Gå inte vilse i ledarskapsfluffet

Att ledarskap är populärt råder det ingen tvekan om.

Mer och bättre ledarskap efterfrågas i snart sagt alla sammanhang, medan intresset för karismatiska ledargestalter tycks närmast oändligt.

Chefer på alla nivåer bombarderas av teorier och framgångsrecept som sägs kunna göra dem till bättre ledare: transformativt ledarskap, karismatiskt ledarskap, autentiskt, hållbart och värdegrundsbaserat ledarskap – listan kan göras mycket lång.

I den nya boken Ledarskap – en interaktiv ansats (Liber) analyserar forskarna Mats Alvesson och Stefan Sveningsson vad som händer när de omsusade ledarskapsteorierna möter den komplexa verkligheten. Man kan lugnt säga att det inte alltid går som det var tänkt.

”Ledarskap är ett begrepp som går att slänga sig med utan att det förpliktigar till särskilt mycket. Ett begrepp med en väldig spänst, för att uttrycka sig snällt. Ett problem med många ledarskapsteorier är att de är så fluffiga och allmänt hållna.
De innehåller sällan något verkligt förklaringsvärde eller skärpa. Visst kan modeteorierna kring ledarskap fungera som inspiration, vilket inte är oviktigt, men något vidare stöd för handling i den praktiska chefsvardagen är de i regel inte”, säger Stefan Sveningsson, som är professor vid Lunds universitet med ledarskap och organisatorisk förändring som specialitet.

I boken framhåller han och forskarkollegan Mats Alvesson hur motsägelsefulla budskapen från ledarskapsindustrin ofta är. Ett exempel är det så kallade autentiska ledarskapet, ett teoribygge som fick ett uppsving efter ett antal uppmärksammade företagsskandaler och stipulerar att en ledare ska vara genuin, uppriktig och uttrycka sitt sanna jag.

Men det kan finnas många versioner av en människas jag, framhåller forskarduon. För mycket ärlighet kan vara skadlig – företag har i allmänhet begränsat tålamod med chefer som lyssnar mer på sig själva än kunder, medarbetare, överordnade och kraven på smidighet och politisk korrekthet.

Att utgå från karismatiska hjältefigurers praktiska erfarenheter (tänk Elon Musk) kan även det vara starkt vilseledande, menar forskarna vidare.

”Ledarskapsindustrin har fastnat i bilden av den ensamma hjälten, som på egen hand förändrar världen eller räddar ett företag från diverse hemskheter. En hjältemyt som överförts inte minst från Hollywood och filmindustrin. Det klart att människor blir inspirerade, men hjälte-idealen har sällan särskilt mycket med verkligheten att göra”, säger Stefan Sveningsson och pekar på en ofta bortglömd och starkt begränsande faktor vad gäller möjligheten att utöva hjälte-ledarskap, eller ledarskap överhuvudtaget: Organisationskulturen.

”Den sitter ofta väldigt djupt. I regel är det organisationskulturen som styr ledarskapet, mer än vad ledarskapet styr kulturen”, säger Stefan Sveningsson och fortsätter:

”Ta Ikea, som har en oerhört stark kultur kring enkelhet, sparsamhet och allt det här småländska. Den som i en sådan miljö gör spektakulär entré i Ferrari och Armani-kostym, med starka idéer om att implementera ett karismatiskt ledarskap, gör det nog väldigt svårt för sig.”

De båda forskarna, som tillsammans har många decennier av organisationsstudier bakom sig, landar i en kritik mot det övermänniskoideal som de menar förmedlas av ledarskapsindustrin. De förespråkar en mer rimlig, konkret och realistisk syn på vad en ledare är och bör vara.

Visst kan de populära ledarskapsmodellernas välmenande ledord och ideal vara väl värda att begrunda, men inte ens den mest ambitiösa chef kan rimligen uppfylla rollen som coachande, inkluderande, produktiv, social, stark, visionär, resultatinriktad, förändringsbenägen och kommunikativ ledare, och samtidigt ha järnkoll på siffror och administration.

”Att förvänta sig allt detta av chefen banar nog väg för misslyckanden och besvikelser”, säger Stefan Sveningsson.

Som motbild presenterar forskarna en mer modest lista för lyckat ledarskap att reflektera över. Inget fel med hög ambitionsnivå, menar de, men ibland kan en mer återhållsam attityd stimulera ett tänkande som leder någotsånär rätt.