»Jag måste stå på skidor ibland«

Hur leder man säsongsarbetare som gärna festar?
»Om man hellre vill festa än jobba, har man inget i vår organisation att göra. Det har hänt att vi har haft sådana medarbetare och då har vi statuerat exempel. De har fått sluta. Men jag tycker att vi har fått mindre sådana problem. Vi har bra rekryteringsverktyg som gör att vi sållar bort dem.«

Nu är det er mest intensiva period, vad innebär det för dig?
»Jag försöker vara mer ute i verkligheten. Resten av året är jag mer bunden till kontoret. Även om jag inte åker skidor hela dagarna, så blir det fler turer nu. Som vd för Skistar måste man stå på skidor ibland.«

Påverkas ni av krisen?
»Än så länge har vi inte påverkats negativt. Bokningsläget ser bra ut. Dessutom är det bra för oss att den svenska valutan är lågt värderad. Vi är inte så oroliga, rekreation är något som människor värdesätter högt, även i dåliga tider.«

Du är också ordförande i Skidförbundet. Hur hinner du?
»Mötena är varannan månad och det hinner jag med. Att vara ordförande ger mig möjligheter både i arbetet och privat. Eftersom jag dessutom är så intresserad av skidåkning kunde jag inte tänka mig att tacka nej.«

Du ska vara en dålig förlorare. Hur visar det sig?
»Haha, det kan nog stämma. Att förlora är inte min mest utvecklade gren. Men det var värre som ung när jag åkte skidor, då hade jag väldigt svårt att tygla min besvikelse om det inte gick som jag ville. Nu är det nästan en positiv egenskap. Jag vill prestera och det är bra för företaget.«

Du blev vd som 35-åring. Hur var det?
»Det var en stor utmaning att få ansvar för ett börsnoterat bolag som bestod av fyra forna konkurrenter. Jag ville satsa på en gemensam distributionskanal i skistar.com och i början var det svårt att få alla att se den möjligheten. Men det blev en exempellös framgång. Jag är väldigt nöjd med att jag satsade så hårt på det. Jag fick både använda kompromisser och väldigt tydliga signaler. Allt är inte förhandlingsbart.«