Så blir du av med rampfebern

Rampfeber är ett luddigt begrepp som ofta blandas ihop med den nervositet många av oss känner inför en presentation.
»Men riktig rampfeber är egentligen en ångestattack och därför är det skambelagt. Man vågar inte tala om det för någon, särskilt inte för sin chef«, säger Christina Davisson, röstcoach och mental tränare.

Hon beskriver fenomenet och hur man kan behandla det i nya boken »Rampfeber och konsten att hantera den« (Liber).

Christina Davisson har hjälpt ett stort antal personer inom både näringslivet och offentliga sektorn att bli av med ångesten de känner när de ska tala inför en grupp.
Majoriteten av dem som kommer till henne är chefer, allt från mellanchefer och projektledare till vd:ar.
»Eftersom de har en ledarroll tycker de att det är ännu mera skämmigt. De känner att presentationer är något de måste kunna hantera.«

När de väl söker hjälp kan problemen ha pågått i flera decennier. Flera av dem är mycket prestationsinriktade och ser problemet som ett stort hinder. Det handlar om akademiker, toppchefer och välutbildade personer som på alla andra plan fungerar bra i sitt jobb. De inser att de måste ta tag i rampfebern, annars kommer de aldrig att kunna klättra i karriären.

Eftersom det finns en rejäl mytbildning kring orsakerna bakom rampfeber är det få som vågar prata om det.
»Många tror att den här typen av personer är för dumma för att lära sig utantill, eller att de är för lata för att öva på en presentation. Men det är få som förbereder sig så mycket som de gör.
De kan bara inte värja sig mot de obehagliga reaktioner de får när de ställer sig inför en publik.«

Rampfeber beror alltså inte på att man är en ängslig människa som har svårt att hantera pressade situationer. Christina Davisson förklarar att personer som drabbas av rampfeber upplever ett hot i situationen som kan kopplas till händelser längre tillbaks i tiden.

Flera av hennes klienter beskriver hur de under skoltiden har haft lärare som anmärkt på deras prestationer på ett kränkande eller orättvist sätt, exempelvis vid en högläsning eller misslyckade övningar i skolgympan.
Det kan också handla om obehagliga situationer i hemmet, som att man blivit hårt kritiserad för sitt skolarbete av sina föräldrar.

»Rampfeber handlar oftast om en rädsla för att exponera sig, att blotta sig inför andra människors blickar.«

Christina Davisson uppskattar att sju av tio som har problem med rampfeber är kvinnor. De har ofta varit duktiga i skolan och ambitiösa. Samtidigt kan de ha svårt att hantera vrede och sätta gränser.
»Rampfeber hör ofta nära ihop med konflikträdsla«.

Rädslan kan också handla om att en oro över att inte kunna svara på frågor som dyker upp, eller att det ska synas att man är nervös. De är bara i ytterst få fall som obehaget handlar om rädsla i realtid. I de enstaka fallen kan rampfebern bero på att man har en nyckfull ledningsgrupp eller manipulativa och aggressiva medarbetare.

Hur kan det se ut när någon lider av rampfeber?
»Vissa blir så stressade att de inte får ur sig ett enda ljud. Andra blir röda i ansiktet eller på halsen. Kroppsspråket blir stelt och man läser innantill. Många snubblar redan på inledningen och glömmer hälften av vad de skulle säga.«

Om du har allvarlig scenskräck med intensiva ångestattacker kan det vara svårt att behandla det på egen hand. Då kan du behöva stöd av en psykolog eller en mental tränare för att förändra hur du reagerar.

Om du har mild scenskräck finns det metoder du kan prova själv. Men det går inte att »tänka bort« scenskräcken. I stället bör man konfrontera rädslan och sätta ord på hur den ser ut. Sedan kan man måla upp inre bilder där man minskar och jagar bort obehaget i kroppen. (I faktarutan till höger kan du läsa mer om hur du behandlar lätt rampfeber).