Antje Jackelén: ”Ingen trollstav”

Hur är du som chef?
”Ett svar är att jag är väldigt lite chef. Som ärkebiskop har jag ytterst lite formellt chefsansvar. Jag håller inte på med semesteransökningar och rehabiliteringar, utan jag har mer ett ledarskapsuppdrag.”

Vad är skillnaden?
”Om man ska förenkla det kan man säga att chefskap handlar om position och ledarskap betonar en relation. Jag finns mer på den senare planhalvan. Men en god chef måste förstås även ha ledaregenskaper.”

Jag tänker att de flesta chefer nog försöker vara så goda de kan, men att de tvingas ägna större delen av sin tid åt administration och tuffa beslut?
”En chef är också en rörmokare som måste rensa rören och ta fram skräpet som sitter där. Det hör också till. Därför är det viktigt att man inte förväxlar godhets- och snällhetsidealen.

Inom kyrkan kan konflikter på arbetsplatserna bli väldigt inflammerade. Det finns en förväntan att vi ska vara snälla i kyrkan, vilket gör att vi inte tar tag i problem tillräckligt snabbt.”

Känner cheferna en press på sig att vara snälla?
”Så kan det vara. Därför är det viktigt att inte förväxla moralisk godhet med snällhet. Snällhet kan yttra sig som mesighet, medan moralisk godhet kan yttra sig i att man som chef fattar tuffa beslut som gör folk ledsna och arga ett tag, men som visar sig vara bra längre fram.”

Arbetsmiljön i Svenska kyrkan har kritiserats. I höstas gjorde Dagens Nyheter en granskning som avslöjade trakasserier och att ”obekväm” personal köps ut. Beror de problemen på den här falska godheten?
”Jag tror inte det är annorlunda i kyrkan jämfört med andra arbetsplatser. Det finns välfungerande men också konfliktfyllda arbetsplatser. I den bästa av världar skulle vi vara väldigt bra på att hantera svåra frågor men människor är människor överallt, även i kyrkan.”

Vilka möjligheter har du att påverka arbetet på församlingsnivå?
”Det man ofta glömmer är att kyrkan inte har en koncernorganisation. Jag har ingen möjlighet att påverka något genom makt, på ett sätt som jag skulle haft som koncernchef. Jag kan inte strömlinjeforma kyrkan på nationell nivå, stiftsnivå eller lokal nivå.

Ibland får jag höra att jag som ärkebiskop måste kunna lösa alla problem, men det är förstås orealistiskt. I vissa situationer hade det varit enklare om jag kunnat fatta ett beslut som sedan gäller i hela organisationen, men så är det inte. Församlingarna är i hög grad själv­styrande genom förtroendevalda som väljs i kyrkovalet vart fjärde år.”

Är det frustrerande?
”Det finns för- och nackdelar. Ibland behöver man ha snabba förändrings­processer, men ibland behöver en organisation som har 2 000 år på nacken inte ha så bråttom att ta till sig nya trender. Vi har liksom varit med om det mesta förr.

Det är mer frustrerande med all förväntan som finns på mig, att vissa tror att den här staven jag har som biskop är ett slags trollstav som jag kan vifta med, och så är saken löst. Min främsta möjlighet att påverka församlingarnas arbete är genom inspiration och goda argument.”

Hur gör du det?
”På många sätt. En fråga jag driver är att vi i vår tid i allt fler relationer betraktas som kunder eller konsumenter. Då är det lätt att tänka att de an­­ställda i kyrkan ska producera upplevelser och tjänster som våra medlemmar konsumerar. Men det går emot idén om vad en kyrka är. En kyrka är Guds folk, det är män­niskor som tillsammans vill leva ett kristet liv.”

Hur påverkas du som person av att ha det här ämbetet?
”Att vara präst eller biskop är en livsstil, så naturligtvis präglar det mycket av mitt liv. Samtidigt påverkar jag sättet att vara ärkebiskop. Det har funnits 69 ärkebiskopar före mig i Uppsala. Jag kommer in i en roll och är ändå just jag.”

Ingen av de 69 före dig har utnämnts till ”Almedalens hetaste deltagare”, som du blev i fjol. Hur mycket tänker du på att du påverkar bilden av kyrkan?
”Det är viktigt för mig att de frågor som jag engagerar mig i har en koppling till evangeliet, som ju i världsliga termer är vår affärsidé. Jag vill bidra med ett teologiskt perspektiv i viktiga frågor, ibland med tydliga svar och ibland med frågor.”

Det talas ofta om vikten att vara tydlig som chef, men du jobbar i en bransch där det inte finns tydliga svar på alla frågor. Gör det din roll svårare eller enklare?
”Det är en väldigt intressant fråga. Mycket i dag förväntas vara svart eller vitt, och uppfyller du inte de förväntningarna får du höra att du är otydlig. Det är en konst att vara tydlig med att världen är komplex – och att vissa saker ibland måste få vara otydliga.”