Calle Fleur: Varför pratar ingen om visdom?

”Visdom”. Smaka på ordet, bara.

En uppburen egenskap i varenda kultur i världen – och det kanske allra högst värderade karaktärsdraget hos chefer. Ändå pratar nästan ingen om det, konstaterar psykologen Siri Helle i en ny bok.

Ja, vilken underbar klang ordet har!

Jag ser det liksom framför mig: Hur jag sitter på en tronliknande stol (varför inte?) medan mina kollegor står på rad för att få en sipp av min klokskap.

Jag pratar sällan, men när jag väl tar till orda tystnar hela rummet. Och sedan, när någon vill ge mig feedback, stannar de upp och säger, i andakt: ”Jag vill tacka dig för din visdom”.

För transparensens skull bör jag kanske tydliggöra att det här inte händer särskilt ofta.

Om jag tänker efter – och tro mig, när man skriver en krönika om visdom tänker man noga till om sådana saker – har det inte hänt en enda gång. Alltså, aldrig.

Kanske beror det på att jag är en notorisk pratkvarn. Eller handlar det om att fokuset i vårt alltmer uppskruvade arbetsliv har kommit att läggas på ny teknik och flashiga nyckeltal, snarare än vår förmåga att fatta kloka beslut utifrån tillvarons komplexitet.

Det är liksom lättare att surra om generativ AI och bråka om kontorsnärvaro än att djupdyka ner i den extrema oförutsägbarhet som har tagit ett järngrepp om våra organisationer.

På liknande sätt är det lättare att slänga sig med svåra ord och snickra ihop snygga Powerpoint-presentationer, än att våga fatta snabba beslut och agera – på riktigt! – för att föra verksamheten framåt. Tro mig, jag har själv fallit i fällan några gånger.

Inte undra på att ”adaptability”, alltså anpassningsförmåga, har seglat upp som den mest eftersökta ledaregenskapen av dem alla (senast i en enorm Linkedin-rapport).

Managementkonsulterna har pratat om tillvarons volatila, osäkra, komplexa och ambivalenta natur i många år. VUCA, kallar de det. När vi blickar tillbaka på det minst sagt stökiga 2024 kan vi nog konstatera att de var rätt ute.

Så vad kan vi chefer göra för att locka fram visdomen långt därinne? Jag tror att vi helt enkelt behöver våga köra på – ändå. Fatta beslut, våga testa och vara ärliga mot våra medarbetare, och oss själva, med att vi inte har alla svar.

Och så kan vi väl sluta använda de där obegripliga orden.

”Just because no one can understand how you speak, don’t necessarily mean what you be sayin’ is deep”, uttryckte en av mina gamla husgudar, rapparen Talib Kweli, det för länge sedan.

Det är visdom på riktigt.

Calle Fleur, chefredaktör Chef