Sanningen bakom pensionslögnen

Hela åtta av tio chefer vill sluta jobba innan de fyller 65. Men få tror alltså att det blir möjligt. Mer än sex av tio tror att de kommer att fortsätta jobba. Det som stoppar många människor från att gå tidigare än den lagstadgade pensionsåldern är den egna privatekonomin.

Osäkerheten om hur mycket pensionen ger i plånboken är stor. Claes Hemberg är sparekonom på Avanza Bank. Han har skrivit flera böcker om att planera för sin ålderdom och tror att oron till viss del är obefogad:
»Många tror att de har det sämre ställt än de faktiskt har«, säger Claes Hemberg, som ofta möter frågor från människor om hur länge pengarna ska räcka efter pensioneringen.
»Den dag vi slutar jobba bestämmer vi själva hur mycket vi vill ta ut i lön. Vi är för första gången chef över våra egna pengar, ett ansvar som vilket som helst.«

Medellivslängden i Sverige har ökat med i snitt två och ett halvt år per decennium och ligger nu på omkring 80 år, lite längre för kvinnor, lite kortare för män.
»Vi har kanske en tredjedel av livet kvar när vi når pensionsåldern«, säger Claes Hemberg.

Kanske är det därför som svenska chefer inte ser framför sig att mata duvor när de tänker på livet efter 65. Som pensionärer vill de ägna sig åt familjen, resor, fritidsintressen, hus och trädgård. Ideellt arbete, styrelseuppdrag och studier lockar också, visar Chefs undersökning, där 880 chefer deltagit.

Var femte chef har ett helt annat scenario för sin »tredje ålder«: De vill fortsätta jobba till 65 år eller längre. Och ju högre chefsbefattning, desto längre vill cheferna fortsätta arbeta.
Av cheferna i företagsledande ställning vill var femte fortsätta jobba efter 65 års ålder, var tionde även efter 67, visar undersökningen.

Men klivet ur chefsrollen till livet som pensionär är inte bara en privatekonomisk fråga. Tempot i arbetslivet har blivit allt tuffare och kraven på chefer allt större. Att ha en chefsroll under lång tid sliter.
»Många äldre i arbetslivet känner sig trötta och lider av psykisk ohälsa. Vid pensioneringen minskar sådana besvär rejält«, säger Hugo Westerlund, professor i epidemiologi vid Stressforskningsinstitutet.

Ett forskningsprojekt han deltagit i visade att den självuppskattade hälsan var bättre precis efter pensioneringen än före, en känsla som höll i sig i ett par år. Vissa upplevde att deras hälsa var lika bra efter pensioneringen som tio år tidigare.
Att gå i pension är en omställning, för många en stor omställning, precis som andra stora livshändelser som att gifta sig, bli förälder, skilja sig.
»En livshändelse är alltid en stressutlösare, det spelar ingen roll om händelsen upplevs som positiv eller negativ.«
»De som mår dåligt är dels de som tvingas gå i pension, dels de som upplever pensioneringen som förlust av mening«, säger Hugo Westerlund.
»Det ultimata är att trappa ner. När man blir äldre blir man mer kompetent på områden som bygger på erfarenhet, medan man kan ha svårare att klara andra saker.«

Men 65 år är inte den självklara brytpunkten.
»En del kanske vill trappa ner vid 55, andra vid 90«, menar Hugo Westerlund
Signalerna från politiskt håll pekar också mot att vi måste arbeta längre eftersom vi blir äldre. Annars håller inte pensionssystemet.
Nästa stora pensionsreform blir därför troligen höjd pensionsålder. Åtminstone om socialförsäkringsminister Ulf Kristersson får som han vill.
»Tanken med höjd pensionsålder är absolut inte att alla ska jobba till 69, men att vi ska kunna höja den faktiska pensionsåldern från dagens 63 med ett par år – och ännu mer i takt med att vi lever längre«, säger han.

I USA är »bridge jobs« en växande trend. Precis som begreppet antyder är det ett arbete som är en brygga mellan heltidsjobb och pension.
»Det kan vara ett jobb som är mindre krävande, en före detta vd som börjar köra taxi eller en pensionerad klassföreståndare som jobbar i snabbköpskassan«, berättar Hugo Westerlund.
Vinsten är dels att man drar in pengar, dels att man har sociala relationer. Vilket är nog så viktigt, inte minst för den mentala hälsan.

Och modellen skulle mycket väl kunna tillämpas även i Sverige, menar Hugo Westerlund.
Ett problem är att vi i Sverige är mer åldersfixerade och ålderssegregerade än i många andra länder, menar han.
»Vi måste lära oss att ta vara på den kapacitet som finns hos äldre och som bidrar till ökad produktivitet utan att påverka äldres hälsa negativt.«

Hur ska du då som chef 55+ förhålla dig för att hålla långt upp i åldern och få det bästa av två världar: Jobba och bidra med den erfarenhet du har så länge du orkar och har lust och kunna njuta av friheten som »passionär«?

Trappa ner.
När du kommit upp i 60-årsåldern kan det vara läge att börja fundera på om du ska jobba deltid, kanske ha en dag i veckan ledigt. Allt beroende på hur ditt liv ser ut och dina intressen utanför jobbet. Nästa lönerevision är ett bra tillfälle att ta upp diskussionen med din chef och prata om hur villkoren skulle kunna se ut.

Renodla dina arbetsuppgifter.
Gör dig av med så mycket administrativa uppgifter som möjligt.

Våga lämna chefsstolen.
Att bli av med den stress som chefsrollen innebär kan vara avgörande för att du ska orka jobba längre. Men se till att du inte blir underordnad, utan får en självständig roll där du kan koncentrera dig på kärnverksamheten.

Ha rutiner.
Fysisk och psykisk motion är viktigt, att röra på sig, läsa och odla sociala kontakter.

Mening och livsinnehåll.
Det finns alltid något man kan göra för att ha betydelse för andra. Familj, vänner eller kanske ideellt arbete.

Fortsätt läsa kostnadsfritt!