Vd:n som började på golvet: ”Var lyhörd”  

En ung Nils Klevmarken var tillbaka från studier i USA med en färsk handelsexamen på fickan. Planen var att jobba med affärer, men i lågkonjunkturens Sverige runt millennieskiftet rådde stiltje på arbetsmarknaden.  

”Det var otroligt svårt att hitta jobb. Jag kom visserligen in på ett trainee-­program, men det lades ner i brist på pengar”, säger Nils Klevmarken.

Han beklagade sig för en kompis. Som i samma ögonblick fick ett samtal:

”Nej, jag är upptagen men Nils kan jobba”, sa vännen och räckte över luren.  

”I andra änden fanns någon på pantbanken som sa att de behövde hjälp. Pantbanken? Inte direkt vad jag tänkt mig. Jag hade större planer, men eftersom jag inte hade något annat att göra gick jag dit”, säger Nils Klevmarken, som var 25 när han första gången klev in genom dörren.

Extrajobbet i kassan på pantbanken i Uppsala blev en hel karriär.

Drygt två decennier och en rad chefsroller senare är Nils Klevmarken fortfarande kvar hos samma arbetsgivare. Nu som vd för hela Sefina Pantbank, en koncern som finns i både Sverige och Finland. 

Den korta förklaringen är att verksamheten fascinerar. En dag på jobbet kan vara som en hel roman.

I sina olika roller har Nils Klevmarken mött de märkligaste livsöden, från alla samhällsklasser. Unga, gamla, glada, arga. Fattiga, och även rika.

En viktig sak för honom är känslan av att göra nytta.  

”Jag är intresserad av människor. Kundkontakten är kul och en utmaning som jag gillar. Vissa kunder är hur glada och trevliga som helst, andra har panik eller försöker lura en. Men jag går nästan aldrig hem ledsen. Att finna lösningar, hjälpa människor ur ekonomiska trångmål, så att de klarar av att betala hyran eller veterinärräkningen för en älskad hund – i det ligger mycket av glädjen”, säger Nils Klevmarken. 

Men också: Vad är Rolex-klockan värd? Är tavlan eller cykeln eller ädelstenen lika dyrbar som den verkar? Det vimlar av kopior och förfalskningar där ute, och på pantbanken lär man lär sig något nytt varje dag. 

Nils Klevmarken växte upp i Göteborg. Pappa nationalekonom och professor, mamma grundskolelärare. Som riktigt ung fångades Nils av datorer och började plugga programmering, men insåg att det inte var hans grej. 

”Visst har jag haft god hjälp av programmeringen senare i mitt liv, när det gäller att komma på lösningar, men jag tröttnade på att sitta hela dagen framför en skärm.”  

En pantbank är enligt ordboken en ekonomisk inrättning som lånar ut pengar mot föremål som säkerhet.

Pantbanker har funnits i Sverige åtminstone sedan slutet av 1770-talet, men fört en lite undanskymd tillvaro eftersom folk ogärna skyltar med att de går dit. 

”Tidigare försökte vi lite grann att gömma oss, det var pinsamt att gå till pantbanken och är det kanske fortfarande i viss grad”, säger Nils Klevmarken, som verkat för att normalisera och förnya verksamheten. 

När han som ung nybliven butikschef fick uppdraget att vända den då olönsamma verksamheten vid Gullmarsplan i Stockholm, införde han ett koncept med skyltfönster och butiksförsäljning riktad mot en större allmänhet.

En modell som sedan framgångsrikt rullades ut i både Sverige och Finland. 

Nu är framtiden digital. Det senaste tillskottet i verksamheten är en app som ska stärka pantbanksnärvaron där fysiska butiker inte är tillgängliga, berättar Nils Klevmarken som ”brinner för” digitalisering. 

Mellan januari och april i år ökade antalet nylån på Sefinas pantbanker i Sverige med 13 procent jämfört med samma tid förra året. För enbart april månad är ökningen 20 procent.  

Är dåliga tider bra för pantbanken? 

”Ja. Eller kanske snarare: Vi får en större funktion att fylla. När priser och räntor går upp får vi fler kunder som behöver låna för att få vardagen att gå ihop, så är det bara.”