”Överlever mina medarbetare en dag till?”

HON HAR SVÅRT att sätta ord på det. Situationen gör henne tårögd och djupt berörd. Petra Öberg Gustafsson, vd på Fristads, vaknar ofta orolig på morgonen. Första tanken är: Har hennes medarbetare överlevt natten?

Det gamla anrika företaget som hon leder är Europas ledande tillverkare av arbetskläder. Hon har det ovanliga och utmanande chefsuppdraget att från lilla Viared utanför Borås leda och stötta medarbetarna på fabriken i det krigshärjade Ukraina.

Det första hon gör varje arbetsdag är att ta del av det signalsystem som Fristads har upprättat så att hon snabbt ska få veta om alla har klarat sig.

”Vår fabrik ligger i Stryi i västra Ukraina, nära polska gränsen, men det har varit mycket bombningar även där. Så sent som för tre veckor sedan bombades ett bostadshus i närheten av fabriken och en familj gick bort. Ryssarna försöker slå ut elförsörjningen så att ukrainarna ska frysa i vinter”, berättar Petra Öberg Gustafsson.

Fristads har sin enda europeiska produktionsenhet i Ukraina. Resterande tillverkning sker i Madagaskar, Laos och Vietnam. De köpte fabriken i Ukraina 2001, men den har funnits i mer än 70 år. I en inte alltför avlägsen dåtid syddes här skoluniformer till Sovjetunionen. I dag går medarbetarna till samma fabrik med rädsla för att deras forna arbetsgivare ska bomba dem.

Redan första månaden som nytillträdd vd 2023 förlorade Petra Öberg Gustafsson en av sina ukrainska medarbetare. Han hade blivit inkallad och dog vid fronten.

”Det första jag tänkte på var hans familj. Han hade fru och två barn. Jag undrade: Vad händer nu? Hur ska det gå för dem? Vad behöver de från oss, från mig?”

Ganska snabbt förstod hon att medarbetarna i fabriken hade börjat samla in pengar så att familjen skulle kunna betala hans begravning och inte behöva svälta. Det finns också ett statligt bidrag för familjer till stupade soldater, men formaliteter och byråkrati gör att det tar lång tid innan hjälpen kommer.

Petra Öberg Gustafsson hörde sig också för med andra bolag med fabriker i Ukraina för att ta del av deras erfarenheter av liknande situationer.

”Sedan tog jag faktiskt ett helt eget beslut om att gå vår egen väg. Vi kompenserar familjen med lön för ett helt år framöver, för att säkerställa att de har det bra. Visst, det är ett ekonomiskt beslut och en risk, men det finns också en mänsklig aspekt i det”, säger hon och tillägger:

”Vi har inte så många män anställda på fabriken i Ukraina. Den ekonomiska risken är därför inte överdrivet stor. Sedan vet man aldrig vad som händer med hela fabriken. Men vi tyckte att det var viktigt att också visa övriga medarbetare att vi faktiskt inte lämnar någon.”

De cirka 300 sömmerskorna i fabriken i Ukraina syr Fristads mest avancerade arbetskläder, multinorm, som skyddar mot bland annat elektriska stötar.

Det är också här som Fristads tillverkade sin första cirkulära produkt av återvunna fibrer från returnerade arbetskläder. 

Även om det snart har gått fyra år av krigsvardag i Ukraina har verksamheten kunnat hållas igång, då majoriteten av de anställda på Fristads fabrik är kvinnor. Ett val som företaget överlåtit åt medarbetarna på plats, som vill fortsätta arbeta trots riskerna för missil-, drönar- och robotanfall. 

”Vi har veckomöten där vi alltid ställer frågan om det är säkert för dem att ta sig till jobbet eller om de hellre vill vara hemma. Men under hela denna tid har de varje vecka valt att gå till jobbet. De anser att de bäst hjälper sitt land genom att fortsätta producera och betala skatt. Jag är så imponerad av deras synsätt”, säger Petra Öberg Gustafsson. 

I år förutspås det bli en ännu kallare vinter än i fjol i Ukraina, där temperaturerna i vanliga fall kan gå ner till minus 20 grader. De ryska attackerna på viktig infrastruktur, vilka orsakar strömavbrott och kalla bostäder, tros fortsätta, rapporterade nyligen Svenska Dagbladet. 

Petra Öberg Gustafsson och Fristads investerade redan för ett och ett halvt år sedan i dieselaggregat för ström och värme.

”Då är de åtminstone varma på jobbet och kan ladda sina mobiltelefoner. Det är där de får larm på nätterna om missiler och sånt”, säger Petra Öberg Gustafsson. 

Medarbetarna får också extra betald ledighet, för att gå på begravningar, och det blir många. 

”Det finns ingen här som inte känner någon som omkommit.”

De får också ta ledigt för att kunna vara hemma när deras män kommer hem på permission. Det är självklart för Petra Öberg Gustafsson att företaget varken ska evakuera eller stänga ner sin verksamhet så länge medarbetarna inte önskar det. 

”Jag vill inte lämna alla dessa människor när det inte är tvunget. Vi har en oerhört kompetent ledning och fantastiskt engagerade medarbetare där. Produktiviteten har faktiskt till och med gått upp.”

För att säkra företagets fortsatta verksamhet har de flyttat ut delar av lagret till Polen.

”Det är ett beslut man måste ta för att säkerställa leveranserna. Skulle någonting hända förlorar vi en halv veckas produktion.”

De har också så kallad ”dual supply”, det vill säga att alla plagg tillverkas på två olika ställen, vilket gör att man snabbt kan justera och ställa om för att inte få stopp i leveranskedjorna.

Huvudkontor och centrallager finns i Sverige. Tidigare låg Fristads just i Fristad, orten som företaget döptes efter, men efter en flytt finns de numera strax väster om Borås i industriområdet Viared. Nu bedriver man sin verksamhet i en av de gigantiska lagerlokaler som skjutit upp som svampar ur jorden längs riksväg 40 mellan Göteborg och Borås. 

När vi går på guidad visning i den nya supermoderna anläggningen, iklädda skyddsväst och -skor, får Petra Öberg Gustafsson ett varmt bemötande överallt. Hon stannar också till för att ge en vänskaplig klapp på axeln eller kram i förbifarten när hon möter sina medarbetare. 

Logistiken i anläggningen är genomtänkt ner till minsta etikett. Effektiviteten är hög, miljötänket likaså, berättar hon. Allt onödigt plastemballage är borttaget. Till och med luften pressas ur kartongerna som sedan skärs ner till fraktens faktiska storlek för att de inte ska transportera luft. Fristads är också först i världen, och än så länge ensamma om, att mäta och redovisa miljöpåverkan genom hela produktens livscykel (EPD), enligt Petra Öberg Gustafsson. 

Längst bort i byggnaden, bland höga staplar av backar, kilar fyrkantiga robotar runt som hämtar och sorterar de byxor, strumpor, shorts, snickarbrallor, västar, arbetsskor och annat som ska levereras ut dagen efter. 

”Visst är det fantastiskt att se robotarna fara runt. Jag går ofta hit vid fyra-femtiden när de är som aktivast med morgondagens ordrar. Står här och kollar en stund och hämtar ny energi”, säger Petra Öberg Gustafsson.

Hon jobbar mycket, erkänner hon, men säger också att hon har hög energi. 

”Det finns mycket mer känslor förknippade med kläder. Det är nytt för mig som tidigare arbetat med kullager. Där finns inga känslor, antingen är det bra eller dåligt och det kan du mäta dig till. Det här är roligare. Jag bär alltid våra kläder”, säger hon, för dagen iklädd en svart kavaj sydd i samma material som företagets arbetskläder.

Petra Öberg Gustafsson har gjort karriär inom både svensk industri och internationella bolag. Hon har jobbat på SKF i olika positioner. Den största ledarskapslärdomen därifrån var att jobba med globala team. 

”Jag tycker om människor och att jobba genom dem. På SKF hade jag personal i Kina, Malaysia, Indien och överallt i USA. Det var så spännande.” 

Att våga fatta beslutet att sluta där efter 20 år, blev en vändpunkt för henne. Då blev hon erbjuden vd-tjänsten på ett annat internationellt komponentbolag, Teng Tools. Hon kände sig redo att ta sig an ett eget bolag.

”Jag var väldigt sugen på att sätta en egen strategi, vara ansvarig för en helhet. Och faktiskt testa om jag kunde det. Hade jag inte tagit det steget hade jag inte suttit här i dag.”

På Fristads har hon åtta gånger så många anställda och betydligt högre omsättning än på Teng Tools. Men utmaningarna är ungefär desamma, upplever hon. Hon leder via sina medarbetare genom att bygga team. Hon gillar att fatta beslut, men är angelägen om att förankra dem hos medarbetarna. 

”Jag tror att många skulle säga att jag är väldigt rak. Och ärlig, fast alltid med en omtanke. Man behöver liksom inte undra vad jag tycker. Det är något jag får tänka på ibland, men jag tycker att det är viktigt som ledare att man förmedlar vart man ska. Jag samlar alla på Fristads varannan månad där vi gemensamt tittar på var vi är och hur det går. En stor öppenhet för att alla ska veta vart vi ska.”

Likadant är det med strategiarbetet på Fristads. Hon betonar att den bryts ner på varje avdelning, där det sätts mål som knyter an till strategin. 

”Så att det inte bara blir skrivbordsprodukter. Jag tror det är så man bygger framgång, genom att göra alla delaktiga. Alla förstår innebörden av vad vi behöver göra. Det blir inte roligt om man inte vet varför man ska göra olika saker. Jag gillar inte det själv.”

Värdegrunden är viktig, hon vill göra rätt för sig. Menar att det kommer från lagidrottandet, hon spelade basket under uppväxten, och pratar mycket om att man vinner som ett lag och förlorar som ett lag.

”Du gör ditt bästa och du gör det för ditt lag. Och man stöttar varandra. Det är väldigt viktigt för mig när jag leder. Ibland säger folk ’jag, jag, jag’ på mötena, men jag tänker alltid att det är inte ’du, du, du’ för du hade aldrig varit där du är om du inte hade haft dessa underbara människor runt dig som gör det för dig.”

För att hitta rätt i sitt ledarskap jobbar hon mycket med reflektion. De senaste tio åren har hon haft en coach som hjälper henne att sortera tankarna när det blir mycket. Sedan ber hon ofta om rak och ärlig feedback.

”Jag brukar fråga min ledningsgrupp: Hur blev det där? Var det bra? Uttryckte jag mig okej? Skulle jag gjort på något annat sätt? Så kan jag tänka på det nästa gång för att bli ännu mer tydlig.”

Men hon reflekterar också mycket på egen hand, och det som far runt i huvudet just nu är hur kollegerna har det i Ukraina och vad de faktiskt behöver.

”Jag leder på distans, men mina beslut påverkar deras vardag på ett sätt som är väldigt konkret. Därför försöker jag alltid stanna upp och fråga mig själv vad som gör störst skillnad – är det ekonomiskt stöd, är det värmande plagg, eller är det något helt annat som underlättar deras situation? Det är ett ansvar jag bär med mig varje dag.”

Hon konstaterar lite förvånat att hennes man precis berättat att hon ofta pratar högt där hemma.

”Jag trodde att jag gjorde det i huvudet, men jag pratar tydligen högt för mig själv och går igenom olika scenarier om vad som kan hända under dagen eller under ett specifikt möte.”

När kriget i Ukraina bröt ut, efter den ryska invasionen 24 februari 2022, var det Fristads förra vd Anders Hülse som fick hantera krisen och ta de initiala akuta besluten. Det var han som såg till att det byggdes skyddsrum under fabriken, något som hela byn i dag har tillgång till. 

Nu har Petra Öberg Gustafsson stått vid rodret i två år. I samband med Fristads 100-årsfirande i år har hon varit runt på alla företagets kontor och tillverkningsenheter. Det enda stället hon inte har kunnat åka till är fabriken i Ukraina. Däremot har cheferna och vissa medarbetare därifrån varit i Sverige flera gånger. 

Erfarenheten från att leda fabriken i Ukraina har präglat hennes ledarskap mer än någonting annat i karriären, menar hon. Det har gjort henne till en mer närvarande och värderingsstyrd ledare och lärt henne att ledarskap i kris handlar om att våga vara både mänsklig och handlingskraftig, även när besluten är svåra.

När hon blickar tillbaka minns hon när hon för första gången skulle prata på Fristads stora infomöten och det var hennes tur efter att en av cheferna från Ukraina hade talat. Hon blev så berörd att hon inte fick fram ett ord.  

”Vår hr-chef fick hoppa in i stället. Man blir så stolt över hur våra ukrainska medarbetare kan upprätthålla humöret. De hittar glädje i de små sakerna. Det är så oerhört berörande. Vad kan man säga efter det? När de berättar om hur barnen har det och hur det är i skolorna. Vad är egentligen viktigt?”