Siri Wikander: Vågar du pröva ett skogsbad?

Så kom deltagarna äntligen gående på grusvägen upp mot den gamla röda trävillan i Store Mosse naturreservat.

På förstubron stod jag och min kollega Johan Norrfjärd med var sin kopp kokkaffe.

På parkeringen hade deltagarna mötts av en tänd lykta och en skylt där det stod ”Välkommen! Vad längtar du efter?”

Och nu gick de under tystnad och funderade över sin längtan.

Johan och jag hade förberett den här utbildningen för ledare och intraprenörer i flera månader.

Vi hade försökt tänka på varje liten detalj för att deltagarna skulle få allt de behövde för att ta nästa steg i sin personliga utveckling, för att kunna bidra till sin organisation och i förlängningen en hållbar planet.

Det hela hade börjat sex månader tidigare då vi hade varit på en konferens arrangerad av Inner Development Goals (IDG), en stiftelse som har tagit fram ett beteenderamverk för att hjälpa människor att hantera komplexa utmaningar och nå FN:s 17 globala mål (Sustainability Development Goals, eller SDG).

IDG-ramverket består av fem dimensioner och 23 förmågor och är inspirerat av modern beteendeforskning. Ramverket påminner om de ramverk vi har för kultur och ledarskap i våra organisationer, men det omfamnar flera nivåer av komplexitet.

Ramverket rullas just nu ut i skolor, universitet och organisationer runt om i världen. De fem dimensionerna är Vara, Tänka, Relatera, Samarbeta och Agera. 

Vi samlades kring lägerelden och började med dimensionen Vara. Den handlar om att skapa utrymme för sig själv att reflektera och blir mer medveten om hur man påverkar andra.

Vi gick igenom vad forskningen säger om reflektion. Hur den hjälper oss att återhämta oss, men också gör att vi kommer på nya sätt att agera och lösa saker.

Deltagarna berättade att de längtade efter tid att reflektera men också efter hopp och kraft att bidra till att lösa de svåra utmaningar vi har nu.

De hade lämnat sin vanliga vardag och befann sig nu nära naturen. Flera av dem hade valt att lämna mobilen på rummet. Vi skulle promenera på en stor mosse, få se tranor och vackra gamla träd. Vi skulle göra saker utomhus som vi vanligtvis gör inomhus i konferensrum.

Vi fortsatte med att gå igenom varje dimension med teori, exempel från arbetsvardagen och övningar. En av övningarna var ett japanskt skogsbad.

När vi förberedde utbildningen hade jag varit skeptisk och ville att vi skulle byta namn på övningen. Skogsbad lät flummigt. Men min kollega stod på sig och det gjorde han rätt i.

Skogsbadet blev den övning som deltagarna återkom till flera gånger. Den gick ut på att vi letade upp en vacker plats i skogen och spred ut oss efter instruktioner.

Vi fick skapa en egen plats. Vi stannade upp och verkligen såg skogen. Efteråt sa en av deltagarna ”jag hittade lilla mig”.

När vi tre dagar senare samlades för en avslutningsrunda sa deltagarna saker som: ”Nu känner jag mig inte så ensam längre”, ”Nu känner jag hopp”, ”Nu har jag de verktyg jag behöver både personligen och i min yrkesroll för att åka hem och agera och få saker att hända”.

Vi hade lyckats ingjuta hopp och kraft.

Vi hade skapat ett gäng IDG-praktiker som kände att de kunde och ville göra skillnad privat och på jobbet.

Vi hade mött både vår och deras längtan.