Karriärtips från Annie Lööf: Så får du drömjobbet

Dilemmat:

”En ny tjänst har utlysts internt, som chef för min avdelning. Jag har sökt och vill verkligen ha jobbet. Dessutom vet jag att jag skulle göra det bra.

Av snacket jag har hört om vilka som kan tänkas söka, så vet jag att jag är den mest meriterade – både när det kommer till utbildning och branscherfarenhet. Dessutom har jag tidigare erfarenhet av arbetsledning.

Idag fick jag höra att en kille som är ny i bolaget också har sökt jobbet. Han är rekryterad från ett coolt entreprenörsbolag och anses nog vara lite av ett stjärnskott. Däremot är han inte särskilt meriterad och han saknar helt chefserfarenhet. Frågar du mig så är det mycket snack och lite verkstad. Men han håller sig alltid framme med högre chefer och många är imponerade av honom. Nu är jag rädd att han går om mig.”

”Jag hatar verkligen att skapa intriger, men nu kanske jag faktiskt blir tvungen. Hur spelar jag mina kort rätt för att få det här jobbet? På tisdag åker några av oss till ett möte i Göteborg med tåg – bland andra jag, min konkurrent om jobbet och chefen som ska rekrytera.

Då får jag chansen att prata lite mer med den här chefen. Hur kan jag övertyga honom om att jag är bästa valet?”

Annie Lööf svarar:

”Det här är något som jag tror att många kvinnor upplever – att någon mindre meriterad, men mer framfusig, man får jobbet. Det kan vara väldigt svårt men jag tror på att försöka ta kontakt med chefen. Jag har många som kommer in till mig och vill visa framfötterna i olika uppdrag. Oftast män. Så mitt råd är egentligen riktat till hennes chef: Chefen måste ha en förmåga att se även de som inte knackar på dörren.”

”På den där tågresan kan hon säga att hon gärna vill träffa honom när de kommer tillbaka igen sen. Det handlar sen om att kunna berätta varför hon är mest lämplig – alltså att ta det där obekväma samtalet men ändå framföra precis det hon säger i det här inslaget – att hon är välmeriterad och att hon vill. Om det är en bra chef lyssnar hen och ser till att rätt person hamnar på rätt plats. Jag kan uppleva att en del som tillsätter den där mannen som kom in ångrar sig efter ett tag. Men hon ska inte tala illa om den andre, utan våga framhålla sina egna kvalitéer.”

Man känner sig nästan lite intrigant när man gör så här – är det nödvändigt för att göra karriär?

”Det ska ju inte vara det, det handlar om att en bra arbetsmiljö har en bra rekryteringsprocess som tittar på kvalitéer, kunskaper och personliga egenskaper. Att man tittar på vad som kompletterar hos personerna och ser till att det blir en bra helhet. Man hoppas ju att det finns arbetsplatser där det funkar, men mycket annat spelar in tyvärr.

Jag som chef uppskattar när man har fokus på sina egna egenskaper och vad man själv gör. Att man frånhåller sig eventuellt skitsnack och istället har fokus på vad kan jag göra för organisationen eller företaget. Det kommer man längre på.”

Är kvinnor sämre på det?

”Nej, när de väl sitter härinne är många bra på att framhäva sig själva. Men oftast är det fler män som hör av sig och vill ha olika uppdrag. Det är ett intressant fenomen. Kvinnor som tar för sig, även partiledare, beskrivs i andra ordalag än manliga kollegor. Där är vi inte riktigt framme i jämställdhetsarbetet ännu. En kvinna, oavsett chef eller partiledare, som är tydlig och slår näven i bordet beskrivs som arg, bitsk och näbbig, men en man som gör samma sak visar på pondus.

Jag har haft många debatter med Jimmie Åkesson genom åren och jag ser ofta när jag slagit näven i bordet att många skriver ’du är alltid så arg’. Fast när de andra gör det då? De är inte arga, det visar snarare på ett kraftfullt ’nu räcker det’. Det behöver vi jobba med – hur vi beskriver mäns och kvinnors egenskaper.”

Är det rentav en extra arbetsuppgift man har som kvinna?

”Ja, tyvärr finns fortfarande ett arbete kvar att göra. Det handlar också om ens egen trygghet. När jag kom in i riksdagen klädde jag mig i kostym och hade glasögon för att se äldre ut och ha mer pondus. Så jobbar jag inte nu, jag tycker att man kan ha rosa blus och ändå visa på pondus. Jag som varit med ett tag nu har ju ett ansvar att visa på att ledarskap och chefskap inte sitter i det yttre, utan kommer inifrån. Då ska man kunna vara kvinnlig i sina attribut och samtidigt vara chef.”