Tillväxtkrav som mål? Nej tack, menar vd:n för skoföretaget

Tillväxt anges ofta som en grundbult för välfärd och samhällsutveckling. En årlig tillväxt på måttliga tre procent gör en ekonomi dubbelt så stor ungefär vart tjugofjärde år. Den blir fyra gånger större på 48 år, åtta gånger större på 72 år och så vidare.

Hållbart? Inte enligt skoföretaget Icebugs grundare och vd David Ekelund.  

Sedan i fjol har Icebug inte längre finansiell tillväxt som mål. Det står uttryckligen i ägardirektiven. I stället heter det att naturen och samhället ska prioriteras.

”Att sälja fler skor har för oss inget värde i sig. Det är först när de används och människor kommer ut mer som de bidrar till något positivt”, säger David Ekelund, som grundade det Jonseredbaserade bolaget tillsammans med sin mamma Eliza Törnkvist 2001.  

Skobranschen är smutsig då olja ofta ingår som råvara. Arbetsvillkoren i de fattigare ländernas skofabriker kan vara helvetiska, och utslitna skor går inte på något vettigt sätt att återvinna.

Icebug, som gör löp- och promenadskor med grepp, präglades i början av extrem tillväxt och en ”ganska oreflekterad” syn på verksamheten, säger David Ekelund.

Tills han fick upp ögonen för Den ekologiska skuldens dag (World Overshoot Day), alltså den dag på året då mänskligheten beräknas ha förbrukat de resurser som planeten kan återskapa.

I år inföll den i augusti.  

”Det blev ett slags uppvaknande. Den torra sommaren 2018 blev ytterligare en väckarklocka. Hundra dagar utan regn, stora skogsbränder och skogen, som jag är i nästan varje dag och har vuxit upp med och alltid tagit för given, kändes plötsligt hotad. Vi kände att vi måste göra mer och det snabbt”, säger han. 

Alla behöver skor, men hur få ner resursförbrukningen och göra tillverkningen mindre skadlig för miljön? Lätt har det inte varit.

Under en period slöt företaget med cirka 50 anställda upp kring slagordet ”klimatpositiv”. Men det narrativet har man lämnat på grund av risken för missförstånd. 

”Det kunde uppfattas som att planeten tjänar på att folk handlar skor, men så är det ju inte”, säger David Ekelund. 

Mer fruktbart har varit att kartlägga de material som ingår i Icebugs olika produkter. Det tog fyra år, och är en fortsatt pågående process.

Ett resultat är att företaget blandar in alger från övergödda sjöar i mellansulorna. Andelen återvunnet material har ökat i textilierna.

Skorna är inte de billigaste, men måste enligt affärsmålen hålla länge. Vilket gör att det i slutändan kan jämna ut sig. 

Flygfrakt är tabu. Till skillnad från många andra skoföretag och näthandlare förlitar sig Icebug enbart på fartygstransporter från sin producent i Sydostasien. Mycket långsammare, men bättre för miljön.  

”Sjuttio procent av alla koldioxidutsläpp kommer från energiförbränning av fossila bränslen, för produktion av el och värme. Därför har vi sagt att vi ska göra skillnad även där”, säger David Ekelund. 

I ett nytt projekt har företaget bidragit till solpaneler på taken till den vietnamesiska fabrik där tillverkningen är förlagd.  

”Det har visat sig framgångsrikt. Fabriken behövde inte göra några investeringar, fick billigare el och halverade sina CO2-utsläpp över en natt.”  

David Ekelund är medveten om att en affärsverksamhet utan finansiella tillväxtmål kan verka luddig. Vad det i grunden handlar om, säger han, är att bygga en kultur där medarbetarna känner att de gör något meningsfullt för framtiden.

Lönsamhet är viktigt och att växa inte fel. Men evig vinstmaximering kan inte vara huvudmålet om ett hållbarhetsarbete ska vara seriöst, är den slutsats som David Ekelund och Icebug har landat i.  

I vilken ände bör ledare som vill verka för ett mer hållbart företagande börja? 

”Jag tycker verkligen att man ska titta på sin affärsmodell. På vilket sätt gör verksamheten världen bättre? När det går bra för företaget, bör det också gå bra för människorna, samhället och miljön.”

*Räkneexemplet om tillväxtstegring i början av artikeln är hämtat ur boken Nerväxt av Giorgos Kallis.