Suad Ali: Därför älskade jag frihetskämpen Kofi Annan

För en tid sen gick en av mina stora förebilder i livet bort, Kofi Annan. Bara några dagar innan hade jag nämnt betydelsen av honom i mitt sommarprat. Han var ständigt levande hos mig. Uppklistrad ovanför skrivbordet som en ständig påminnelse under plugget.

För mig var det på många sätt viktigt att växa upp med Kofi Annan som förebild. Inte bara för den fantastiska fredskämpen han var, den karismatiska diplomaten och tidigare generalsekreteraren för FN som påminde mig om mina drömmar, utan även för att han var en ledare som jag kunde spegla mig i.

När jag kände mig ensam i mina FN-drömmar under gymnasiet tittade han ovetande på mig ovanför skrivbordet och avståndet till de internationella drömmarna kändes inte längre enormt. När jag träffade honom i USA ett par år senare på en konferens för unga ledare, uppmanade han oss att fortsätta ta ansvar för världen.

Jag får dagligen mejl från personer som känner sig representerade i mig och som berättar att vägen till deras mål och framtida ledarskap känns kortare för att de äntligen har fått en person som de kan relatera till.

Det värmer hjärtat och jag påminns om hur stort det var för mig som skrivande person att se Johannes Anyuru och Jonas Hassen Khemiri ta emot Augustpriset och att ständigt stärkas av Amina Mohammeds arbete i FN.

Samtidigt ser jag avsaknaden av personer som jag kan relatera till i många rum som jag rör mig i.

Representationen av chefer och ledare med utländsk bakgrund är fortfarande en blind fläck i svenskt arbetsliv samtidigt som frågan om mångfald blir allt viktigare. McKinseys studie Diversity matters visar bland annat att heterogena grupper har en större förmåga att bidra med fler erfarenheter och nya infallsvinklar.

Det i sin tur ger högre innovationskraft internt och leder till nya affärer, förbättrad kundservice och lockar fler medarbetare som vill arbeta i inkluderade arbetsmiljöer. Arbetsplatser som vill vara mer lönsamma borde alltså jobba med mångfald på riktigt.

I dag har bilden av Kofi Annan på min vägg utökats med bilder på personer som jag även kan kalla vänner; Amanda Lundeteg, vd på Allbright, som revolutionerar näringslivet genom sitt arbete; Seher Yilmaz, vd på Difference, som arbetar för ett jämlikt samhälle där alla får lika möjligheter; Hala Mohammed, regionchef på Rädda Barnen, som stärker situationen för utsatta barn och Donna Hanafi, vd på Hona, som får fler kvinnor att bli entreprenörer och starta tech-bolag.

När jag tänker på att det finns människor därute som genom att spegla sig i vårt ledarskap vågar följa sina drömmar och axla ledarpositioner, så sträcker jag på mig lite extra och läpparna spricker upp i ett leende.

Jag tänker tillbaka på Oprahs tal tidigare i år när hon var den första svarta kvinnan att ta emot det prestigefyllda Golden Globe Award: A new day is on the horizon!