Stordalen: ”Världen behöver mer galenskap”

Det är under vargtimmen de kommer. Funderingarna. Som ett ovälkommet sällskap i sängen.

Jag känner att problemen hopar sig. Förväntningarna på mina axlar väger tyngre och tyngre. Kanske är de för stora? Är ansvaret för krävande?

Jag vänder och vrider på saker. Försöker få kalkylerna för nya spännande projekt att gå ihop. Kommer det att fungera? Har vi tagit oss vatten över huvudet?

Och mitt i dessa tankar så inser jag att vargtimmen, när jag är som tröttast, knappast är det bästa tillfället att hitta lösningar. Det skulle i så fall vara samma sak som att tro att man bäst löser kärleksproblemen medan man lyssnar på låtarna Love hurts eller Here come those tears again.

I våra roller som ledare brottas vi dagligen med problem. Många av oss låter dem tynga oss. Vi blir osäkra och handlingsförlamade. Jag hör till den andra skaran. Den som väljer att se problemen som utmaningar och som affärsmöjligheter. Jag tillhör dem som vägrar köpa att ett problem är någonting bestående.

Det är i de mest trängda och hopplösa situationerna som behovet av att lyfta sig utöver det jobbiga och tunga är som viktigast. Det är då våra ledaregenskaper sätts på prov. Det är då vi sätter oss själva på prov.

När det är som jobbigast behöver vi inte Love hurts. Vi behöver mer av Macarena och dess passion, energi, dans och färg. Jag kallar det för Management by Dancing.

Jag förväntar mig stordåd av min personal. Att mina chefer runt om på hotellen i Norden och Baltikum ska tänka utanför boxen, vara kreativa, se lösningar där andra ser problem. Att de ska överraska och överträffa.

Det är därför som Clarions ledningsgrupp har strategimöte iförda medeltida kläder i Visby. Det är därför som städpersonalen på Clarion Collection Hotel Savoy avslutar sina arbetspass varje dag med att tillsammans laga och äta lunch. Det är därför som jag smällde av en rökbomb på styrelsemötet för att bryta av vardagen och tända nytt engagemang.

Jag är inte naiv. Jag vet att problemen finns där bakom röken. Oavsett om jag väljer att se dem eller inte. Min poäng är att världens stora problem sällan har lösts av dem som ser världen genom de mörkaste av glasögon, iklädda de dystraste av kostymer.

Världen behöver målas med ljusare färger. Världen behöver mer galenskap. Mer mod. Som ledare har vi möjligheten att förse samhället med fler penslar. Med mer färg.

För i det stora hela är vår värld fortfarande lite av en blank målarduk. Ramen finns där men konstverket är ännu inte fullbordat.

/Petter Stordalen