Madelene Törnblom: ”Jag har förverkligat min dröm”

Det var en dröm och ett högt uppsatt mål. Nu har Madelene Törnblom precis bockat av även det.

E-handels­företaget Maya Delorez har haft sin första popup-butik på en av världens största hästtävlingar i Wellington, Florida. 

”Det hade varit coolt att ringa till den person jag var för sju år sedan när jag precis sålt min första ridbyxa och berätta att vi ska ha en monter i Florida och att mina främsta förebilder kommer att tävla i våra ridkläder”, säger Madelene Törnblom, vd och grundare av Maya Delorez.

Hon är en fullfjädrad entreprenör, som utan extern finansiering har skapat ett ridklädesföretag som omsätter över 120 miljoner kronor.

Madelene Törnblom startade bolaget när hon var knappt 20 år fyllda och i dag, vid 28 års ålder, har hon infriat nästan alla sina företagsdrömmar. Och vunnit ett stort antal utmärkelser.

Framgången har smugit sig på, säger hon, samtidigt som hon aldrig tvivlat på sin kapacitet.

Ända sedan hon fick idén att börja tillverka och sälja en ny sorts ridkläder, har ”en film spelats upp i hennes huvud”, som hon uttrycker det.

”Det kanske låter luddigt, men i mitt huvud, i den där filmen, ser jag hur allt ska se ut, vara och kännas. Och jag bara fortsätter skriva manus till filmen.”

För hon ser inget slut, däremot finns det ännu ett uttalat mål – Maya Delorez ska bli ett av världens största ridsportbolag. 

”Den drömmen är evig. För det kommer alltid att finnas någon annan som jagar samma sak. Men ju större vi blir, desto fler saker kan vi göra. Jag kollar mycket på Nike, det är ju ett ’brand’ som är väldigt coolt. Jag tänker att Maya Delorez kan få vara ridsportens Nike. Det skulle ju vara svinfett. Så jag har ganska långt kvar på filmen.”

Trots de högtflygande planerna och framgångar har hon inte svårt att hålla sig på jorden.

”Jag är uppväxt på ett jättelitet ställe som heter Vendel (utanför Uppsala, reds anm). Jag är nära min familj och uppfostrad på ett bra sätt. Det är inte läge att balla ur. Det som vi har gjort är bra, men det finns de som har gjort det förut och som har gjort det bättre än vi. Man får vara ödmjuk inför den resan man är på. Jag tar det verkligen inte för givet.”

Allt startade med en passion. Madelene Törnblom har ända sedan hon var tre år gammal älskat hästar. Hon fick sin första häst som sjuåring och tävlade under många år i hoppning.

Men när hon insåg att hon inte kunde ta sig till den absoluta eliten började hon i stället träna hästar.

Startkapitalet till Maya Delorez kom från en ovanligt vinstgivande försäljning av en häst.

När hon 19 år gammal berättade om sin idé att börja tillverka ridkläder, sa hennes pappa som varit delägare i hästen, ”jamen, gör det då” – och satsade även sin del av vinsten.

”Jag har alltid vetat att jag ville göra något eget inom hästvärlden. För det är det jag bryr mig om. Jag är väldigt mycket sådan, antingen bryr jag mig skitmycket eller inte alls.”

Madelene Törnbloms föräldrar är själva egenföretagare och driver ett mindre byggbolag.

I dag är familjen involverad även i dotterns företag. Hennes mamma är ekonomichef och systern är warehouse and logistics manager. Pappa och bror finns till hands när det handlar om att bygga nya lagerlokaler och annat.

Hon höll länge tyst om sina planer. Ända fram till att den första kollektionen var klar att lanseras. 

”Det var så mycket hittepå i början. Det var svårt att ta på sig ett självförtroende kring att det kunde bli något. Det fanns ju ingen annan som satt på lösningen, ingen färdig bok att läsa, inga pengar till att anlita någon. Det var bara jag. Jag var tvungen att driva allt själv.”

För att kunna bygga sin egen väg ska man vara försiktig med att lyssna för mycket på andra, poängterar hon.

Hon ritar alla ridkläder själv och tillverkar dem i sportklädesmaterial, med moderna funktioner som mobiltelefonfickor. Det var också det som kom att bli ett av hennes största misstag.

På sin allra första ridbyxmodell satte hon en dragkedja på fickan, och knappt hade de hundra första exemplaren kommit ut på marknaden förrän byxorna började reklameras. Dragkedjan sprack så fort någon satte på sig byxan.

”Det var hemskt. Reklamation efter reklamation trillade in. Det var en jättestor fuck-up. Men som tur var, så var kunderna i övrigt jättenöjda. Så jag ritade om fickan, producerade nya brallor och ersatte alla som fått fel.”

I dag har Maya Delorez kontor i Uppsala och Stockholm, lager och fotostudio i Tierp, och även ett kontor på Stureplan i Stockholm.

Hon har kommit en lång väg från när hon satt ensam hemma i sitt lilla hus på föräldrarnas gård.

”Jag satt där i min grå soffa med ett litet datorbord framför mig hela dagarna för att sedan gå ut och packa ordrar och åka till den lokala lilla Ica-butiken. För varje vecka som jag kom för att posta fler och fler påsar blev de i butiken mer och mer arga på mig på grund allt jobb de fick”, minns hon.

”Jag har verkligen jobbat svinmycket. De där första åren är lite suddiga, jag minns dem knappt. Det var nog för att jag körde så hårt.”

Men gåshuden på armar och ben kommer hon fortfarande ihåg, när beställningarna gick från någon enstaka order om dagen till att hon en morgon fått över hundra ordrar.

Det har inte varit enkelt att hänga med i expansionstakten, anställa nya medarbetare och förändra sitt ledarskap, menar hon.

”Mamma säger att jag har ordnat så att det blev som jag ville ända sedan jag var liten. Jag har också alltid haft en känsla av att jag kan få folk att lyssna på mig. Men att växa så mycket, så fort har varit som att hela tiden ha ett nytt jobb. Nu senast när vi skaffade ett mellanchefslager förändrades mycket.”

Samtidigt som hon gått från noll till 25 anställda – och nått en omsättning på drygt 120 miljoner – upplever hon att hon ”växt in i varje miljon”.

”Man lär sig på vägen, men jag har också gjort jättemånga misstag. Det går inte att sticka under stolen med att det blir tokigt ibland.”

Vad gör dig till en bra ledare?

”Jag tycker att det är så svårt att prata om sig själv som ledare. Det känns som något andra ska svara på. Jag försöker bara vara mig själv. Men jag är väldigt målmedveten, jag vet vart vi är på väg. Och väldigt envis. Jag ger inte upp. Det känns ’off’ att kalla sig själv grundad, men jag ligger nära, jag är väldigt tillgänglig, alltid i businessen med själ och hjärta. Jag bryr mig jävligt mycket.”

-> Läs mer om kriterier och urval här