Per Grankvist: ”Visst har du fördomar!”

I vilken utsträckning arv och miljö präglar vårt beteende och vårt sätt att se på världen är oklart. Att det har en inverkan på alla varelser är säkert. En björn som växer upp i en djurpark är fortfarande en björn, men hans syn på världen skiljer sig från den björn som vuxit upp i skogen. Björnar som växer upp i stora hägn antar vi är något friare varelser, men de växer likväl upp i hägn.

De stängsel som du och jag vuxit upp med är inte lika tydliga som de dubbla elstängsel och taggtråd som omgärdar ett björnhägn. Det krävs dock inte många gånger hos terapeuten för att inse att föreställningar och fördomar begränsar oss på sätt som liknar ett tre meter högt nät.

När människor hävdar att de inte är rasister får jag en bild av en djurparksbjörn som hävdar att han är lika fri som en björn som vuxit upp i skogen. Han har inte påverkats alls av cementmurarna, säger han. Hans jaktinstinkt är lika god som hos en vild björn, trots att han blivit matad i hela sitt liv. Han är opåverkad.

I Sverige har djurparkerna haft björnar längre än vi haft mångfald. Landet var länge så homogent att man kunde visa upp människor som såg annorlunda ut på djurpark. Sommaren 1963 hade Skansen en inhägnad där en samisk familj bodde i en kåta i tre månader. Och då hade de inte ens en av­­vikande hudfärg, med svenska mått mätt.

Majoritetsbefolkningens nationella identitet är grunden för en nationalstat och i Sverige har den alltid varit homogen. Kristna värderingar och kålrotsfärgad hud har varit normen i Sverige under mycket lång tid och flyktingvågen från Balkan på 1990-talet ändrade inte det. Antalet invandrare blev fler, men de syntes inte. Det fanns visserligen barn som adopterats från Sydkorea och Sydamerika men de hette väldigt svenska namn och bodde i väldigt svenska familjer och man talade aldrig om dem som något annat än väldigt svenska.

När det under 2000-talets början anlände personer från Mellanöstern och Nordafrika syntes de direkt. De stack ut som isbjörnar bland brunbjörnar. Att bemöta dem med misstänksamhet och skepticism var en naturlig reaktion. Om du vuxit upp i Sverige har du vuxit upp inhägnad av svenska idéer om vad som är norm, och i det ingår att man betraktar sin egen hudfärg och sin egen kultur som naturligare än andra hudfärger och kulturer. Med andra ord: En rasistisk struktur.

Det är därför det är omöjligt att inte vara rasist när du vuxit upp i en miljö och med ett arv som så tydligt antar att kålrotsfärgad hud och kristna värderingar är normen. En intressantare fråga är hur mycket rasist du är? Fri från ditt arv blir du aldrig, men genom att erkänna det är du fri att välja hur du agerar i olika miljöer.