Så tog Abba-museets ägare sig ur kriserna

”Jag svimmade inte, men det var nära. Det var en känsla av att bara skinnet, eller skelettet, stod kvar på golvet framför alla människorna på bolagsstämman. Att allt innanmäte, hjärta och hjärna rann ut på golvet. Allt det jag hade trott på försvann i ett enda slag. Det tog en sekund för dem att sträcka upp handen och rösta emot det vi tidigare hade kommit överens om. Men vad fan! Vi sa ju… Sedan blicken på alla dessa människor, helt förändrad. För nu var det krig.”

Medieprofilen Mattias Hansson hade handplockats som vd till det digitala utbildningsföretaget Hyper Island i Karlskrona för att leda dess expansion. Han startade utbildningen i Stockholm, New York, ­London och Manchester. På tre år växte företaget med nästan tio gånger sin storlek.

Men vid bolagsstämman 2010 utsattes han som delägare för en ”hostile takeover”. Några i företaget ville dra i handbromsen. Efter diskussioner före bolagsstämman hade de ändå enats med Mattias Hansson om fortsätt expansion. Men de gjorde i stället myteri vid bolagsstämman.

I samma stund som de räckte upp handen och röstade emot tog de över bolaget och Mattias Hansson och ytterligare några personer fick omedelbart lämna företaget.

”Det var en så fruktansvärt obehaglig känsla. Jag har aldrig varit med om något liknande. Man behöver inte hålla med varandra i allt, men däremot vara öppna, ärliga och stå för sina överenskommelser. Jag blev inte arg eller ledsen. Jag blev rädd. Rädd för min egen förmåga att förstå människor, att läsa rummet.”

Vi sitter i solskenet utanför Abba-museet på Djurgården i Stockholm, som Mattias Hansson till nyligen var vd för. Han är numera samproducent till middagsunderhållningen Mamma Mia! The Party och därmed engagerad i ombyggnaden av Tyrol på Gröna Lund som ska bli en grekisk taverna för uppsättningen.

Men mest av allt hoppas han på att Mick Jagger ringer och ber honom komma och bygga ett Rolling Stones-museum i London. Mattias Hansson tog emot honom här förra året när Sir Jagger hämtade inspiration till sitt eget museum.

Detta känns som en bra plats för att prata om det snälla ledarskapet, som är Mattias Hanssons största insikt efter 25 år i en hetlevrad och kallhamrad mediebransch. För att Abbas varumärke också bygger på godhet. Och för att det händer saker i näringslivet. Tongångar om öppenhet och sårbarhet, om blottlagda misslyckanden och lärdomar börjar så sakteliga sippra in.

”Eftersom människans avkomma är så sårbar, har vår viktigaste upp­gift för överlevnad alltid varit att ta hand om varandra. Forskare vid ­University of California Berkeley kallar det för ”the survival of the kindest”. Och redan Darwin visste att sympati är vår starkaste instinkt. Det är upp till varje människa att förtrycka detta faktum eller låta det blomma ut. Jag vet vilket jag vill”, säger Mattias Hansson.

”Att vara driven kan absolut höra ihop med att vara snäll.”

Han har varit med om hela it-utvecklingen, från dess första skorrande ringsignaler till värsta hypen, via kraschen till den vardagsmat det numera är. Han var en av dem som sprang längst fram i frontlinjen med modemet i högsta hugg.

”Jag var i San Francisco i början av 90-talet för att sno idéer från bland annat tidningen Wired. Men det jag minns bäst var besöken på San Francisco zencenter. Det var inget konstigt med att färdas från ett startup-bolag i South Park till en zenfarm på andra sidan Golden Gate-bron och sedan tillbaka till jobbet igen. Att vara driven kan absolut höra ihop med att vara snäll. Viljan att förstå sig själv är också att vilja förstå andra runt omkring sig. De som är intresserade av det är också de som lyckas bäst.”

Sedan ett antal år tillbaka har Mattias Hanssons viktigaste kriterium för goda affärer varit att omge sig med snälla människor. Det är ett problem, menar han, eftersom den parametern ännu inte finns hos rekryteringsbyråerna. De kollar intelligens, EQ och hur hälsosam personen är, men inte om hen är godhjärtad, säger han. Mattias Hansson efterlyser termen likeability och tar Abba-museet som exempel.

”Vi har en kundnöjdhet på nästan 100 procent. Det handlar inte så mycket om vilka t-shirts vi säljer, utan om den trevliga personen som hjälpte kunden. Jag har alltid känt att vänlighet funkar bäst. Ju snällare vi är mot varandra i en grupp, desto bättre presterar gruppen.”

Han refererar till vetenskap för att styrka sitt påstående: I en studie, presenterad i American Sociological Review, lät forskare grupper av människor spela spel vars resultat skulle ge gruppen kollektiv nytta.

Resultatet var tydligt: De mest generösa deltagarna fick mest till­baka – respekt och samarbetsvilja från andra medlemmar, samt mer inflytande över dessa.

”Det borde alla svenska börs-vd:ar få spela innan de rekryteras.”

Men hur avgör man om människor är snälla eller inte?
”Jag har inte kommit på något bättre sätt än att testa dem i ett rum med ytterligare en person. När ni börjar prata kan jag se hur du tar svar och frågor som inte rör dig själv. Då kan jag se hur långt fram du har valt att ha din snällhet, eller om du tryckt undan den för att plocka fram andra egenskaper. Jag har jobbat med så många människor som gjort en affär av att inte vara snälla. Jan Stenbeck var en av dem.”

Jan Stenbeck köpte över Mattias Hansson från Nöjesguiden där han, superung, blev chefredaktör efter militärtjänsten på Värnpliktsnytt.
”Jag fick ett klassiskt ”Stenbeckserbjudande”: ’Du får dubbel lön och en bil.’ Utmaningen var att föryngra Tidningen Z. Och något år efter att jag klivit in gjorde vi om den till en svensk Wired, en livsstilstidning om den digitala revolutionen – långt innan folk ens hade modem. Det tyckte Stenbeck var jätteroligt.”

Vad Mattias Hansson inte visste när han tackade ja var att redaktionen bestod av ett gäng garvade journalisträvar, som bevakat flera OS och krigshärdar runt om i världen.

”In kliver en ung nöjesjournalist som intervjuat Mauro Scocco. Vilken ångest. Varje morgon jag öppnade dörren satt det ett gäng skitsura 58-åringar därinne, som absolut inte ville föryngra tidningen. Det var min första stora jobbsmäll.”

”Till slut löste jag det som bara en oerfaren 25-åring kan göra. Jag sparkade de flesta.”

Och det fanns ingen hjälp att få från Stenbeck. Han försvann så fort det var tråkigt, minns Mattias.

”Till slut löste jag det som bara en oerfaren 25-åring kan göra. Jag sparkade de flesta. Jag kom inte på något annat sätt, jag hade ingen utbildning, ingen att fråga, ingen av den kunskap om förändringsledarskap som jag besitter i dag.”

På ett möte med Stenbeck ute på hans sommarställe i Rimbo fick Mattias Hansson på egen begäran tre år på sig att lyckas med ”Guiden till den digitala revolutionen.”

Ett år senare satt redaktionen och lyssnade på Ekot och fick höra att Tidningen Z skulle läggas ner.

”Det var typiskt Stenbeck. Han tyckte att det var en kul grej att ställa oss inför fullbordat faktum. Han satt väl med sina hangarounds på Lallerstedts krog och garvade. De visste att redaktionen alltid lyssnade på Ekot på eftermiddagarna. Efter det var det bara att knalla upp till Skeppsbron 18 och förhandla om avgångsvederlag.”

Efter det snöpliga slutet på Tidningen Z tävlade dock teknikbolagen om Mattias digitala kompetens. Han tackade ja till att bygga internetportalen Torget åt Posten. Den som i efterhand kommit att omnämnas som ett av de mest kostsamma misslyckandena någonsin (cirka 900 miljoner kronor försvann ut i cyberrymden), men det var inte Mattias Hanssons eget misslyckande.

”Jag gjorde det som lockar mig allra mest, att ta mig an en rejäl utmaning utan något som helst facit. Jag var där 1995 till 1997 och tog Torget till den mest besökta sajten i Skandinavien. Där fick jag möjlighet att sätta ihop ett eget team, och cv:t var inte det viktigaste. Vi anställde personer vi kunde ha roligt med och ha ett öppet och transparent förhållande till. Bra personer behöver inte styras, du behöver leda dem genom att peka ut riktningen men sedan låta dem själva välja vägen dit.”

Efter Torget blev det tre år på ett, enligt honom, roligt men trögt och förändringsobenäget P3, sedan Jarowskij media, där han bland annat var med och tog fram Spermaharen med Killinggänget.

”Så fort det kommer pengar med i bilden kan den snällaste personen i rummet helt plötsligt bli den styggaste.”

År 2000 kom it-kraschen och Mattias Hansson var med och la ner den nya avdelningen och gick därifrån med en svidande plånbok.

”Så fort det kommer pengar med i bilden kan den snällaste personen i rummet helt plötsligt bli den styggaste. Jag har alltid valt den snälla vägen för mitt eget välbefinnandes skull. Jag har förlorat en del pengar på det. Är jag bitter över det? Ja, ibland, men på det stora hela sover jag ganska bra om nätterna.”

De pengar han ändå tjänade på affären la Mattias Hansson på en internationell masterutbildning på Handels. Han satte sig på skolbänken på halvtid i två år.

”Det var väldigt roligt att plugga som vuxen. Och jag köpte mig lite självförtroende för att vara bättre förberedd nästa gång.”

Mattias Hansson är uppväxt i skånska Skurup. Skrivarfolkhögskolan och den årliga kringresande marknaden fick honom att längta ut i världen. Men han bär med sig ett evigt mindervärdeskomplex som bondpojken utan utbildning från landet. En riktig underdog.

”På Hyper Island stod det psyko­loger och professorer på medarbetar­nas visitkort. Jag fick bittert erfara att aldrig mera förblindas av sådant. Likaså har jag aldrig känt några finansmän under min uppväxt, och när det då kommer in stora vita män med pengar i rummet har jag utgått från att de har rätt. Men ovanligt ofta har de faktiskt fel.”

Mattias Hansson beundrade Stenbeck som visionär och entreprenör, men det var ett misstag att lita på honom.

”Jag borde ha fattat, jag borde ha haft det skriftligt.”

Men han insåg direkt att han inte hade något att vinna på att vara taskig tillbaka. Han valde den snälla vägen vilket till och med renderade ett samtal från Pelle Törnberg, då­varande vd på Kinnevik, som tackade för att han hade varit så vänlig i media om det som hänt.

”Jag kom till Stockholm en gång för att jag ville jobba med sådana roliga grejor. Min största ångest har varit att inte få fortsätta göra det, att inte få vara med där det händer roliga och häpnadsväckande saker.”

Många kan känna igen sig i den känslan, att inte duga, inte vara tillräckligt bra, att inte få höra till.

”Jag har självförtroende, kan umgås med både kungar, byggare och rörmokare men känner mig lika mycket på besök hos byggarna som hos kungen. Jag drivs av en inbyggd rädsla över att behöva ta mitt pick och pack och gå ner till stationen och ta en vit Swebus tillbaka till vischan. Jag kan vakna om nätterna och vara rädd för det. Men det är också en drivkraft att hela tiden behöva bevisa att jag är värd att vara här. Det gör jag att jag inte kan gå runt och kaxa mig, utan det finns bara en sak att göra. Att vara snäll, öppen och ärlig. Och den insikten gör mig till en bättre ledare än jag någonsin har varit.”

Owe Sandström kommer förbi oss på uteserveringen. Han designade och sydde Abbas kläder när det begav sig och är i dag en av de populäraste guiderna på museet. Han kramar om Mattias och säger engagerat: ”Jag har ett krav på dig och mig, vi måste hålla kontakten och prata vidare om upplägget av musikpedagogiken för ungdomar.”

Och sedan brister han helt otippat ut i sång – ”Du måste finnas, du får inte försvinna, det finns bara du. Det finns ingen annan så godhjärtad som du”.

Som om vi vore deltagare i en ny Mamma Mia-film!