Chef träffar filmvärldens dolda makthavare

Ni är meriterade och vissa av er är i början av er chefskarriär. Vad är er framtidsvision för filmbranschen?
Frida: ”Att det finns en ökad mångfald bland de regissörer som får igenom sina projekt, och att det leder till att vi skapar ännu bättre filmer. Att vi har en kultur-minister som är intresserad av film. Och att vi har hittat ett fungerande sätt, likt till exempel Spotify, som får människor att betala för att se film. Och att de tycker att det är naturligt.”

Mathilde: ”Att det inte bara är en särskild film som får göras, utan att det finns plats för många olika typer.”

Helen: ”Att den har vuxit. Att vi håller ännu högre kvalitet.”

Hur kan ert ledarskap göra svensk film mer framgångsrik utomlands?
Helen: ”Det krävs ett ännu större fokus på kvalitet. Att våga höja blicken. Jag har haft förmånen att vara med i projekt som har vunnit ett antal guldbaggar, därför måste jag vässa mig ännu mer. Jag kanske ska uttala att jag vill ha en Oscar, eller vinna i Cannes. Ibland är målsättningen att ha så stor publik som möjligt, och ibland att ha en liten publik men att odla ett specifikt konstnärskap.”

Hur ska ni nå ännu högre höjder? Och vad hindrar er från att komma dit?
Helen: ”Begränsningarna sätts oftast av mig själv. För att mitt ledarskap ska bli bra måste jag sporra mig själv att göra nästa film ännu bättre. Jag måste dessutom få ut ännu mer av samma peng. Strukturellt skulle jag säga att vi alla i branschen lider av att den är underfinansierad.En annan begränsning är att svenskan är ett litet språk, och svenska filmer kan vara svåra att exportera. Men det är också en möjlighet. Det unika i svenska språket förknippas med äkthet. Det har gett svensk film en styrka. Det är därför så många producenter och Hollywoodagenter flyger över hit och försöker ta reda på vad vi har. De känner att de har tappat äkthet, och tappat fotfästet. De vill ha lite av vår magi.”

Mathilde: ”Jag tycker det är en begränsning för ledarskapet att man så sällan kan ta avbrott och reflektera. Filmbranschen möter i dag enorma utmaningar. Ett exempel är distributionen, det sätt som en film når publiken på. Då måste man som ledare få tid till att tänka på hur man ska överleva och i nästa steg nå framgång.”

Frida: ”Personligen brinner jag för att göra film med konstnärligt hög kvalitet, film som säger något om samtiden, som ställer frågor och öppnar för diskussion. Det är en extra utmaning att hitta finansiering till den typen av film, i förhållande till kommersiella projekt. Men ju starkare vi producenter blir, som ett kollektiv, desto mer kan vi påverka filmpolitiken.”

Helen: ”Det är inte en begränsning, men det är en väldigt speciell situation att vara ledare för film, eftersom film dels är konst, dels ska ut på en marknad. Det spännande och svåra som ledare är att hitta morgondagens stjärna.”

Hur gör man det?
Frida: ”Man måste våga vara modig och göra det man tror på. Och gå på sin magkänsla. Sedan kan det ju bli magplask ibland och då är det viktigt att få en andra chans. Ibland kan det ta väldigt lång tid innan nya regissörer får göra sin andra film, om de ens får göra en andra, och det är inte bra. Det krävs praktisk erfarenhet för att odla fram ett konstnärskap.”

Mathilde: ”Det är en jätteintressant fråga. Det hänger ihop med risktagande. Det är så dyrt att göra film. Ofta handlar det ju om ett par miljoner eller mycket mer. I producentskapet ligger det att ta risker. Hur riskminimerar man, utan att för den skull riskera att göra en helt ointressant film?”

Hur ser ni på ekonomiskt risktagande?
Helen: ”Jag tror det handlar mycket om kommunikation, ärlighet och tydlighet som ledare. En film kanske har tretton samfinansiärer. På ett tidigt stadium måste man vara tydlig och säga ’vill ni vara med och riska det här? Ska vi försöka göra en Cannes-vinnare? Är vi eniga om det?’. Även om man inte lyckas, så är man åtminstone överens. Pengar är spännande, en krona är inte neutral. Det kan vara bättre att få en krona från någon som delar ens vision, än att få två kronor från någon som konsekvent vill ändra den vision man har. Det optimala är inte alltid så mycket pengar som möjligt, utan vad de ska användas till.”

Ni har alla gjort filmer med väldigt olika uttryck och värnar om mångfald. Hur ska ni skapa mer variation i filmutbudet?
Frida: ”Det gäller att vara lyhörd när det dyker upp människor som vill berätta en unik historia. Manusförfattaren och regissören Lisa Langseth, som jag arbetar med, har en helt egen idévärld som är väldigt spännande att kliva in i. När vi arbetade med manuset till Hotellvar det flera, framför allt män, som blev provocerade av att den kvinnliga huvudkaraktären agerade både okonventionellt och ibland osympatiskt. Det gäller att ha mod och kraft att

värna om sin berättelse, särskilt om den sticker ut från mängden. För då kan den innebära ett större risktagande för både oss som producenter och våra finansiärer.”

Helen: ”Jag tror man måste våga gå på lust och ständigt utmana sig själv. Vi får inte fega ur. Vi måste ge publiken en fantastisk filmupplevelse de inte visste att de vill se.”

Mathilde: ”Det handlar också om att sätta upp mål och besluta sig för det. Om man inte tar fram regler för att uppnå mångfald, är det väldigt lätt att man tar in första idé och person som kommer förbi. Det är kanske inte alltid det bästa alternativet.”

Vilken är er personliga prägel, hur kan man se att just ni lett arbetet bakom en film?
Frida: ”Publiken måste inte se att just jag har producerat en film. Men visst vore det ett drömscenario om man i framtiden visste att en Bargo-producerad film betyder en ovanligt intressant film som väcker många känslor, ofta med lite bisarr humor och som är omöjlig att inte debattera i timtal.” (Skratt.)

Helen: ”Jag gör tidigt i processen de första helt avgörande valen. Det handlar om att hitta ett fenomen, en historia eller en huvudperson som är värd att berätta om. Jag väljer också noggrant nyckelpersonerna; exempelvis manusförfattare, regissör och finansiärer. Sedan ska kreatörerna vara starka och förvalta visionen, sätta sin prägel på filmen.”

Mathilde: Min personliga prägel handlar om vilka projekt jag väljer att göra, och med vilka medarbetare. Jag går igång på det som är svårt och tror därför att mod är en gemensam nämnare för mina filmer. Jag är intresserad av det som på ett eller annat sätt utmanar, som är ett experiment, och har ett ’tänk om’-koncept. Det kan ta sig uttryck i hur filmen görs, vilka filmen skildrar och på vilket sätt.”

Vad kan ni lära ut till chefer i andra branscher?
Frida: Under själva inspelningen arbetar vi med ett ganska stort antal specialister inom sina respektive områden. Det är viktigt att ta till vara alla dessa spetskompetenser, att få varje individ att blomstra inom sitt skrå, samtidigt som de ser helheten och det gemensamma målet. Precis som andra ledare bör en producent vara bra på att fatta beslut. Det är bra att inte bli rädd om man inser att man har fattat fel beslut, då får man besluta om.”

Helen: ”Jag håller med. I filmbranschen och andra branscher måste man våga ta kontrollerade risker. Jag som ledare måste våga göra fel, rådfråga dem som vet mer och ha kul på jobbet tillsammans med medarbetarna. Eftersom teamet sätts ihop från noll i varje projekt, måste man ge medarbetarna stort förtroende genom alla processer. Det tror jag andra skulle kunna lära sig av.”

Mathilde: ”Filmbranschen är bra på att leverera hög kvalitet och högt produktionsvärde för en väldigt slimmad peng. Så kanske har vi ett arbetssätt som är intressant för andra att titta närmare på? Vi skickade iväg vår platschef för ett par år sedan, när vi tre veckor innan inspelningsstart upptäckte att gatu- och fastighetsförvaltningen tänkt riva upp hela trottoaren mitt under vår inspelning. Jag fick då insyn i resursallokeringen hos kommunen och byggföretagen och vi såg ett otroligt resursslöseri. Det slutade med att byggkillarna ringde till vår platschef för att ta reda på var de skulle jobba nästkommande dag!”