»När jag fick sparken fick jag tid att fundera«

Från att enbart ha tränat klubblag har du nu klivit in i en helt ny roll. Vilken är den största skillnaden mellan att leda ett landslag och ett klubblag?
»I ett klubblag träffar jag ju spelarna nästan varje dag. Nu blir det istället några gånger om året. Då gäller det att prioritera och jobba med det som man verkligen vill få fram. Man hinner inte med allt som man hinner med i ett klubblag. Men när det gäller ledarskapet är det egentligen ingen skillnad. Man får tänka till lite mer innan vad man vill uppnå.«

Hur mycket tid ägnar du åt att reflektera över ledarskapet?
»Det gör jag hela tiden. I fotboll får man ju feedback snabbt, beroende på hur det går. Jag är väldigt självkritisk och tänker mycket på vad som har gått bra och inte bra.«
»När jag fick sparken från AIK 1997 hade jag tio månader på mig att fundera mycket över mitt ledarskap. Den tiden var viktig för mig.«

Vilka förebilder har du haft när det gäller ledarskap?
»Det finns många ledare, både inom och utanför idrotten, som jag beundrar. Jag tycker att det viktigaste är att man är den man är. Försöker man kopiera någon annan så kommer det lysa igenom direkt. Men jag brukar säga att Bosse Börjesson, som var tränare i IFK Sundsvall, är min läromästare.«

Hur leder jag bäst en grupp där alla medarbetare betraktar sig själva som stjärnor?
»Ju bättre individerna är desto större är ju chansen att det går bra för gruppen. Men om inte stjärnorna är beredda att gå åt samma håll är det ju inte säkert att ni kommer att lyckas. Så se till att vara tydlig med den gemensamma målsättningen. Varför är ni tillsammans? För att fika och ha trevligt? För att vinna segrar? Vad är det ni vill uppnå? Om ni lyckas enas kring en gemensam målsättning så är det också lättare att hitta drivkraften för gruppen och vad som krävs för att nå målet.«

Du började som ledare när du själv var väldigt ung, du var till och med yngre än många av spelarna. Vad kan man göra för att som ung ledare vinna medarbetarnas respekt?
»Det handlar ju om att vara sig själv. Jag tror mycket på det. Ger man respekt så får man respekt. Sedan handlar det ju mycket om kunnande. Kan du det du håller på med så känner medarbetarna det. Men erfarenhet är viktig. Jag är en mycket bättre tränare i dag än vad jag var då. Och det är ju svårt när du är yngre. Fast det allra viktigaste är att man brinner för det man gör. Om den elden släcks så spelar det ingen roll hur mycket erfarenhet du har. Man måste älska det man håller på med.«

Hur lyckas man brinna för sitt yrke så länge som du har gjort?
»Det är något som jag aldrig ens reflekterar över. Jag älskar fotboll och människor.«

Fotnot: I Chef nr 9, som utkommer den 17 september, kan du läsa mer om Erik Hamréns ledaregenskaper, då han är föremål för tidningens Cheftest.