Peter är kung!

För mig var lördagen en enda lång pina och fortfarande i dag söndag känner jag mig lite si sådär. Peter fick springa härliga 4,2 mil i solen tillsammans med mer än 14 000 tusen människor. På grund av lyckliga omständigheter och tillhörande permanent illamående så var jag tyvärr endast åskådare. Då det blev klart för några veckor sen att jag inte kunde springa ändrade vi utmaningen från att komma före mig i mål till att slå min tid från 2007 på 4.23. Peter klarade det.

Jag började lördagen med att kolla läget med Peter, och han meddelade att han var i toppform. Jag blev på gott humör, men humöret sank desto längre ut på eftermiddagen vi kom. Jag blev mer och mer odräglig. Att mamma och systerson skulle komma från Norge för att heja mig in i marathon-mål var planerat sen länge, men tyvärr tyckte de inte att det var riktig lika roligt att heja på Peter. De hade nu givet mina omständigheter helt andra önskemål för den strålande lördagen, som Gröna Lund och annat. En sen lunch med svärföräldrarna var också inbokat.

Visst kan jag kompromissa, men att vara marathon-åskådare lite här och där är väl bara rolig?! Låt oss gå genom mina mellantider från 2007. I beskrivande detalj. Se här, nu har jag räknat på Peters snittider för att komma i mål under 4 timmar. Vill ni att jag berättar om de olika matstationerna? Undrar om hans rygg håller och vad kan det eventuellt göra med tempot? Oj, här kommer ännu en mellantid på sms – låt oss kolla den här under lunchen och diskutera hela familjen. Sista milen Peter sprang var jag mer eller mindre okontaktbar. När äntligen sms’et kom med Peters kanontid var vi på Djurgårdsbron på väg till Gröna Lund och jag skrek jag av glädje! För jag visste precis hur härligt Peter hade det just då. Och hur länge den känslan sitter kvar. Om jag var stolt av mina 4.23 så ska Peter vara ännu mer stolt för tiden 4.01.05! Han slog mig och jag är imponerad. Men inte överraskad. Om jag är en tävlingsmänniska så är Peter en kjempetävlingsmänniska (som vi säger i Norge)!

39 minuter efter att Peter hade passerat mållinjen så hade Peter och jag kommit överens om en ny utmaning; 2009 år ska vi båda komma under 4 timmar! Denna gång är jag säker på att Peter slår undertecknade, men för mig blir det en extra stor seger att klara maraton sju månader efter att ha blivit mamma för första gången! Kanske är det orimligt svårt, men i dag då jag löp min milrunda på Djurgården sju kilo tyngre än för tre månader sen, så kändes det i varje fall härligt realistisk! Jag har därför bestämt mig för att behålla målbilden och springer mot den kommande 12 månaderna!

Grattis, Peter du är kung! Jag hoppas du känner dig härligt lycklig och glad för din enorma prestation! Nu undrar jag hur det känns två dagar efter? Jag sprang en mil redan måndagen, hur är det med dig? Kom ihåg alt är en tävling!

(PS Peter, din vinnartid måste givetvis justeras för temperatur, kön, höjd, intag av energidrycker och mat och relativ placering för att vara helt jämförbar, men det kan vi se på senare.)

Visste du att: Världens snabbaste maraton-löperska Paula Radcliffe (2.15.25) vann New York maraton 2007, endast 10 månader efter hon födde sin första dotter. Nu springer hon för OS-guld i Beijing.