Foto på en bekymrad man som lutar sig mot en vägg.
Personen på bilden är inte samma person som artikeln handlar om.

Anonyma chefen: ”Jag sa upp personal och blev dödshotad”

Skulle du våga behålla den medarbetare som kom sist in, om du tvingas till nedskärningar? Mikael gjorde det och blev hotad till livet.

Mikael heter egentligen något annat. Vissa detaljer i texten kan vara ändrade för att skydda berättarens identitet.

”Jag har haft chefsroller på fyra olika arbetsplatser under de senaste 20 åren.

Det som varit min styrka är också det som har gjort det jobbigt för mig: Jag försöker se de stora sammanhangen. Jag drar mig inte för att omorganisera om jag tror att det ska ge en bättre helhet för verksamheten. Men det går sällan hem hos medarbetarna. Speciellt inte när de själva är vana vid att ha makten. Och så har det varit på flera av de arbetsplatser där jag varit chef.

På första stället där jag var chef fanns en medarbetare som plötsligt inte dök upp på jobbet. Min dåvarande chef avrådde mig från att ringa medarbetaren. När han väl dök upp och jag frågade varför han varit borta mästrade han mig med att han var kompis med de högsta cheferna.

Det som gjort mig mest besviken som chef är arbetstagarnas tolkning av vad man får och inte får lov att göra på sin arbetsplats. När man använder sig av sin arbetsplats som en förlängning av det egna jaget i stället för att sköta sitt jobb. Arbetsplatsen blir som en teaterscen. Medvetenheten om vilka skyldigheter du har som arbetstagare, vad som krävs av dig när du får din lön, är väldigt låg.

När vi på min näst senaste arbetsplats – inom den ideella sektorn – förlorade stora, viktiga bidrag och tvingades dra ner på personal, valde jag att behålla de senast anställda. De hade, till skillnad från de först anställda, rätt utbildning för jobbet – och de jobbade hårt.

Detta var en fredag. Senare på kvällen började telefonen ringa. De tre som trodde att de skulle få gå satt på puben med en tidigare anställd. Det började med att jag fick höra vilken idiot jag var, men sedan övergick det till ’du ska dö’, typ. Rena dödshot. Dagarna som följde kom det fler hot på sms, sedan ebbade det ut. Jag polisanmälde hoten och det slutade med att alla tre fick gå på dagen.

Bild på anonym chef + logotyp för

Läs också: Anonyma chefen: ”Jag vågar inte utöva mitt ledarskap längre”

Det var en jobbig tid. Min fru och mina barn var väldigt oroliga för mig. Men jag såg ingen annan utväg än att stanna kvar, jag var 60 plus och orolig för att inte kunna hitta ett nytt jobb om jag slutade. Jag försökte tänka att det skulle mycket till för att de skulle skrida till verket. Men jag gick inte till jobbet med lätta steg direkt. Och blodtrycket gick i taket.

Fast det slutade inte där. Det visade sig att de tagit hjälp att hacka min jobbdator. Plötsligt dök mina mejl och privata jobbanteckningar upp i olika sammanhang. Och de snackade skit om mig inför viktiga bidragsgivare. En sak var ju att de gjorde det om mig, men när de baktalade verksamheten blev det något helt annat. Som tur var hade jag hela tiden varit helt transparent gentemot våra bidragsgivare, så jag kunde reda ut det.

Min uppgift när jag rekryterades var att riva ner den destruktiva strukturen. Det hade jag gjort. Men efter allt som hänt skulle jag inte ha en chans att bygga upp en ny. Så när jag fick erbjudande om nytt jobb i en annan organisation tog jag det direkt.

anonymamagdalena

Läs också: Anonyma chefen: ”Som enhetschef är jag en slasktratt”

Dit rekryterades jag också för att hantera en dysfunktionell situation med en avdelning som härskade över de andra och en ekonomi som var i botten. Det har också varit tuffa år. Jag hade gärna jobbat ihop med facket, men det fanns ingen fungerande lokal fackklubb, så det blev mycket tjafs kring omorganisationen. Men när jag nu snart går i pension har vi en fantastisk verksamhet med en bra ekonomi. Det känns skönt att lämna över på det viset.

När jag ser tillbaka på mina tjugo år som chef kan jag fundera på om det varit värt det. Jag vet inte. Eller jo, det har det. Jag har fått en otrolig människokännedom och jag har lärt mig mycket om mig själv. Jag har haft några av mina roligaste yrkesår under den här tiden också. Jag mår bra när jag märker att jag kan skapa förutsättningar för mina medarbetare att utveckla sig själva.

Men det som har varit jobbigt har varit väldigt jobbigt. Stressen har blivit en livsstil. Det har blivit två kranskärlsoperationer och varje söndag fyller jag tablettasken med veckans blodtrycksmedicin.”

Vill du också dela med dig av din chefsberättelse ur verkliga livet? Hör av dig till Chef!

mpuff
Prenumerera på Chef

DITT ledarskap spelar roll

Vi stöttar dig! Med Chef får du kraften och verktygen att leda ditt team mot framgång.

Relaterade artiklar

makthavare1800x1013
Ledarskap

Världens makthavare – här är deras 7 ledarstilar under corona

Coronaviruset ställer höga krav på chefer. Inte minst om de leder ett helt land. Chef reder ut hur världens makthavare har agerat i krisen så här långt.