bra mått på ekonomisk prestation men bortser från
kapitalkostnaderna. Under sina mest vinstrika år redovisade  IBM exempelvis
över 11 procents avkastning på tillgångarna men kapitalkostnaderna var näs-
tan 13 procent. Storföretag kan få kapital till låga kostnader via fördelaktiga
räntesatser och höga aktiekurser. Detta kapital kan investeras i företagen till
avkastningar som verkar hyggliga. Detta frestar företagen att expandera utan
att beakta den verkliga avkastningen i form av EVA.

• Diskonterat kassaflöde ligger nära EVA – givet en diskonteringsränta som
motsvarar kapitalkostnaderna.

För att fastställa ett företags kapitalkostnader behöver man göra två beräkningar
– en enkel och en mer komplicerad. Den enkla gäller kostnaden för skulderna,
vilken utgörs av räntesatsen efter skatt beräknat på lån och obligationer. Den
mer komplexa beräkningen innebär en skattning av återanskaffningsvärdet på
tillgångarna samt en beräkning av ägarnas förväntade avkastning baserat på de
priser som de har köpt aktier för eller fattat beslut om att behålla aktierna. Inves-
terare kan välja mellan riskfria placeringar eller de mer riskabla aktierna. De för-
väntar sig en högre avkastning för högre risk. För att attrahera investerare måste
svaga företag erbjuda en fördel i form av lägre aktiepriser än starkare företag.

Företrädare för EVA hävdar att kapitalhantering är ett företags primära affärs-
process. Denna sanning fördunklas av redovisningssystem som kostnadsför
löner, mjukvaruutveckling, hyror, utbildning och andra kostnader som utgör
en förutsättning för driften – system som också redovisar uppsagd personal,
nerdragningar m.m. som extraordinära poster i resultaträkningen. Genom att i
stället kapitalisera processerna eller skuldföra kostnaderna kan man lätt konsta-
tera om dessa bidrar till ekonomiska mervärden – EVA.

I en artikel i Fortune, ”The real key to creating wealth”, summeras essensen i
EVA enligt följande:
Hur mycket kapital är bundet i driften? Även om man inte vet svaret så vet
man vad det består av – kostnaderna för fastigheter, maskiner, fordon etc. plus
arbetande kapital. Men företrädare för EVA säger att det finns mer. Hur är det
med kostnaderna för FoU-utbildning? Detta är investeringar som ska ge avkast-
ning under åratal. Redovisningsprinciperna säger att man inte kan behandla
dem på detta sätt. Man måste betrakta dem som omkostnader precis som exem-
pelvis elektricitet. Företrädarna för EVA bortser avsiktligt från redovisningsprin-
ciperna. Man kallar dessa företeelser för kapitalinvesteringar. Ingen kan säga hur
länge de kommer att ge avkastning. Det är emellertid ett rimligare synsätt än att
kalla dem omkostnader.

Kritiken mot rent finansiellt synsätt på affärer har blivit massiv. I ambitio-
nen att visa ekonomiska värden har många ledningar lockats till rent bedräglig
redovisning. Det har tagit sig i uttryck bl.a. i form av balansering av kostnader,
intäktsföring av långa kundkontrakt samt orimligt långa avskrivningar på good-
will. Utveckling av EVA har skett i form av  CVA –  Cash Value Added – och  
MVA –  Market Value Added.