Chef testar Spotifys vd Daniel Ek

Bilden är en del av den svenska näringslivshistorien. Daniel Ek sitter i sin lägenhet i Stockholmsförorten Rågsved och programmerar kod. Han bär på en dröm. Genom att förena sina två stora intressen, datorer och musik, ska han förändra musikbranschen.

Eftersom servrarna genererar så mycket värme har han inga kläder på sig.

Endast iklädd kalsonger lägger han grunden för en verksamhet som ska sätta Sverige på musikkartan, välta omkull det som förr brukade kallas grammofonbranschen och komma att växa till en miljardindustri. Hans revolution heter Spotify.

Att bilden av Daniel Ek i lägenheten i Rågsved, som han lanserade i sitt sommar­program i P1 2012 och som sedan fått hänga med sedan dess, har etsat sig fast beror såklart på att den är så tydlig. Men det är också en historia som pas­­sar Spotify bra, för den ger sken av att före­taget, trots sin ställning i musikbranschen, fortfarande är något av en underdog. Den bidrar också till mytbildningen kring företaget.Men Spotify är ingen underdog. Det är i dag en arbetsplats för drygt 1 600 personer och som nio år efter starten har vuxit till en talangdammsugare utan dess like. Och även en språngbräda för startup­företagare.

Historien om Daniel Eks ledarskap är däremot inte alls lika tillgänglig som bilden ovan. Det finns åtskilliga berättelser om företagets roliga sammankomster, om de internationellt kända banden som tittar förbi och spelar en låt. Men företagets grundare och högsta chef förblir något av en hemlighet.

”Han är ju en tech-kille. Man framställer honom som förortsgrabb som av en slump byggde ett nätverk på ungdomsgården. Men han är smart, jätteslipad. Han är otroligt mycket business”, säger en mellanchef på Spotify och beskriver ett generellt samhällsengagemang, med åsikter om ”hur sjukvården kommer att utvecklas och sådant”.

”Det är verkligen ingen slump att han har hamnat där. Han är väl genomtänkt, det går inte att småprata med honom och bara slänga ur sig något. Han har hela tiden en tydlig bild”, säger en person med inblick i Spotifys ledning.

Om bilden av Spotify utåt sett är entydig, beskrivs arbetsklimatet som oerhört öppet. Många beskriver Daniel Ek som en ”tech-kille”. Och som sådan vill han att informationen ska vara lika transparent som koden ska vara fri.

”Internt är han väldigt öppen, hans vilja är att ’vi ska berätta och blogga om misstag’, man ska kunna säga att ’det kostade oss 400 timmar’”, säger en ­Spotifychef.

Det var med tekniken som allt började och tekniken sätts fortfarande på piedestal inom Spotify. De som jobbar på teknikavdelningen tillåts tro att det är kring dem verksamheten kretsar. De som jobbar med ekonomi eller juridik har inte alltid förståelse för detta ”gullande” med teknikavdelningen och det uppges finnas vissa slitningar mellan avdelningarna.

Daniel Ek löser detta genom att fortsätta på den inslagna banan, att bombastiskt sprida sitt budskap: Att fortsätta förändringen av musikbranschen och att göra musik tillgänglig för så många människor som möjligt.

Han gör det tydligt.

”Hans ledarskap är visionärt. Han är duktig på att samla in information från många olika, att kondensera det på ett bra sätt och sedan måla upp en bild för sina anställda. Han skapar en vision och ett mål och säger ’hit ska vi’. Han förklarar varför vi gör det vi gör, men gör det också på ett sätt som gör att det blir lätt att ta ner det i organisationen. Han får alla medarbetare engagerade i den”, säger en före detta chef.

Med åren har Daniel Ek blivit säkrare på scenen.

”I början var det ju besvärande när han skulle säga några ord i kafeterian, när han skulle prata om veckan eller månaden. Men han har tagit sig an det på ett bra sätt och har jobbat hårt för att kunna bli bättre på att uttrycka sin vision”, säger en annan före detta chef.

Förmågan att rekrytera har varit av­­görande för Spotifys framgångar. Expansionen har gått i rasande fart och det har varit svårt att hinna med att besätta alla tjänster. Ibland har det blivit fel, men förvånansvärt ofta har det blivit rätt.

Talande är att rekrytering hela tiden har varit i fokus för verksamheten. Det har lagts ner mycket pengar på medarbetarna och företaget har hela tiden, åtminstone på senare år, legat steget före. Även om det så bara har behövts ett halvt våningsplan, har Spotify hyrt två. För att kunna ta in mer folk i nästa steg.

”Han har omgett sig med bra människor. Det beror på att han har vågat rekry­tera sådana som är större än arbetsuppgifterna”, säger en chef och berättar om flera exempel på personer som har anställts utan att det egentligen fanns en tjänst för dem.

Och så har han vågat ta in personer som egentligen skulle sitta på tyngre positioner på större bolag. Daniel Ek har fått höga internationella chefer (till exempel Barry McCarthy från Netflix, som i somras blev Spotifys finanschef) att flytta till Stockholm för att bli chefer på hans startupbolag.

Här finns en del av historierna om de misslyckade rekryteringarna, där till exempel högljudd och bufflig amerikansk ledarstil har krockat med Eks mer låg­mälda ton.

”Det är en extremt svensk ledarkultur. Jag kan tänka mig att det skapar en del kulturkrockar och friktion”, säger en chef inom Spotify.
”Om man går in och tror att man kan köra över honom så är man fel ute”, säger en annan.

Förmågan att rekrytera har varit av­­görande för Spotifys framgångar. Expansionen har gått i rasande fart och det har varit svårt att hinna med att besätta alla tjänster. Ibland har det blivit fel, men förvånansvärt ofta har det blivit rätt.

Talande är att rekrytering hela tiden har varit i fokus för verksamheten. Det har lagts ner mycket pengar på medarbetarna och företaget har hela tiden, åtminstone på senare år, legat steget före. Även om det så bara har behövts ett halvt våningsplan, har Spotify hyrt två. För att kunna ta in mer folk i nästa steg.

”Han har omgett sig med bra människor. Det beror på att han har vågat rekry­tera sådana som är större än arbetsuppgifterna”, säger en chef och berättar om flera exempel på personer som har anställts utan att det egentligen fanns en tjänst för dem.

Och så har han vågat ta in personer som egentligen skulle sitta på tyngre positioner på större bolag. Daniel Ek har fått höga internationella chefer (till exempel Barry McCarthy från Netflix, som i somras blev Spotifys finanschef) att flytta till Stockholm för att bli chefer på hans startupbolag.

Här finns en del av historierna om de misslyckade rekryteringarna, där till exempel högljudd och bufflig amerikansk ledarstil har krockat med Eks mer låg­mälda ton.

”Det är en extremt svensk ledarkultur. Jag kan tänka mig att det skapar en del kulturkrockar och friktion”, säger en chef inom Spotify.

”Om man går in och tror att man kan köra över honom så är man fel ute”, säger en annan.

Det som skiljer Spotifys ledarskap från annan svensk ledarkultur är att väldigt få saker slår ner som en bomb. Folk börjar, folk slutar, men det krävs mycket för att skaka företaget i sina grundvalar. Det krävs mer än så för att slå av på farten framåt.

Således är det ingen som hört honom brusa upp eller bli arg. Han behåller sin lugna, sakliga ton, åtminstone mot med­­arbetarna, även när storstjärnor som Taylor Swift gör utspel mot bolaget eller branschen kritiserar honom för att ersättningsnivån till artisterna är för dålig.

Sakligt redogör han för sin ställning, men även för sin kärlek till musiken.

Sedan starten har nya konkurrenter som Apple Music och Tidal dykt upp på marknaden.

Konkurrenssituationen gör honom än mer fokuserad. Samtidigt verkar han vara lugn. När Apple Music lanserades kommenterade Daniel Ek händelsen med orden ”Oh ok.” på Twitter.

”Min känsla är att han blir mer ’jag ska visa dem, jag ska berätta, vi ska lyckas med det här’”, säger en hög chef på Spotify.

En internationell investerare, som funnits med i Spotify-sfären länge, beskriver honom som lugn och kontrollerad, och som en person som satt upp tydliga regler för sig själv om vad som är viktigast. Därmed blir prioriteringar också väldigt tydliga för företaget.

”Han vet alltid vad han ska fokusera på. Han kompromissar aldrig och han kan belägga alla sina argument med statistik”, säger personen.

En annan person, med liknande internationell bakgrund och som haft insyn i Spotifys styrelsearbete, hyllar Daniel Eks svenska ledarskap.

”Han har en känsla av konsensus, ­besluten fattas som ett team. Men han är väldigt övertygande och driven och får på så sätt teamet att gå i den riktning han vill. Han är mycket diskussionslysten”, säger hen.

Daniel Ek förstod tidigt, då Spotify började växa, att han behöver delegera för att kunna klara av verksamheten. I kombination med hans visionära ledarskap skapar detta en känsla hos medarbetarna att de har fria tyglar.

”I början, när vi investerade i Spotify, var han med överallt. Nu har han vuxit upp med bolaget. Nej, jag ser inget negativt med att han inte har någon chefsbakgrund. Han har hela tiden vetat att han behöver ta in seniora personer för att ­hantera ledarskapet. Han vet när han behöver dem. Han pratar med många. Frågar alltid vad folk tycker och hur de skulle göra”, säger personen.

Med hjälp av organisationen Great Place to Work har Spotify tagit fram ett eget ramverk för att utveckla sina medarbetare och arbetsplatsen, när det gäller grupp­dynamik och beteende.

Precis som andra chefer har Daniel Ek utvecklingssamtal med dem som rapporterar till honom, en gång i veckan.
Som beslutsfattare är Daniel Ek fortfarande relativt hands-on. Även om rollen har blivit mer och mer visionärens, tycker han att det är roligt att vara operativ.

Ska man skapa något som inte finns och vara kreativ går det inte att tvinga någon att sitta vid ett skrivbord.

Han brinner för användarupplevelsen ­­och ägnar mycket tid åt att tänka på detaljer.

”Han vill jobba strategiskt och med detaljer – allt där emellan får andra ta hand om”, säger en före detta chef.

”Jag har svårt att tänka mig att han drömmer om att sitta i möte med in­­vesterare. Om han fick välja skulle han hellre sitta och fundera på hur man ska kombinera data för att göra produkten mer attraktiv. Hur ska man göra för att ännu mer pengar kommer tillbaka till musikbranschen”, säger en medarbetare på tech-sidan.

Men i de möten som han deltar i är han i högsta grad närvarande, analytisk och drivande.

”Han kan vara knivskarp i ett möte, där han tydligt lägger fram vad som är essensen av det vi ska göra. ’Vi ska få människor att få ett bättre liv med hjälp av musik, hur kan vi bidra till det?’”, säger en chef.

Kulturen på Spotify vårdas ömt och varmt och är något som Daniel Ek månar om, väl medveten om att det är avgörande för ett företag som växer snabbt.

De stora ytorna, de bekväma sofforna och flipperspelen, den stora atriumgården på huvudkontoret på Birger Jarlsgatan i centrala Stockholm är inte bara symboler för framgång och verkligen inte för pojkrumsromantik.

”Ska man skapa något som inte finns och vara kreativ går det inte att tvinga någon att sitta vid ett skrivbord. Kör man fast kan man gå och spela flipper eller sätta sig i en soffgrupp”, säger en med­arbetare.

”Att jobba på Spotify är som att vara en del i en familj. Det är en kultur som är både lekfull och resultatdriven. Och Daniel är viktig som kulturbärare, men kanske ännu viktigare är Martin Lorentzon, som han startade företaget med. Medan Daniel är den som målar upp bilden och visionen och vad som behöver göras, tillför Martin det lekfulla. Det är han som driver på att det ska finnas flipperspel och att det ska vara roligt på jobbet. Daniel motsätter sig inte det, men driver det inte heller”, säger en före detta chef.

Kulturen har, i likhet med resten av företaget, mognat sedan starten. Med professionalismen har det smugit sig in en större mångfald när det gäller såväl medarbetare som arbetssätt. Det finns en förståelse mellan de som behöver gå tidigt för att hämta på dagis och de som helst jobbar sena kvällar. Det är lite mindre grabbigt, lite mindre nördigt, även om många påpekar att det återstår en bit till jämställdhet.

Han är ingen som man pratar med vid kaffemaskinen, han står där i kön.

Om Daniel Eks visioner är tydliga för alla i organisationen är hans person olika skarp beroende på var i organisationen betraktaren sitter.
”På fredagseftermiddagarna kunde han gå och driva lite med sina närmaste och skämta. Han har lätt för att skratta och en kul humor”, säger en före detta chef.

”Han är ingen som man pratar med vid kaffemaskinen, han står där i kön. Och så går han och sätter sig och hoppas att någon ska sätta sig bredvid honom. Jag tror att många ser honom som en introvert utvecklare”, säger en med­arbetare.

Nästan alla påpekar hur lite Daniel Ek har förändrats av framgången och det faktum att han leder en organisation med så många medarbetare.

Kanske är det en del i den inövade mytbildningen kring Ek, den som innehåller kalsongbilden från Rågsved, men även sådana som inte längre har någon anledning att upprätthålla mystiken kring denna företagsledare vidhåller samma sak.

”Han har inte förändrats, snarare blivit bättre på att göra prioriteringar. Han var mer fri i början och hade ett behov av att bli mer fokuserad. Han har blivit bättre på det han redan var bra på”, säger en före detta chef.