Calle Fleur: Dörren är stängd – eller?

Min bror har kämpat i motvind hela sitt liv.

Han har slagits mot ett majoritetssamhälle som saknar förståelsen och förmågan att anpassa sig. Och mot en arbetsmarknad som inte ens har velat ge honom chansen.

Trots högskolestudier, vilja och enormt driv har processen alltid sett likadan ut: Endast kallad till intervju när han ”missat” att uppge att han är döv.

Avpolletterad av chockade rekryterare när han varit fräck nog att dyka upp med teckenspråkstolk.

Dörren är stängd.

Så löd länge arbetsnamnet på Chefs granskning av den största ödesfrågan i svenskt arbetsliv: Hur vi egentligen värderar kompetens.

För läget är minst sagt paradoxalt.

Å ena sidan skriker många organisationer efter arbetskraft. Krisen i hälso- och sjukvården bara förvärras. Gruvbrytning, batterifabriker och energiomställning har lett till negativ arbetslöshet i vissa delar av landet. Och den blixtsnabba teknikutvecklingen kräver enorma investeringar inom AI och it-säkerhet. 

Å andra sidan finns det så många som kämpar för en plats på arbetsmarknaden. Som anses vara för gamla eller råkar ha en könstillhörighet, hår- eller hudfärg som avviker från den löjligt snäva normen.

Allra längst ut har vi de som inte ens släpps in genom dörren.

En ny rapport från SCB visar att 52 procent av alla personer med funktionsnedsättning i Sverige står utan arbete, jämfört med övriga befolkningen där 81 procent är sysselsatta.

Siffrorna är dystra men knappast förvånande.

Forskningen har länge påvisat en tydlig koppling mellan mångfald och resultat, men samtidigt saknar många chefer grundförutsättningarna för att lyckas med sina uppdrag.

Allt mer slimmade organisationer förväntas bli allt mer träffsäkra – och leverera större tillväxt på kortare tid.

När hjulen snurrar snabbare måste vi uppdatera bilden av vem som har kompetens, i stället för att bara fortsätta rekrytera fler som liknar oss själva:

”Vi tänker per automatik att här är en person jag känner igen mig i, det kommer att leda till ökad lönsamhet. Men hur bedömer vi människors potential? Utifrån hur de ser ut? Hur ser vi vilka som är garanterad vinst och garanterad förlust? Det säger något om vår syn på människor och på kompetens”, säger Seher Yilmaz, specialist på Samhall.

Det finns många organisationer och individer som utgör inspirerande exempel på att funktionsvariation berikar arbetslivet.

Inte minst min egen bror, som till slut lyckades få ett arbete som han trivs med.

Därför valde vi att strunta i idén om den stängda dörren och i stället lyfta fram möjliggörarna. De som varje dag kämpar för en mer inkluderande – och lönsam – arbetsmarknad.

”Jag trivs jättebra och alla trivs med mig också”, säger till exempel Anders Åslund som jobbar i köket på Gröna Lund i Stockholm. Snacka om win-win!

Calle Fleur, chefredaktör Chef