Interimschefer allt vanligare i offentlig sektor

”VANLIGASTE ANLEDNINGEN till att ta in en tillfällig chef är för att täcka vakanser, hantera kriser eller driva förändringar. En kris kan vara en omorganisation eller ett projekt som gått i stå. Vid förändringar kan det handla om en specifik kompetens som just den chefen har”, säger Viktoria Rubin, forskare vid Stockholms universitet, som nyligen disputerat med avhandlingen När chefen kommer och går på beställning, till Prevents tidning Arbetsliv.

Tillfälliga konsultchefer har varit ett normalt inslag i näringslivet länge, men inte lika vanligt inom offentlig sektor. Men det har blivit vanligare och förekommer nu även på sjukhus och skolor, visar avhandlingen. 

Ett interimsledarskap varar i genomsnitt mellan sex månader och upp till ett år. Orsaken är oftast att organisationen behöver täcka tillfälliga vakanser, särskilt som chefsrekryteringar tar allt längre tid, eller att det behöver en tillfällig chef för att hantera kriser eller driva ett driva förändringsarbete. 

”Vid en omorganisation med obekväma beslut kan det vara en fördel med en chef utifrån. En chef som är där tillfälligt behöver inte bli vän med alla eller påverkas av internpolitik. Det är en chef som kommer med fräscha ögon på verksamheten och vågar tala om vad den ser och vad som går att göra. Det underlättar förändringar”, säger Viktoria Rubin. 

En interimschef kan också sättas in när organisationen haft problem. Det kan lösa upp gamla ogynnsamma strukturer och skapa nya kontaktytor för kunskapsdelning mellan medarbetare.

Eftersom interimschefen faktiskt driver verksamhet och, till skillnad från en konsult, inte enbart ger råd, kan dessa arbetssätt fortgå även efter att chefen lämnat och gått vidare. 

Men för att interimsledarskapet ska bli lyckosamt måste den överordnade chef som tillsätter interimschefen vara tydlig med vad uppdraget innebär och dessutom förankra det och den tillfälliga chefens roll i organisationen. Då kan ett tillfälligt ledarskap innebära en kunskaps- och energiinjektion i organisationen. Om inte riskerar man misstro mot interimschefen och osäkerhet, menar Viktoria Rubin: 

”Om det innebär stora försämringar för medarbetarna blir det svårt vem det än är som genomför det.”