Rickard Lyko: ”Jag har gjort alla misstag man kan göra”

ÅRET ÄR 2008, UNDER FINANSKRIS OCH LÅGKONJUNKTUR.
Rickard Lyko sätter sig själv som vd för den lilla frisörsalongen i Dala-Järna. För att det ser bra ut på cv:t – om satsningen skulle gå åt pipsvängen. Han har precis fått avslag på sin första jobbansökan, lagt drömmarna om Wall Street på hyllan och flyttat hem till pojkrummet. På salongen tvättar, fönar och klipper hans mamma och pappa, medan han sitter i det minimala fikarummet innanför, skriver ut adresser och skickar hårvårdsprodukter.

Efterfrågan hade uppstått spontant några år tidigare. Hans pappa hade tagit det australiska hårvaxet Fudge till Sverige och folk hade börjat höra av sig.

ÅR 2020, MITT UNDER CORONAKRISEN.
Rickard Lyko pendlar mellan Stockholm och Vansbro, alltid med en ljudbok om ledarskap eller personlig utveckling i öronen. Han har 500 anställda, 40 hårsalonger och en online-satsning med hårvårds- och skönhetsprodukter värd namnet. Företaget har blivit utsett till Årets digitala Gasell tre år i rad. Redan 2014 bestämde han sig för att företaget skulle omsätta 1 miljard 2018. Det slog fel – med ett kvartal. Nu siktar han på 10 miljarder 2028.

I kölvattnet av pandemin har Lycko tappat försäljning i butik och fått både säga upp och permittera. Men på onlinesidan går det desto bättre. Rickard Lyko har precis anställt 40 personer, håller på att rekrytera ytterligare 100 och har själv börjat packa beställningar på lagret igen, för att kunna leverera de ordrar som kommer in.

DÄREMELLAN – EN TOLVÅRIG CRASHCOURSE I LEDARSKAP.
Det har varit en smärtsam och långsam process att bli chef och ledare, menar Rickard Lyko, vd för Lyko Hair AB.

”Feedbacken är omedelbar och brutal när man leder företag på en väldigt liten ort där alla känner alla. Jag har dessutom haft mamma, pappa, syster och flickvän i företaget. Jag har gjort alla misstag man kan göra. Så många gånger har jag tvingats svälja stoltheten, förbättra mig och be om ursäkt.”

Vi pratar över Skype i nästan två timmar. Rickard Lyko är på kontoret på prestigesalongen i Stockholm. Han är öppen och insiktsfull, delar gärna med sig av sin resa och sina bitvis tuffa lärdomar. Samtidigt pratar han helst i generella ordalag och använder ”man” istället för ”jag”. När jag ber om mer personliga exempel, säger han att det där är sådant som hans flickvän har sagt till honom.

”Nyckeln till mitt ledarskap, efter den feedback jag har fått från henne, har varit att vara så öppen som möjligt. Och jag kan stå framför bolaget på scen, prata om känslor och gråta men har betydligt svårare för att göra det i one to one-situationer.”

Och så rättar han sig. Före detta flickvän är det. I nio år har han varit tillsammans med en av medarbetarna på Lyko, men nu har de gått isär. Mer tid i Stockholm framöver är en av konsekvenserna. För att Lyko satsar på fler internationella samarbeten, men också för att – som han säger – ”singellivet i Vansbro är inte fantastiskt”.

Här bor han på hotell och kan inte vara på jobbet förrän kvart i sju. Frukosten serveras först halv sju. Annat är det i Vansbro, där han är uppe redan vid kvart i fem för att vara på jobbet samtidigt som de börjar på lagret vid halv sex.

Det är det mindre livet i Vansbro som fått honom att se ledarskapet i vitögat.

”I Stockholm eller någon annan större ort kan man alltid byta ut folk och fortsätta. Verkar man i en by som Vansbro har man dem man har att jobba med. Vill man stanna kvar får man ta sig igenom alla saker man ställer till med. Och det är tufft för egot, att erkänna att man har fel, be om ursäkt och ändra sig.”

Någon specifik situation när han fått ta kepsen i hand har han först svårt att komma på, men berättar sedan om en händelse från tiden då han fortfarande jobbade i produktionen. När hans mamma kom ut med telefonen på lagret med en fråga från en kund och Rickard, superstressad, försökte värja sig från att bli avbruten.

”Jag sa; säg till kunden att vi hör av oss. Men mamma fortsatte knacka mig på axeln. Då kastade jag telefonen i marken så att den sprutade i tusen bitar. Jag tyckte väl inte det var så mycket med det, tror inte kunden uppfattade situationen utan bara att samtalet bröts. Men jag fick mycket feedback kring hur det upplevdes av personerna runt omkring och vilken skada det gjorde för dem.”

Rickard Lyko var tvungen att samla personalen, be om ursäkt och förklara att agerandet inte var acceptabelt, att det var helt fel att hans temperament rann över och att det inte skulle hända igen.

”Det skapar ju en rädsla. Även om de inte var inblandade, så vad skulle hända om de gjorde fel någon gång? Skulle jag bli lika arg på dem? Efteråt har jag insett att det är när sådant händer som jag har chans att i praktiken visa det jag pratar om.”

Och det hände så sent som dagen före vår intervju.

”Vi skickade ut ett mejl till 900 000 personer om att vi saknar dem – på danska. Av misstag.”

Han visste att det skulle innebära många nya beställningar, för de erbjöd en bra rabatt som endast skulle gått till ett fåtal kunder som de höll på att tappa. Men framför allt skulle kundtjänsten bli belamrad vilket får stora konsekvenser.

”Nu diskuterar vi aldrig vem som har gjort felet, utan försöker skämta om det för att sedan hjälpas åt att hitta lösningar och minimera problemet.”

Det han byggt under många års tid kan fullständigt raseras i en situation som denna om han agerar fel. Det har han sedan länge insett, men också att det bygger kulturen i bolaget om man agerar rätt när ”shit hits the fan”.

”Men man kan bara agera rätt om man har rätt värderingar inom sig.”

Han har blivit bättre på att hantera sin ilska, har till och med börjat använda sig av den.

”I till exempel förhandlingar kan det ibland krävas att man blir förbannad. Om man inte får gehör och motparten inte förstår vilka konsekvenser det får för oss. Eller när man behöver ta sig upp i strukturen i bolaget för att rätt person ska få budskapet. Men jag kan också vända och be om ursäkt. Jag har inget problem med att vika ner mig om jag ser att det är en fördel för mig.”

Men att bli förbannad skulle ju kunna skada dina affärsrelationer?

”Nej, det är jag inte övertygad om. Jag tror att man behöver förstå och testa gränser, precis som i vilken relation som helst. Man behöver nå ytterligheterna för att ta sig vidare, även om det sker en skada vid det faktiska tillfället. Men man klarar att hämta upp det för du bygger en mycket starkare relation. Det är i kris som man bygger samman folk.”

Vi behöver berätta storyn från början. Den om den unge killen i Dala-Järna som gjorde allt för att vara annorlunda, färgade håret gult och grönt, bar konstiga kläder som pappa Stefan tagit hem från sina inköpsresor till London. Som konkurrerade ut kiosken utanför gymnasieskolan med sitt UF-företag som bland annat importerade energidryck. Som planerade att lämna sin hembygd för att jobba med ekonomi på Wall Street efter att han blivit världsmästare i skidskytte. Aldrig återvända. Aldrig arbeta med familjen och definitivt inte jobba i frisörbranschen.

Det har verkligen inte blivit som han trodde. Han har haft rätt många motgångar. Liten och minst bland kompisar, underkänt i engelska och svenska och en skidskyttedröm som han inte hade talang nog för. Men Rickard Lyko har aldrig tvekat på att han skulle lyckas.

”När jag stod på startlinjen i skidskyttetävlingarna trodde jag alltid att jag skulle vinna loppet, trots att historien visar att jag aldrig ens varit i närheten av det. Det är ett mindset.”

Men kändes det ändå inte som ett nederlag att flytta hem igen? Vad tänkte du när du lämnade över nyckeln till lägenheten i Uppsala som du sålt för att få kapital till att satsa på familjebusinessen?

”Då hade jag sedan länge passerat den punkten. Den låg några år tillbaka i tiden. Där och då med nyckeln i hand var jag redan fem, tio år framåt i tiden och såg bolaget växa. Det är som när folk frågar mig idag om jag någonsin trodde att bolaget skulle bli så här stort. Jag trodde att det skulle bli så enormt mycket större. Jag tycker att vi knappt har startat.”

Rickard sålde inte bara bostaden utan även bilen och lyckades övertyga föräldrarna och sin syster att låna så mycket pengar de kunde.

En av de första avgörande händelserna var att Rickard köpte en salong på Östermalm i Stockholm och övertalade syrran att flytta ner och driva den.

”Då fick vi tillgång till Kerastase och andra varumärken som inte fanns på nätet, och en massa nya kunder.”

Nästa lyckokast var att de fick in en populär plattång. Enda kruxet var att importören bara ville sälja via grossist.

”Då läste jag i Se & Hör om ett schampo som Jennifer Aniston och Sarah Jessica Parker använde. Mane’n Tail, ett hästschampo. Jag lyckades få importera det till Sverige, köpte tre pallar, står säkert kvar på lagret. Men det ledde till att jag fick tillgång till de storsäljande plattängerna till ett helt annat pris.”

Aggressiva satsningar har kommit att bli Rickard Lykos kännetecken.

Som när de köpte Bellbox som har hårsalonger över hela Sverige och på så sätt fick den fysiska representation som Rickard Lyko anser krävs för att bli ett starkt varumärke på nätet. Bellbox hade i flera år försökt köpa Lyko. Men det fanns inte på kartan i Rickards värld.

”Vi som familj har inte gått in i det här för att få ut en massa pengar. Det finns ingen drivkraft i det. Vad skulle vi göra med dem? Då hade vi fått investera och det är vi inget bra på. Vi vill driva det här och se hur långt vi kan ta det.”

Så här sex år senare säger Rickard att det var en helt idiotisk affär.

”Jag såg ingen nersida men vi belånade oss supertungt, vilket gjorde att vi till slut var tvungna att notera oss på börsen.”

Det han inte lärt sig om ledarskap på lagret hemma i Vansbro har han läst sig till. Eller lyssnat, rättare sagt.

”Jag har nog dyslexi, om än inte diagnosticerad.”

Tre böcker har påverkat honom som ledare mer än något annat. Dels The Tipping Point, som han läste redan när han pluggade ekonomi i Brisbane.

”Det var då jag fick upp ögonen för utmaningen med att bygga kulturer i bolag. Det var som att hålla på med en idrottskarriär, något man kunde tävla i, satsa på och göra annorlunda.”

Den andra boken är The Happiness Advantage: How a Positive Brain Fuels Success in Work and Life av Shawn Anchor.

“Därifrån kommer hela mitt mindset om att allt är påhittat. Det är du som bestämmer hur verkligheten uppfattas. Man kan må bra överallt. Men man kan också må dåligt överallt. Det där styr man helt själv.”

Och så Viktor Frankl:s Meningen med livet, där Frankl berättar om hur man till och med i koncentrationsläger kan skapa mening åt sitt liv. Något som blivit extra starkt för Rickard, vars farfar överlevde sex år i koncentrationsläger tack vare att han var frisör. Vid krigsslutet fick farfar Frans Lyko välja mellan att åka till USA, Kanada eller Sverige och 1952 öppnade han en herrfrisering i Vansbro.

”Eftersom farfar hade en liknande situation som Viktor Frankl tror jag att du skapar din tillvaro. Vi har dessutom sett det själva. Det har gått fantastiskt bra för oss och det förändrar absolut ingenting. Samtidigt som det kan förändra allt om du vill. Men ändå. Du vaknar och går och lägger dig på samma sätt.”

Ledarskapets crash-course fortgår. Från att ha varit chef över ett gäng medarbetare på lagret som han lätt kunde sammankalla när han ville berätta något nytt har han nu medarbetare över hela Sverige och internationella samarbetspartners.

”Det enklaste är ju att göra det man är bra på och vara som man är. Att få feedback, utveckla och förändra sig är sjukt jobbigt.”

Men det hindrar honom inte. Han utmanar sig ständigt genom att på konferenser, julbord och sommarfester visa sin sårbarhet. Genom att berätta att han är rädd för att skriva på whiteboarden för att han inte kan stava, prata om sin relation till sin mamma eller bara stå tyst på scen. Han har också fått medarbetarna att se varandra i ögonen under ett par minuter till romantisk musik.

”Jag ville visa att vi kommer att behöva utvecklas, ta oss igenom olika saker, gå utanför vår komfortzon men att det efteråt gör att allt blir så mycket lättare.”

Bakgrunden till övningen med att se varandra i ögonen kommer från konstnären Marina Abramovic som gjorde det på Moma i New York.

”Folk pratar fortfarande, flera år senare, om den övningen. Det är jobbigt men efter ett tag inser man att inte så mycket kan hända. Man lär känna sig själv och sina känslor. Det visar också på hur mycket vi kommunicerar utan att prata med varandra. ”

Sedan konstaterar han att Marina Abramovic även gick med sin partner på kinesiska muren för att ta farväl av varandra.

”Men det gjorde inte vi.”

Däremot är han tillbaka i pojkrummet i Vansbro.

”Det verkar gå i tioårscykler”, konstaterar han.