Ingela Ekebro, SCA: ”Jag svor att aldrig jobba här!”

Utbyggnaden av Östrands massafabrik i Timrå i Medelpad bär projektnamnet Helios, solens gud i den grekiska mytologin och en anspelning på projektets tyngd och storlek. Skogsjätten SCA pumpar in åtta miljarder kronor för att fördubbla kapaciteten och göra Östrand till världens största producent av blekt sulfatmassa.

Ja, världens. Industrisatsningen hör till de största i Sverige hittills, enligt bolaget som inte hittat något maffigare sedan andra världskriget, åtminstone.

Ledare för projekt Helios är Ingela Ekebro. Till sitt förfogande har hon en arbetsstyrka på upp till 2 000 specialister och entreprenörer som samsas på det begränsade fabriksområdet med Östrands 300 ordinarie anställda. Allt är nytt, ingen har gjort exakt det här tidigare. Planering och struktur är A och O. Och sådant älskar Ingela Ekebro.

”Huvudräkning var inte min grej i skolan, men jag hade en fantastisk mattelärare som fick mig att inse hur bra jag ändå var på matematik. I mitt huvud kunde ett plus ett bli 7,5, men mattesystemen satte jag upp klockrent. Just för att jag gillar struktur. Det finns ju, som min lärare sa, tack och lov räknedosor. Tack vare honom vågade jag satsa på en teknisk utbildning, och det har jag inte ångrat en dag sedan dess.”

Ingela Ekebro, som i egenskap av fabrikschef figurerat högt på listorna över Sveriges mäktigaste näringslivskvinnor, har vigt hela sitt yrkesliv åt SCA och Östrandsfabriken. Det trodde hon aldrig när hon som ung stack från Sundsvall för att plugga energiteknik i Västerås. Faktiskt svor hon på att aldrig mer återvända till Norrlandskusten:

”Jag tänkte att Sundsvall, det är jag färdig med. Men om det ändå går så illa att jag kommer tillbaka, ska jag då inte jobba på SCA. Åtminstone inte på Östrand. Fast så gjorde jag mitt examensjobb där och – det var helt fantastiskt!”

Ingela Ekebro såg plötsligt ingen anledning att lämna massabruket, som visade sig vara en betydligt intressantare och mer mångfacetterad värld än hon någonsin kunnat föreställa sig. Och mer komplicerad.

”Jag tycker fortfarande det är häftigt med alla tekniker och ingenjörskompetenser som måste samverka, för att det ska bli massa i slutänden. Och att det ständigt finns så mycket att förbättra. Öka tillgängligheten, utbytet, kvaliteten. Minska åtgången av kemikalier och energi. Alltid finns det något att skruva på. Samtidigt är prylar och maskiner något som vem som helst kan köpa in. Ganska snabbt fick jag upp ögonen för hur viktig människans roll är i de här komplicerade systemen.”

Rollen som energitekniker gav Ingela Ekebro en särskild inblick i fabrikens alla hörn, och kontakt med folk i alla möjliga funktioner. Uppdraget som projektledare inför ett nytt kvalitetssystem var ”världens bästa ledarskapsutbildning”.

”Jag ställde frågor som hur funkar det, vem behöver det här, hur hänger det hela ihop. Analyserade alla processer, inte bara produktionen utan också det administrativa. Där väcktes mitt intresse för ledarskap.”

Någon undrar kanske hur det var att komma in som ung, kvinnlig ledare i tung mansdominerad basindustri?

”När jag klev in som nyutnämnd chef för en av produktionslinjerna tittade de på mig, operatörerna, och sa oj, hur gammal är du? 28 … Men hade jag jobbat med CTMP-massa tidigare? Nej, det här var faktiskt första gången. Då blev det alldeles tyst. Tills någon sa: ’Du, vi ska hjälpa dig.’ Den inställningen har jag mött många gånger genom åren. Att vara kvinna i den här miljön, har för mig inte varit något negativt utan snarast en fördel, tror jag. Eftersom det gjort mig mer synlig.”

Ingela Ekebro har levt med Helios-projektet i över ett decennium, sedan de allra första riktlinjerna drogs upp. Nästa år går projektet in i sin slutfas när den nya fabriken dras igång. Exakt vad det innebär för hennes karriär vet hon inte.

”Nej, och jag bryr mig knappast heller. Det där med klart utstakade karriärmål har aldrig varit något för mig, det har jag snarast upplevt som begränsande. Jag menar, är man väldigt målinriktad finns ju stor risk att man missar något kul och utvecklande på sidan av.”