Per Grankvist: ”Visuell härskarteknik”

På pandemins pluskonto ska sättas att videomöten har gjort att många möten blivit mer jämställda och jämlika. Det syns tydligt vem som pratar hela tiden – på gott och ont – och det är samtidigt besvärligare att avbryta och nästan omöjligt att tala i munnen på någon annan. Klassiska härskartekniker som att hålla på med något annat, sucka lite lätt eller utbyta menande blickar med någon annan är svårt att översätta till något annat till chattmeddelanden och där blir det tydligt att hur mycket det påminner om mobbning.

Pandemin jämnar också ut förhållandena. Alla tycks ha det ungefär lika fult hemma. Någon sitter ständigt i ett hörn av barnens jordfärgade sovrum, en annan verkar inte ägnat sitt kök en tanke sedan 1982. En tredje verkar ha hämtat inspirationen till sitt vardagsrum på en vårdmottagning där det är viktigare att miljön är enkel att desinficera än att den är mysig. Så när min kollega Olle häromdagen chockade oss alla genom att sitta utomhus i solen och trivas – med solglasögon, kaffemugg och nybakad bulle dessutom – insåg jag att han lärt sig bemästra visuell härskarteknik.

Nästa dag förberedde jag mig genom att placera mig framför en visuellt intressant bakgrund: en bokhyllevägg (för att signalera att jag är beläst) och i denna en öppen dörr för att skapa djup (och signalera att jag inte jobbar i en garderob). Jag valde bort att ha ett fönster i bakgrunden (då motljus gör att man ser dödligt hotfull ut) och såg till inte heller sitta i direkt solljus (då man ser dödligt blek ut).

Datorn pallrades upp på några pusselkartonger för att tillåta mig att titta rakt in i kameran i stället för att titta ner i den. Att blicka ner på den man pratar med låter i alla fall i teorin som något som skulle kunna bidra till att man uppfattas som en auktoritet, men som vi vet är det enda man får dubbelhaka av. Och försöker man skriva med datorn i knät bidrar det bara till att kameran skakar eller kränger så att övriga blir sjösjuka. Min tanke var också att mitt arrangemang skulle sända ut subtila signaler om att jag inte tänkte ta en enda anteckning.

Stolen placerade jag med 45 graders vinkel mot skärmen för att likt den engelska drottningen i hennes tv-tal på en och samma gång vara vänd mot dem man talar med men ändå signalera att man närsomhelst kan vända sig bort.

Lägg därtill att jag ondulerat håret, valt en välstruken skjorta under en v-ringad kashmirtröja i en behaglig pastell (på det där oavslappnat avslappnade sättet som bara mäktiga människor bemästrar) så förstår du hur mycket Head of delegation som jag signalerade när jag anslöt till mötet fem minuter senare än mina kollegor (också detta en markering).

Tyvärr visade det sig att mina kollegor hanterat tröttheten gällande videomöten på ett annat sätt. ”Du är den enda som är ansluten via video” meddelade en kollega. ”Vi började mötet med att bestämma att vi bara skulle köra telefon i stället. Men du kanske har klätt upp dig?”. Hon skrattade. En riktig härskarteknik, tänkte jag.

Per Grankvist är grundare och chefredaktör för Vad Vi Vet.