Sofie Gunolf: ”Jag lyckades inte som vd”

Det här är ett utdrag från artikeln som är publicerad i nummer 10 av Chef.

Hon packade sina grejor i en papplåda, sa till några medarbetare att ”nu var det dags”. Sedan klev hon ut från det företag som hade varit hennes livs mening och gärning i över trettio år – familjeföretaget Indiska.

Det var i maj 2016 och sorgearbetet pågår ännu. Hon kör fortfarande fel i Värtahamnen. Det sitter i ryggmärgen att svänga höger till Indiskas huvudkontor.

”Samma dag som jag gick kände jag mig euforisk och fri, men sedan dippade jag. Vissa dagar kom jag inte upp ur sängen. Jag kunde gråta en hel dag. Och hjärnan funkade inte. Jag var så hjärntrött”, säger Sofie Gunolf, före detta vd och barnbarn till Indiska Magasinets grundare, Åke Thambert.

I ett och ett halvt års tid har hon brottats med att hon inte lyckades vända Indiskas fallande försäljningssiffror. Att hon varit på väg att förlora sin familjs livsverk.

I december 2015 togs en ny vd in, David Rönnberg – som inte tillhör familjen – och företaget har genomgått en rekonstruktion. Sofie Gunolf var kvar i ytterligare ett halvår som inköpschef innan hon gick.

I dag smider hon helt andra planer i sin pappas gamla plåtslageri mittemot Älvsjömässan utanför Stockholm och har startat ett nytt inredningsföretag, Soulosofie. Hon har försonats och ser värdet i att berätta hur man tar sig tillbaka från det som kan se ut som ett stort misslyckande – ett fall som många på höga positioner varit med om, men få vågar prata om.

”Jag var skadeskjuten, kände mig otroligt värdelös, i kombination med att jag kände ansvar för det som hänt. Jag tog på mig väldigt mycket, det höll på att förgöra mig som person. Vad hade jag kunnat göra annorlunda? Det blev en ond cirkel, där till slut allt var mitt fel.”

Hon skrattar till där hon sitter i en av de stora beige sofforna i lägenheten på Östermalm. Så här i efterhand hör hon att det låter smått megalomaniskt. En person kan inte vara ensam ansvarig för allt som händer i ett bolag. Nu börjar hon se klart, men det har inte varit lätt att göra sig fri från känslor av skuld och misslyckande.

”Att lämna Indiska var som att bli av med en kroppsdel.”

Hon visste inte längre hur hon skulle presentera sig. Hela hennes tillhörighet försvann i ett slag. Inte heller kunde hon svara på frågan ”Vad hände egentligen?”.

I dag kan hon se att hon har varit med och drivit bolag i trettio år och åstadkommit enormt mycket.

”Det var många omständigheter, och inte jag, Sofie Gunolf, ensam som gjorde att vi hamnade där vi hamnade. Vi var en styrelse och en familj och det finns en omvärld”, säger hon.

Men när hon var som mest nere sållade hon ut det som var till hennes nackdel, hörde bara de som ville tala om för henne att det var hennes fel. Såg inte att deras pekade fingrar var ett sätt för dem att skylla ifrån sig. Hennes självförtroende blev allt sämre.

”Detta arv har inte känts betungande förrän tills för några år sedan. Jag har tidigare sett mig som så privilegierad. Men jag har aldrig känt mig så ensam som jag gjorde de två sista åren.”