Cissi Elwin: Så många blir bortvalda för sin ålder

Kom just hem efter en intensiv helg med bästa vännerna. Jag har känt en av dem sen jag var fem år och den andra sen tonåren. Vi hälsade på min syster som under ett år bytt sin lägenhet i Stockholm mot en på solkusten för att våga prova något nytt mitt i livet och ge sin son tillgång till sina spanska rötter.

Min ena vän, G, är sjuk. Hennes immunförsvar är just nu så lågt att hon satt med munskydd hela flygresan. Hon som alltid jobbat hårt är sjukskriven sen ett halvår.

Min gamla barndomsbästis I har blivit stjärnadvokat och hade små diskreta vita lurar i öronen och var i ständig kontakt med kontoret. Hon tittade glasartat rakt fram och då och då hörde man brottstycken. ”Stäm honom”, ”Nej, inte i Bryssel, det tar för lång tid”, ”Jag läser klart förundersökningen i natt”.

Själv hade jag med mig att jag måste skriva klart den här krönikan.

Men det var G och hennes nya sätt som fick mig att tappa koncentrationen. Hon liksom sög i sig varje ögonblick. Kom solen fram en minut så la hon sitt huvud bakåt och njöt. Hon stannade till inför blommorna i gränden, madonnorna i julskyltningen, katterna som strök omkring bland soporna, ostarna, skinkorna och alla små lockande tapas på de dignande bardiskarna. Hon beundrade vackra burspråk, snidade järngrindar, torget med apelsinträden.

Hon sa att cancern har fått henne att förstå hur mycket hon älskar att leva. Hur värdefullt varje ögonblick är för henne. Det är inte läge för stora framtidsplaner just nu. Det är dags att göra det hon vill NU. Med dem hon älskar och är nära. Därför sätter hon sprätt på pensionspengarna och hittar på saker med barnen och vännerna.

Livet är så långt. Och så kort. Så svårt och så vackert. Så mycket större än vi vågar se. Varje människa har så mycket möjligheter i sig ända till det sista andetaget.

Tänker på det när jag läser resultatet av vår stora undersökning om åldersdiskriminering.

Vi fick ett enormt gensvar av er läsare och rekordmånga svar. Uppenbarligen ett ämne som engagerar och som många har egen erfarenhet av.

Faktum är att det är den vanligaste av de sju diskrimineringsgrunderna. Och man blir förbluffad över hur inskränkt många arbetsgivare och rekryterare fortfarande tänker.

Det är som om man har tillgång till en stor kyrkorgel med näst intill oändliga kombinationer av toner, men envist klinkar på några få tangenter i mitten. Om man använder hela klaviaturet kommer varje enskild ton att låta vackrare och tillsammans kan de skapa mästerverk som kan fylla ut till och med de största katedraler med himmelsk musik.

Att se och våga anställa människor i alla åldrar kommer att bli en överlevnadsfråga för vårt samhälle.

Varför är det så svårt att förstå. Livet är långt. Och kort. Vissa saker måste göras NU!