Chefs undersökning: Nya arbetslivet stressar chefen

När man trodde att allt skulle bli bra, eller åtminstone ”business as usual”, visar det sig att chefernas stress har ökat dramatiskt efter pandemin, jämfört med under pandemin.  

Sällan har det gamla ordspråket ”ur askan i elden” varit så talande. 

När Chef skickar ut undersökningen i slutet av mars uppger sju av tio chefer att de känner sig stressade. Då har många varit tillbaka på arbetsplatserna i knappt två månader räknat från när restriktionerna slopades den 9 februari.  

Men det har inte inneburit att stressen har lättat, tvärtom.  

36 procent anger att de känner sig mer stressade nu än under pandemin. Och när de får uppge hur stor deras stress är, säger en fjärdedel att de är mycket stressade och en tiondel, alltså en av tio chefer, att de är superstressade på gränsen till utbrändhet.  

”Det krävs ganska mycket för att man som chef ska ange att man är stressad på gränsen till utbrändhet, konstaterar Pär Pettersson, biträdande professor i personal- och arbetslivsvetenskap vid Högskolan Kristianstad.  

Han finner de höga siffrorna alarmerande. 

”På flera nivåer. På individnivå såklart, men om medarbetarna upplever att de har stressade chefer med kort stubin – vad innebär det i relationen chef och medarbetare? Men också för det gemensamma uppdraget?”

Han tror att den främsta anledningen ligger i att det verkligen inte är ”business as usual”.  

”Vi försöker hitta en ny lösning utifrån pandemin där alla individer har nya uttrycksformer för vad vi önskar oss och vilka krav vi vill ställa. Många har omvärderat sin livssituation. Nya spänningsfält har öppnat sig. Det är en helt ny problematik och det klassiska är att chefen ska sitta på svaren. Att ha 40 frågande medarbetare och stressade chefer hela vägen upp till toppen, det är inte hållbart på sikt.” 

De flesta verksamheter lider av all sjukfrånvaro som har varit och det glapp i produktionen som har uppstått. Hemarbetet har dessutom fört med sig ökade krav på medarbetarna och fler individuella lösningar, vilket Pär Pettersson menar är en besvärlig situation arbetsorganisatoriskt. De nya individuella kraven är svåra att uppfylla.  

”Chefen får fullt upp med att på strategisk nivå försöka samordna och få till funktionalitet utifrån förändrade förhållanden, som att medarbetarna nu kommer till kontoret bara två dagar i veckan.” 

Av de som känner sig mer stressade efter pandemin uppger 70 procent att det är på grund av att de har fått mer att göra. Men även att det har blivit svårare att leda i den nya hybridtillvaron (31 procent) och att de upplever att kraven från arbetsgivaren är otydliga (27 procent).  

Så vad gör cheferna för att hantera och minska sin stress?  

Jo, de motionerar och håller på med mental träning och avslappningsövningar. Men de försöker också prata med sin närmaste chef.  

”Man lyfter på locket och pratar med sin chef. Kanske främst om arbetets innehåll men man måste särskilja att det är viktigt med arbetets organisation.” 

Pär Pettersson är djupt oroad över att cheferna ser det som sin uppgift att hantera stressen när det egentligen handlar om den utsatthet man har i organiseringen av arbetet.  

”Man själv är symtom som måste åtgärdas på individnivå. Men det handlar inte om det. Vi skapar arbetstillfällen på chefsnivå som uppenbart genererar stress men lämnar individen att lösa problemet. Det är vansinnigt att ha arbeten som förbrukar människor.” 

Undersökningen visar också att cheferna inte hinner att göra det som de vill göra för att hantera sin stress. På frågan om hur stressen påverkar dem negativt svarar hälften av samtliga chefer, alltså inte bara de som är mer stressade efter pandemin, att de inte hinner träna så ofta de vill. De hinner inte heller med hem och familj. Och de har svårt att vara närvarande och fokusera – vilket verkligen borde ge utslag i jobbet.  

”Men det är inte individernas fel att de är stressade. Ta stressmanagement som man pratade om förr. Helkorkat. Det borde vara omvänt. Hur fasen är jobbet organiserat? Jag tycker att det är läskigt att det finns en systematik i sjukdomsmönster där det är individen som uppvisar svaghet. Det handlar om arbetets organisering. Hur skapar vi förutsättningar så att vi inte blir stressade och utbrända?” 

Problematiken som Pär Pettersson har studerat i olika forskningsprojekt handlar om att det blir färre och färre luckor för återhämtning ju effektivare vi organiserar jobbet. Dessutom har allting blivit mer transparent. Som chef står du ständigt på scen.  

”Den enda tiden du kan hämta andan är när du går på toaletten.” 

”Är du stressad riskerar medarbetarna att bli motarbetare och då har man jättemycket att förlora”, säger Niclas Almén, psykolog och författare till Återhämtningsguiden – må bra trots stress och press.  

Att stressen drabbar den exekutiva och kognitiva förmågan, koncentration och minne, är saker som ofta tas upp, men Niclas Almén tycker att vi glömmer bort och undervärderar de relationella faktorerna.  

”Det är ju en nyckelfaktor som chef.” 

Stress triggar aggressivitet och irritabilitet. Man tappar vi-känslan, får sämre tålamod, är en sämre lyssnare, har sämre empati, är sämre på att bekräfta och tar lätt emot synpunkter som gnäll. 

Niclas Almén blir dock inte fullt så oroad som Pär Pettersson. Han tycker att det är en relativt liten grupp, de 25 procent som är mycket stressade och de elva procenten som är superstressade på gränsen till utbrändhet. 

”När man för några år sedan studerade medarbetare och chefer i olika statliga myndigheter som dominerades av kvinnor såg man att det var mellan 18 och 20 procent som uppfyllde kriterierna för klinisk utmattning enligt självskattning.” 

Men han tycker ändå att det är anmärkningsvärt att det är många som blir stressade när vi går ur pandemin.  

”Det borde varit en stresslättnad, kan man tycka. Men en aspekt är förändring. Det intuitiva hos oss människor är att vi hela tiden tänker på vad vi förlorar när vi tvingas in i en förändring. Forskning visar att det är värre att förlora tio kronor än glädjen i att vinna tio kronor. Men förändring är en belastning och om man redan är väldigt belastad som chef är varje liten förändring i sig stressande.” 

Hans tips är att återinföra det gamla pingisbordet eller vad som helst som uppmuntrar till lekfull fysisk aktivitet.  

”Alla behöver vi återhämtning och speciellt de 36 procent av cheferna som är mycket till supermycket stressade.” 

Han fortsätter: 

”Vid fikan finns det risk för att alla pratar om hur jobbigt det är. Då blir rasten mer stressande än återhämtande. Vi behöver vara kreativa och stämma av med medarbetarna kring vad som kan bidra till att man släpper jobbet mentalt i pauserna.” 

Lek är motsatsen till stress, menar Niclas Almén. Men det gäller att cheferna vågar. Först övervinna sina egna rädslor för att inte bli tagen på allvar och sedan jobba med allas attityder till återhämtning. Att förmedla att det inte är att smita från jobbet. Och vad kan då vara bättre än att vara först ut i rundpingis!