Resurser ñ kostnader, kapital och människor

Man bör emellertid bryta ned dessa begrepp i mindre delar
för att öka förståelsen för innebörden.

Med kapital avses:
• Kundfodringar.
• Anläggningstillgångar.
• Varulager.
På samma sätt kan man indela kostnadsmassan i några huvudkategorier:
• Personalkostnader.
• Kapitalkostnader.
• Material.
• Omkostnader.
Människor uppträder både som en kostnad och som en resurs i form av arbets-
kraft och problemlösning. En indelning som lanserats nyligen är följande:
• Människor som löser problem och fattar beslut om vad som ska utföras.
• Människor som utför uppgifter som tilldelas dem där problem lösts och
beslut fattats av andra.

Rationalitet i resursanvändningen är det ena av affärsmannaskapets två huvud-
områden. Det andra är värdeskapande (se Värde).

Strategiarbetet var tidigt huvudsakligen inriktat mot resurshushållning. Skal-
fördelar och långserieekonomi stod i fokus under två tredjedelar av förra seklet
då efterfrågan generellt sett översteg tillgången. Till en början ägnades kapitalet
väsentligt mindre intresse än kostnaderna. Skälet var att kapitalets kostnader
varit små på grund av låga räntesatser. Detta ändrades, liksom mycket annat, i
mitten av 1970-talet varför kunskaperna om kapitalanvändningen ökade starkt
därefter.

Sambanden förstås enklast med räntabilitetsformeln:

R =  Intäkter – kostnader
______________________
                kapital

Intäkterna representerar värdeskapandet för kunderna, medan kostnaderna och
kapital står för resursutnyttjandet. Med helhetssyn förstås i affärssammanhang
förmågan att rätt avväga insatserna med avseende på dessa tre basfaktorer i
företagandet.

Ett nära samband existerar mellan begreppen kapital och investering. Kapi-
talet återfinns på balansräkningens tillgångssida och utgörs av anläggningar i
maskiner eller byggnader, varulager som kan vara råvaror, varor i arbete eller
färdigvaror samt kundfodringar som sköts med en teknik som brukar samman-
fattas i begreppet  cash management.

Den nära knytningen mellan investering och kapital håller successivt på att
lösas upp i takt med att en allt större del av de resurser som förbrukas bokförs
som kostnader i stället för att aktiveras i en balansräkning. Definitionen av
investering är: ekonomisk uppoffring i nutid för framtida avkastning.

I takt med att många satsningar bokföringsmässigt ska kostnadsföras uppstår
en konflikt mellan traditionell bokföring och det moderna investeringsbegrep-
pet.

En resurs som inte återfinns i balansräkningen är kunskapskapitalet, även
kallat  intellektuellt kapital, som vunnit starkt ökat intresse. I många företag
utgör kunskapskapitalet den huvudsakliga tillgången och dess handhavande
fordrar alldeles speciella färdigheter (läs mer under Intellektuellt kapital).

Begreppet  resursstyrning har främst kommit att beteckna utnyttjandet av
resurser i form av kostnader och kapital för att så effektivt som möjligt påverka
affärsverksamheten i önskad riktning mot ökad konkurrenskraft. Två dilemman
har påvisats ovan – dels den bokföringsmässiga hanteringen av kostnader som
investering och dels behandlingen av människors intelligens och det så kallade
kunskapskapitalet.

Resursstyrning kräver managementtalang. Utvecklingen av priser och voly-
mer styrs till stora delar av marknadsdynamiken, medan resurser måste manage-
ras av ledningen. Det finns talrika exempel på ledningar som varit framgångsrika
i upp- och medgång men saknat förmåga att managera resurserna i mot- och
nedgång. För vidare läsning hänvisas till begreppen Produktivitet, Rationalisering
samt Relativ kostnadsposition.