Tom Johnstone hyllas för sitt ledarskap

»Är det ledigt här?«
När SKF:s koncernchef Tom Johnstone dyker upp med sin lunchbricka i kantinen på SKF:s huvudkontor och frågar om han får slå sig ner finns det alltid plats vid bordet.

Och det beror inte enbart på att medarbetarna vill vara artiga – utan för att Tom Johnstone är en chef som man gärna snackar bort en stund med.
Hans otvungna sätt har gjort honom till en mycket populär chef.

»Tom är jordnära, engagerande och otroligt kunnig i allt som rör SKF«, säger en av medarbetarna. »Dessutom är han väldigt respektfull mot oss medarbetare, oavsett nivå. Det är mycket sympatiskt.«
Det där med kunnigheten har sin ­förklaring. Tom Johnstone är näm­­ligen en riktig trotjänare inom SKF. Han anställdes som säljare i Stor­britannien redan 1977 och har varit SKF trogen sedan dess. 1999 blev han vice vd och 2003 koncernchef.

Tom Johnstone är född i en liten by söder om Glasgow i Skottland och när han lägger ut texten är det på en smattrande skotskklingande engelska. Men det är inget hinder i vägen. Tvärtom – den charmiga dialekten förstärker intrycket av att här kommer en man av folket.

»Tom skapar en glad stämning på jobbet, skulle jag säga«, säger en medarbetare. »Han är en lättsam person som har nära till skratt och skapar en trivsam atmosfär. Också när det handlar om tuffa besked.«

»I samband med finanskrisen tvingades han ta en del tuffa beslut, men han och ledningen arbetade både snabbt och förut­seende«, säger en iakttagare.
»En företagsledning kan se makro­tendenser som vi på golvet inte har uppfattat. Om man presenterar åtgärder som ska lösa ett problem vi inte har sett, gäller det att ha ett stort förtroendekapital om man ska få medarbetarna med sig.«

Och där är Tom Johnstone hemma, kan man säga. Få har så gedigna kunskaper om SKF som han – han kan verksamheten in i minsta kullager.
»Tom började med att köra ut lager till kunder i Skottland och nu är han koncernchef, det är ingen dålig resa«, säger en av dem. »Tom har inte seglat fram på någon räkmacka genom karriären, utan han har jobbat sig upp.«

 SKF är på många sätt tro­tjänarnas paradis. Det vill alltså till att högste chefen kan visa att han behärskar verksamhet­ens alla grenar för att vinna med­arbe­tarnas respekt. Något som Tom Johnstone har lyckats mycket bra med.

Men hans långa trohet mot företaget gör det också svårt att veta hur han skulle fungera som ledare på annat håll. Är det Tom John­stones djupa SKF-kunskaper som gör honom så respekterad – eller skulle han bli lika populär på ett nytt företag?

Chefens gedigna insikter om SKF gör att medarbetarna måste skärpa sig lite extra inför presenta­tionerna.
»Ja, det kan vara lite påfrestande med en så påläst chef«, säger en av medarbetarna. »Men jag är övertygad om att det är bra för SKF, eftersom han inte är utlämnad till rapporter från andra. Han är dessutom väldigt snabb i analysen, så det gäller att hänga med.«

För om Tom Johnstone upptäcker en lucka i resonemanget, eller om något inte stämmer med den bild han själv har, drar han sig inte för att påpeka det. Låt vara i en vänlig ton. Tom Johnstone vet vad undercheferna har för sig, och är medveten om det mesta som sker i företaget.

»Nog för att han har en lättsam attityd, men han har också höga krav på medarbetarna – det vill jag lova«, instämmer en kollega. »Det gäller att vara väl förberedd och påläst när man går in till honom. Väl där inne tas besluten snabbt, men för det mesta är han också tydlig. Man vet vad som har beslutats, om inte så behöver man inte dra sig för att fråga.«

»Han kan vara väldigt rak på sak. Om någonting inte blivit bra, eller tar för lång tid, får man höra det. Men han pekar inte ut syndabockar offentligt.«

 Men det finns en baksida med Tom Johnstones decenniedjupa insikter i företaget. Och det är att han ibland frestas att peta för mycket i detaljer.
»Han har en uppfattning om allting. Ibland kan man känna att han petar i sådant som en koncernchef kunde låta bli, ibland  blir man glad över att chefen engagerar sig.«

Spridda röster hörs även att han ibland har för bråttom, ibland hänger inte ens ledningsgruppen med. Men eftersom det oftare blir rätt än fel är man beredd att förlåta honom för detta.

När Chef ringer runt till både nuvarande och tidigare medarbetare på olika platser inom SKF blir intrycket av uppskattad chef närmast bedövande. Han beskrivs som en teamspelare, som aldrig skulle komma på tanken att ta åt sig äran för andras framgångar utan låter andra få lysa. Ni hör, det är ingen måtta på lovorden.
»Tom är fantastisk på att väcka entusiasm och få åhörare med sig. Han kan tala inför tvåhundra personer i ett par timmar och inte en enda somnar!« utbrister en annan.
»Man ser att han trivs i ramp­ljuset. Även om han naturligtvis har ett manus, känns det som om han talar direkt ur hjärtat.«

Möjligen har medarbetarna företrädaren Sune Carlsson i färskt minne. Denne hade både ett annorlunda temperament och uppdrag än Tom Johnstone, så jämförelsen kan bli lite orättvis.
»Medan Sune var den som alltid behöll kavajen på och fick med­arbetarna att sitta blickstilla när han var närvarande, kastar sig Tom in i rummet, hänger av sig kavajen och stoppar en chokladbit i munnen.«

»Sunes uppgift var ju att flirta med aktiemarknaden för att stärka SKF-aktien«, påminner en medarbetare. »Det lyckades han jättebra med, så vi får inte glömma att det är Sune som har lagt grunden för det starka SKF vi ser i dag.«

SKF grundades  1907 av ingen­jören Sven Wingquist och är ett i raden av många företag som byggdes upp runt en svensk uppfinning. Sven Wingquist hade uppfunnit världens första själv­inställande kullager och företaget hade vid starten 15 anställda.

I dag finns SKF i över 130 länder, har mer än 100 tillverkningsplatser och återförsäljare på cirka 15 000 platser.

Det kan således bli en hel del resdagar för Tom Johnstone och det är väl inte alltid han hinner med att besöka även medarbetarna på golvet. Men det är inget man håller emot honom. För när han väl kommer, blir det desto trevligare.
»Tom vet hur han ska förhålla sig och kommer gärna ledigt klädd, utan slips när han besöker en arbetsplats«, säger en iakttagare. »Det minskar avståndet till med­arbetarna, speciellt som han gärna vill pilla på maskinerna och inte är ett dugg rädd att smutsa ner sig.«

Men på vissa håll i det globala företaget är man lite mer avvaktande till koncernchefens lediga stil. En och annan kulturkrock kan uppstå med en så spontan chef som Tom Johnstone är.
»Hans lediga sätt uppskattas inte lika mycket i länder där man vill betrakta chefen som en upphöjd front­figur, inte som en skojfrisk person som gärna hoppar upp på scen och kanske till och med sjunger en sång«, påpekar en ­medarbetare.

I vintras blev Tom Johnstone utnämnd till Sveriges roligaste chef – en utmärkelse som få visste att den fanns. Minst av allt pristagaren själv. Frågan är: Var det rätt chef som vann?
»Ja, om man med rolig menar att ha en öppen attityd och vara positiv«, svarar en.
»Okej, han är mycket trevlig, begåvad och en stor miljövän – men rolig? Han är inte den som drar vitsar. Men han är fenomenal på att förvandla vardagen till något roligt och entusiasmerande«, resonerar en annan.

För att vara koncernchef för ett stort börsnoterat företag är Tom Johnstone en doldis. I alla fall ­utanför Göteborg. Vilket är lite märkligt. Han borde vara som klippt och skuren för tv-sofforna?
»Nja, där går nog gränsen. Nog för att han ser ut att trivas i strålkastarskenet, men Tom har SKF:s bästa för ögonen och jag tror inte han söker berömmelse för egen del«, säger en bedömare.

Oönskad uppmärksamhet fick Tom Johnstone lite senare i vintras, när det blev känt att han skulle få sin fasta lön höjd med hela 33 procent, till 10 miljoner kronor om året.
Det måste väl ändå reta upp med­arbetarna?
»Nja, hittills har han varit ganska blygsam i sina lönekrav«, säger en. »För att vara börs-vd, alltså.«
»Se på nye Volvochefen, han får en lön på 11,5 miljoner utan ­att först visa vad han går för …«, noterar en annan.

Nehej, inte ens det kunde rucka på helgonglorian. Vad är hemligheten?
»Jag tror det är för att han känns äkta«, resonerar en. »Oavsett sam­manhang är han en och samma person, han gömmer sig inte bakom olika masker för att passa in. Han är sig själv, helt enkelt.«

I Göteborg börjar man i alla fall känna igen Tom Johnstone, som i sann Göteborgsanda engagerat sig i det allra heligaste – Gothia Cup och ishockeylaget Västra Frölunda, där han sitter i styrelsen.
»Tänk, en skotte som bryr sig om hockey – då vinner man göte­borgarnas hjärtan.« 

Tom Johnstone svarar:

»Det var roligt att se vilket ledarskapsbetyg ni kommit fram till och jag känner mig i stort sett nöjd eftersom jag tycker att det reflekterar hur jag försöker arbeta som chef och ledare.
Det var inte heller någon direkt överraskning eftersom vi gör en intern undersökning varje år där jag också får feedback på min ledarstil.
Det finns alltid mycket att lära och konkret återkoppling är en viktig del av processen. Jag har förmånen att jobba med ett fantastiskt team – och det har stor betydelse för hur jag fungerar som ledare.«

Tom Johnstone,
vd SKF