Calle Fleur: Drömmen om att få sova

03.31
Jag vrider mig oroligt omkring. Täcket har trasslat ihop sig. 35 kilo brun labrador, som egentligen inte får vara i sängen, ligger där ändå. Hans tunga tassar vilar på mina vader.  

Tankarna maler. Precis som för så många andra chefer har min höst präglats av omorganisation. Nya samarbetsformer, omplaceringsutredningar, MBL-förhandlingar, kommunikationsplaner.

Ett stort och till synes oöverskådligt pussel med stora konsekvenser för alla i och runt organisationen: De som behöver lämna, de som är kvar. Och för mig som bär det yttersta ansvaret för att framtidssäkra verksamheten.  

Ledarskap kommer med ett pris. Den här hösten har priset varit flera nätter i rad med orolig nattsömn. Ryckningar i ögonlocken, stela axlar, en trötthet som lägger sig som en blöt filt över hela mitt väsen.

Hur mår medarbetarna? Vad har jag missat? Vilket är nästa drag? 

”Oroligt ligger huvudet som bär kronan”, skrev Shakespeare för 425 år sedan. Just nu är jag beredd att hålla med honom. 

04.22 

Jaha? Här ligger jag. 

Sömn har länge varit en statusmarkör. Många är de historier om världsledare som kan somna var som helst, hur som helst, till synes helt oberörda av krävande medarbetare eller en omvärld i gungning.

Om de nu ens sover. Japans nya premiärminister Sanae Takaichi har uppmärksammats för att hon bara sover två till fyra timmar per natt. Hon har proklamerat att hon ”struntar” i uttrycket ”work-life balance” och uppmanar sina kolleger att ”slita som djur”. Nyligen kallade hon sin stab till möte mitt i natten, kl 03. Tja, varför inte? 

Visst, många chefer sover för lite. Men när Chefs reporter Sara Hammarkrantz undersöker svenska chefers sömnvanor framstår en annorlunda bild. Två av tre chefer sover fortfarande dåligt, men medvetenheten om sömnens betydelse för att vi ska må och prestera bra har ökat. Eller: Att kokettera med sin dåliga nattsömn har slutat vara coolt. Tur är väl det.

05.03 

Stressen river i mig. ”Sov då!” säger jag strängt till mig själv. Det fungerar förstås inte. Tanken på att inte kunna sova gör det jättesvårt att sova. Och osäkerheten utanför sovrummets fyra väggar – konjunkturen, politiken, medarbetarnas oro – gör förstås sitt till.   

”Är du en äldre chef med lång erfarenhet är det lättare att styra skeppet genom stormen. Men om stormen helt plötsligt beter sig annorlunda är det inte ens säkert att de mest erfarna klarar sig så bra”, konstaterar Christian Benedict, professor och sömnexpert vid Uppsala universitet, i Chefs artikel. 

Till slut stiger jag upp, omtöcknad men supertaggad i en märklig kombination. Det är mycket nu. Men jag gör det jag ska, jag gör det (så) bra (det går att göra).

Snart är stormen förbi. Snart kommer vilan och sömnen åter. 

Calle Fleur, chefredaktör