Veckans trendspaning: ”Årets julklapp säger något viktigt om chefers svåra uppgift”

Många av oss minns fortfarande när wokpannan blev utsedd till årets julklapp. Då, på den tiden, valdes ofta något nytt och modernt av HUI – gärna en maskin av något slag (åren före wokpannan var det till exempel bakmaskinen och videokameran). Vi låter det vara osagt hur många av alla dessa ting som blev stående i något skåp, men det spelade ingen roll: årets julklapp SKULLE nästan vara något så nytt och modernt att det var obegripligt.

Nu går det lite åt andra hållet. När HUI i år utser stormköket till årets julklapp vet alla redan vad ett stormkök är, och det handlar snarare om en produkt som fått ett nyväckt intresse under året och speglar vår tid, än en nyhet som just kommit ut på marknaden.

”2020 var året då svenskarna återupptäckte den svenska naturen och stormköket representerar därför den, på många sätt märkliga, tid vi lever i”, skriver HUI i motiveringen.

Att vi gått ut mer i naturen och behöver stormköket är naturligtvis en oerhört positiv effekt av krisen – och är dessutom förmodligen långt mer klimatvänligt än alla de nymodiga maskinerna som blev årets julklapp förr. Besök på vandringsleder och fjälltoppar har dessutom slagit nya rekord trots en mycket begränsad turism från utlandet, och därför räddat både sportbutiker och turistattraktioner.

Men att stormköket är årets julklapp (och att Blocket utsåg sällskapsspelet till årets begagnade julklapp) är också ett tecken på vår längtan efter trygghet i kris. För det handlar inte bara om julklappar, utan om större rörelser i samhället. I svåra tider vet vi att vi tenderar att bli mer konservativa.

”Generellt när man blir rädd vill man ha trygghet. Det finns en möjlighet att det också leder till att man bryr sig mer om den egna gruppen och traditioner”, säger framtidsforskaren Pontus Strimling från Institutet för framtidsstudier.

Vi tenderar också att ty oss till starka ledare, något forskaren Charlotte Klinga beskriver i Chefstidningen:

”När människor är osäkra eller rädda tenderar vi att söka oss till ganska stereotypa ledare – ett slags föräldragestalter som pekar med hela handen. Vi styrs av djupt liggande och lite primitiva funktioner och väljer gärna ledare som är över medellängd, det blir alltså ofta män. Jag tycker att Anders Tegnell är en ganska typisk sådan fadersfigur som vi tyr oss till nu.”

Vad får då detta för konsekvenser för chefer? Förmodligen innebär det att medarbetare kommer att jobba ännu mer ute i naturen framöver – kanske kommer vi vänja oss vid videomöten från en fjälltopp? För de som fortfarande jobbar på arbetsplatsen blir naturen ett sätt att varva ner från en stressig vardag – och för de som jobbar hemma behöver ledigheten spenderas någon annanstans än i hemmet för att verkligen kunna njutas av.

Men chefer och ledare står inför 2021 också inför den svåra uppgiften att balansera mellan längtan efter trygghet och behovet av nytänkande och innovation – samt mellan de både negativa och positiva effekterna av att dra sig tillbaka, bry sig mer om den egna gruppen och uppväcka gamla traditioner.