SUAD ALI: ”Dina ord kan vara livsfarliga”

För ett tag sedan läste jag en intervju med Hédi Fried, en av de sista överlevarna från Förintelsen. Hon beskrev sina personliga erfarenheter av avhumanisering och vilka förödande konsekvenser det kan få.

Hon var orolig för utvecklingen i världen och samhället och berättade om hur den retorik som ofta används i dag påminde henne om den retorik som användes på 1930-talet. Jag satt som förstenad när jag läste hennes starka berättelse och varnande ord som inte lämnar någon oberörd.

Förra årets årsrapport från Amnesty International varnar även den för vilka farliga konsekvenser retorik kan få. Amnesty menade att politiska händelser i världen de senaste åren har släppt lös en retorik som gör skillnad och som påverkar människor. Att politiska ledare världen över försöker vinna röster genom att lägga skulden på ”den andra”. Generalsekreteraren för svenska Amnesty International, Anna Lindenfors, sa bland annat så här i en intervju:

”Retorik som ställer olika grupper mot varandra är oerhört farlig. Det eroderar det system om alla människors lika värde som byggts upp sedan andra världskriget. Vi är väldigt rädda för den utveckling som kan följa.”

Själv reflekterade jag över den retorik som används för att beskriva människor mycket redan under 2015. Det var ett år som många förknippar med att flyktingsituationen i världen blossade upp.

Antalet människor som flydde sina hem hade förvisso varit högt under flera år till följd av bland annat kriget i Syrien och andra utdragna flyktingsituationer i världen. Men under 2015 fick den ett ansikte när den treåriga syriska flyktingen Alan Kurdi spolades upp död på en strand i en semesterort i Turkiet.

När vår tids största humanitära katastrof beskrevs i världens medier möttes vi ofta av begreppen flyktingvåg och flyktingströmmar – begrepp som är avhumaniserande och som många gånger fick oss att glömma bort att det var människors öden som beskrevs.

Vi använder oss dagligen av retorik för att föra fram vårt budskap även på våra arbetsplatser. Ibland är den medveten och genomtänkt. Ibland ramlar orden ut utan att vi reflekterar över det. När man använder vida begrepp om en grupp människor och försöker definiera hela gruppen utifrån det begreppet finns det alltid en risk att man blir blind för vilka individerna är bortom den identitet som tillskrivs dem.

Varje gång vi reflekterar över vår retorik och vilka konsekvenser den kan få, motverkar vi risken att använda oss av en avhumaniserande retorik som eroderar det system om alla människors lika värde som byggts upp sedan andra världskriget, för att uttrycka det med Anna Lindenfors ord.

Jag tror att det på sikt leder till en mer medmänsklig värld där vi ser varandra för vad vi är, människor.

/Suad Ali