Per Grankvist: ”Säg som det är – du jagar status”

”Det är en allmänt erkänd sanning att en ogift man som äger en stor förmögenhet måste vara i behov av en hustru.” Första meningen i Jane Austens Stolthet och fördom har också använts för att förklara de sociala drivkrafterna i England i skiftet mellan 1700 och 1800. Hela romanens ton anas i första meningen, liksom den ojämlika inkomstfördelningen i samhället, och mekanismerna som styr det mänskliga agerandet. Det är därför ekonomen Thomas Piketty älskar Austen.

”Det är en allmänt erkänd sanning att en person som inte äger en stor förmögenhet måste vara i behov av socialt kapital.” Så inleder techentreprenören Eugene Wei en lång bloggpost om statusens betydelse i vårt samhälle och den är en utmärkt guide för att förklara de sociala drivkrafterna i vår tid.

Om du inte känner till honom är det okej. Jag hörde talas om honom ganska nyligen och insåg att han skriver om en sak som jag helt förbisåg i min bok Den stora bubblan, nämligen hur viktigt vårt sökande efter status är för att förstå de sociala nätverkens vanebildande effekter. Tyvärr är jag inte ensam om detta misstag. Vi analyserar sällan dessa nätverk utifrån statusperspektiv, trots att det är ett av de bästa sätten att förstå dem.

Wei föreslår två principer som styr vårt agerande. Den ena är att människor är status­sökande apor. Den andra är att vi alltid söker den snabbaste vägen för att maximera vårt sociala kapital. (Jag skriver ”vi” för att du och jag också agerar så – vi är inte ett dugg bättre än någon annan.)

Socialt kapital är viktigt för samhället, det har vi vetat sedan Robert Putnam slog fast det i sin bok Den ensamme bowlaren, bland annat baserad på studier av vad som gör Italiens regioner så olika. I norra Italien finns rikligt med sammanhang där människor kan mötas, lära sig att lita på varandra och skapa socialt kapital, medan i den södra delen av landet är det, något tillspetsat, endast genom kyrkans eller maffians försorg man möts (de sammanfaller dessutom ofta). Därför är norra Italien rikt och södra delen fattigt, har alltid varit det och kommer att förbli så, menar Putnam.

Människor tillhör apsläktet och är av naturen sociala varelser som lever i rangordnade grupper. Därför är vi statussökande apor som kommer att försöka klättra i rang så fort vi anser det vara nödvändigt för oss. Vi är också lata – ursprungligen för att hushålla med den lilla energi som fanns på savannen – och därför söker vi den snabbaste vägen för att maximera det sociala kapital som ska ge oss status.

Weis två insikter förklarar alla dessa humblebragposter på Linkedin, varför folk taggar människor med lite högre status än de själva har på Instagram, och varför vettiga människor tappar huvudet för att låtsas som om de är nära vän med en välkänd person. Den lata apan syns. Och ibland är apan du.

Ps. Själv skulle jag förstås aldrig hålla på med statusmarkeringar på det där sättet men så är jag och Kungen otroligt tajta.