Siri Wikander: ”Använd din makt!”

Så som mångfaldsexperten Barakat Ghebrehawariat pratar om sina manliga privilegier och skojar om #mansspreading och #mansplaining så skulle jag vilja prata om mina vita privilegier, men jag märker att jag saknar både ord och personliga insikter.

På ett event om jämställdhet som arrangerades av Sysarb nyligen hade jag förmånen att få intervjua Barakat som är expert på mångfald och kommunikation. Inför intervjun aktiverade jag de i mitt nätverk som verkligen kan mångfaldsfrågorna på djupet och frågade vad jag måste tänka på. Jag var rädd för att framstå som okunnig och ignorant och det visade sig vara en bra drivkraft. En av de jag pratade med sa så här:

“Jag känner nästan ingen som har så mycket vita privilegier som du har”.

Jag blev helt tyst. Det var ett tydligt meddelande till mig att inse och ta ansvar för min maktposition. Jag har jobbat med mångfaldsfrågor i många år för att bygga inkluderande kulturer som skapar kundnytta. Och självklart har jag följt debatten om vita privilegier. Men det här var något annat. Det här handlade om mig. Det här träffade mig rakt i hjärtat.

Jag tänkte tillbaka på hur arg jag genom åren varit på män och deras totala dissonans för sina manliga privilegier. Hur de ständigt gått i försvar, lagt över ansvaret på kvinnor och inte tagit ansvar för att fylla på med kunskap eller ens ställa de helt givna frågorna:

“Hur är det för dig som kvinna på jobbet? Är det något du vill att jag gör?”

Och så kom #metoo och det första jag märkte var att kvinnor klev fram och stöttade kvinnor. Jag kom till exempel in i en koncernledningsgrupp för att gå igenom ett beslutsunderlag. Männen satt som vanligt flockade kring den manliga vd:n. På andra sidan bordet satt de kvinnliga hr-, it- och kommunikationscheferna, längst bort från vd:n. Jag inledde min dragning och blev direkt avbruten av en man med en kritisk fråga. Den kvinnliga it-chefen avbröt mannen och sa:

“Jag tycker vi låter Siri göra sin dragning så kan vi ta frågorna på slutet.”

It-chefen använde sin maktposition för att markera och plötsligt var maktfördelningen förflyttad. Jag gjorde min dragning och under frågestunden fick jag aktiv hjälp att skapa en nyanserad diskussion som ledde till ett beslut som gagnade hela verksamheten, inte bara vissa delar av verksamheten. I andra vågen av #metoo började även mäns kunskap höjas och jämställdhetsfrågan viftades inte bort lika ofta.

Det vi alla nu kan fundera över är varför inte Black Lives Matter #blm fick samma genomslag i Sverige. Rasifiering är väl belagd i forskningen och att öka representation och inkludering har en direkt positiv effekt på till exempel avkastning av innovation och säkerhetsfrågor. Det finns helt enkelt en outnyttjad potential som alla som vill bygga framgångsrika organisationer behöver ta tag i för att öka lönsamheten.

Men, men nu står jag här med min väns kommentar klingande i öronen och inser att jag är mannen. Jag är den med privilegiet. Vad ska jag göra med den insikten? Jag lyssnar på Barakat och Lovisa Fhager Havdelins podd “Ska vi snacka om vithet” där Nina Åkestam, författare och doktor i Ekonomi, ger oss följande råd:

1.     Var inte defensiv. Acceptera att det finns en utspridd strukturell rasism i Sverige.

2.     Byt ut en podd-timme veckan mot något nytt.

3.     Kurera om dina sociala mediaflöden.

4.     Gör det inte personligt. Detta är så utbrett. Det handlar inte om dig.

5.     Var inte så rädd för att göra fel. När vi gör fel så lär vi oss och kan göra annorlunda.

Det jag är rädd för nu är att denna krönika ska uppfattas som att jag återigen tar plats med mina vita insikter. Att jag som vit stjäl rampljuset igen. Jag ber om ursäkt för detta, men jag hoppas att krönikan kan inspirera andra att använda sin makt och sina plattformar. Det jag tänker göra framåt är att lära mig att prata om mitt vita privilegie så som Barakat pratar om sina manliga privilegier och jag tänker ta alla chanser att utmana personer med makt att öka representationen och inkluderingen i de sammanhang där de och jag verkar i.

Vad tänker du göra?