Louise Julian: Passion och känsla

Louise Julians toppvandring inom EF började för 22 år sedan. Hon har gått från att ta hand om klagande kunder till att styra en koncern med 3 000 anställda och miljontals kunder. Hon ha utsetts till Sveriges mäktigaste affärskvinna och Fortune rankade henne som den 35:e mäktigaste kvinnan i världen.
Bergsklättrare vet att det tar betydligt längre tid att ta sig upp till toppen än därifrån. 
Beskrivningen av alternativen inom EF är grova och korthuggna: »up or out« eller »simma eller sjunk«.
Nu tycks inte Louise Julian löpa någon större risk att åka ned från sin topposition. Hon sägs ha en närmast intuitiv förmåga att läsa av och förstå grundaren och ägaren Bertil Hults avsikter.
»Hon har ett väldigt bra samspel med ägaren. Han är väldigt krävande och det gäller att vinna ’husses’ respekt«, säger en tidigare kollega.
»Hult är en kejsare som kräver total lojalitet. Där har hon klarat sig mycket bra. Hon vet vilka hon ska sparka och varför«, säger en annan.
Bertil Hult har fyra söner. Det är som om Louise Julian är den dotter han aldrig fick.

Många trodde att äldste sonen, Philip, skulle ta vid när Bertil Hult lämnade som koncernchef. Men det blev Louise Julian, som dessförinnan haft en lång rad chefsjobb i EF, som tog över 2002.
Alla ger bilden av en stark chef som formats genom över två decennier inom EF. Hon är karismatisk och är en stark kommunikatör. Medarbetarna behöver inte undra vad hon tycker, utan hon är tydlig samtidigt som hon lyssnar. Hon lägger stor vikt vid relationer och vid viktiga rekryteringar har hon alltid ett finger med.
Hennes långa tid inom bolaget gör att hon har växt samman med EF.

»Men skulle hennes ledarstil passa i ett industriföretag? Med det konstanta drivet efter tillväxt och risktagande hon står för? Där är jag mer tveksam«, säger en tidigare kollega.
»När hon känner att det är rätt beslut väntar hon inte. Fördelen med ett privat, familjeägt företag är att det händer saker direkt. Det är inga långa förhandlingar«, säger en annan.
Det är svårt att analysera hennes ledarskap skilt från bolaget. Och det är omöjligt att diskutera Louise Julian med EF-medarbetare utan att Bertil Hult nämns i samma andetag. Ägaren och grundaren är fortfarande aktiv i bolaget och frågan är hur självständig koncernchefen egentligen är.

Louise Julians far sålde gas i Asien. När han var hemma i Sverige på affärsbesök träffade han hennes mamma och de gifte sig. Pappan tyckte de skulle bo i Asien, mamman ville bo kvar i Stockholm.
Lösningen blev att de skilde sig tidigt, och Louise Julian kom att tillbringa flera somrar med sin far i Singapore och Indonesien. Då fick hon ofta följa med när fadern träffade sina affärskontakter.

 Efter jobb som reseledare och franskstudier på Sorbonne gick hon Handelshögskolan i Stockholm. När Staffan Burenstam Linder och Tom Wachtmeister startade ett privat exportråd, Scandinavian Pacific Institute, letade de efter en ekonom med inriktning på Asien. Efter sina sommarlov där visste Louise Julian mer om området än de flesta och fick jobbet.

 När institutets vd gick till Coca-Cola följde hon med och jobbade där i tre år med pr. 1985 hamnade hon av en slump bokstavligt talat utanför svenska EF:s dörr. Louise Julian som fascinerats av Italien under flera resor där för Coca-Cola, undrade om de inte behövde en representant i landet. Det gjorde de, och sedan dess har hon passerat de flesta karriärstegen inom EF.
»Hon är väldigt duktig på att lyfta fram människor i den egna organisationen. De som jobbat i flera år ska få chansen till nya uppgifter. Karriärmöjligheter, liksom att de betalar bra, är en morot att stanna kvar i EF«, säger en medarbetare.

Rekrytering är en kärnverksamhet i företaget. Förutom 3 000 anställda på kontoren ger man deltidsjobb åt 23 000 lärare.
»Det gäller att få med sig folk och skapa en positiv anda och det klarar Louise. Det är kanske särskilt viktigt i en utspridd organisation med många små enheter som EF«, säger en kollega.

Ett exempel är att Louise Julian har infört ett mammaprogram där kvinnor som fött barn kan välja nivå på sitt yrkesengagemang i tre olika steg efter barnledigheten. Hon månar om personalen på andra sätt, ett litet exempel är att hon sett till att skönhetssalongen Salonpini & Co öppnat en filial i bottenvåningen på Bostonkontoret.
»Fokus är på människor och känslor och att prata igenom saker«, säger en EF-chef.
»Som amerikan skulle jag nog säga att ledarstilen är mer europeisk än amerikansk«, säger en annan.
Som ett exempel på hennes strukturerade och systematiska natur nämns att alla hennes tre barn föddes när hon på 90-talet i tre och ett halvt år jobbade i Sverige.
För många framstår EF fortfarande som Europeiska ferieskolan, som skickar tonåringar till Brighton på språkkurs. Det var så det började 1965.

Den delen finns kvar, men omsätter lite pengar. Namnet uttyds sedan många år Education first, och i dag är viktigaste marknaden engelskutbildning i länder med stark ekonomisk och industriell tillväxt, men också andra utbildningar. Företaget har en mba-utbildning i Boston, siktar på ett eget universitet och vill leta sig uppåt i värdekedjan.
Går något inte bra kan en verksamhet läggas ned prestigelöst.
»Louise är ofta den som ser till att trimma organisationen genom att ta bort det som inte blev bra«, säger en medarbetare.
Louise Julian håller återkommande möten med självkritik i ledningsgruppen. En del av den klokskap som kommer ur detta samlas i en årlig bok »The very blue book«, som skriftligt ska sammanfatta EF-kulturen.
Men ofta handlar det ytterst ändå om vad Bertil Hult tycker. 
»Hon hade tidigt god access till ägaren, därför blev hon handlingskraftig. I ett familjeföretag gäller det att förankra besluten och den förmågan har hon«, säger en medarbetare.
»Han testade henne tidigt och har successivt släppt tyglarna. Hon har å andra sidan visat sin lojalitet med företagets och ägarnas mål«, är en annan kommentar.
Fram träder bilden av en hård kärna av lojala chefer i toppen i bolaget. Det är dem som Bertil Hult lyssnar på.

»I den inre kretsen handlar det om ett ganska strängt ledarskap. Har du Bertils öra är det viktigt att förvalta det. Men det betyder också att du ibland måste trampa andra på tårna«, säger någon.
EF:s ägarkonstruktion och slutenhet gör att ingen på utsidan vet hur stora de egentligen är. De visar inga siffror och utomståendes uppskattningar av omsättningen varierar mellan några miljarder till 10–20 miljarder.
»Det är bara fyra personer som har full insyn. Alla är svenskar. Förutom Louise, Bertil och Philip Hult är det finanschefen Åsa Blendow«, säger en person som verkat på ledningsnivå.

»När jag såg att hon utsågs till Sveriges mäktigaste affärskvinna blev jag lite förvånad, om man tänker på hur litet EF ändå är. Men hon är väldigt duktig på att marknadsföra både sig själv och EF«, säger en som följt hennes karriär.
Ju närmare toppen Louise Julian kommit har förmågan att delegera ökat. En kollega berättar att hon tidigare haft en tendens att vilja göra allt själv. När hon var divisionschef åkte hon hem vid sju och nattade barnen och satt sedan i timmar och arbetade hemma. I en fråga har hon fortfarande inte släppt kontrollen. Det gäller rekrytering.
»Om det handlar om att hitta rätt person till en position eller bygga team, då vill hon vara med i detalj. I andra frågor är hon mycket mindre kontrollerande och lämnar över ansvaret till dem hon litar på«, säger en annan.
»Hon kan alla leden i företaget och har jobbat med det mesta. Det positiva med det är att hon snabbt förstår problemen, det negativa är att hon ibland inte släpper ifrån sig ansvaret«, säger en tidigare kollega.
Att hon har arbetat på alla nivåer betyder också att hon snabbt kan få bra kontakt även med nyanställda på ett lokalkontor. Och att många som har funnits länge i företaget haft henne som chef.
»Hon är tillgänglig och tar sig tid med folk, även om hon själv håller ett högt tempo«, säger en EF-chef. 
Fast allt är inte bara superlativer.
»Det finns en manipulativ sida hos henne. Det första intrycket på Bostonkontoret var att det fanns en viss rädsla runt henne i den närmaste miljön«, säger en tidigare EF-chef.
När Bertil Hult höll 60-årsfest flögs gäster till Boston i två chartrade plan. För underhållningen svarade Stevie Wonder och Elton John. Kalaset lär ha gått på 40 miljoner.
Måndagen efter höll Bertil Hult möte med de högsta cheferna. Budskapet: »Vi spenderar alldeles för mycket pengar«.
»Ibland har hon uttryckt att hon är lite trött på att allt hänger på Bertil. Men det är svårt att slita sig och hon har bra lön och fringisar«, säger en centralt placerad källa.
Men det syns inte i privata utsvävningar.
»Hennes 40-årskalas hölls hemma hos henne och var en vanlig fest utan extravaganser. Hon är en reseledarpersonlighet, en sådan som använder båda sidor av pappret«, säger en tidigare kollega.
Louise Julian har under sina 22 år i företaget även byggt nätverk utanför EF. En av hennes mentorer är George Fisher, tidigare styrelseordförande och chef för Motorola och Kodak. Hans son Bill Fisher är ledande chef i EF. 
Hon tillhör också Young Presidents Organisation, ett internationellt nätverk för de som nått en hög chefspost före 44 års ålder.
Men en grundläggande fråga återstår: Är det kejsaren eller kejsarinnan som har makten?
»Är det inte med Bertil Hult som med Ingvar Kamprad – att han styr och ställer ändå? Jag ser Louise roll som koncernchef som något av ett utanpåverk«, säger en
tidigare EF-chef.