Hej!
Min fråga handlar egentligen om hur jag ska förhålla mig till en facklig företrädare i min organisation som brister i sitt grunduppdrag, men också i den fackliga rollen. Som arbetsgivare har jag tappat tålamodet och behöver ta in vederbörande för samtal.
Dock använder sig personen i nästan »martyrskap« och det tar sig uttryck i bl.a. högljudd gråt och stamp i golvet, smäll i dörren. Jag når helt enkelt inte fram. Jag har erbjudit samtal hos företagshälsovården, men det tas inte emot. Jag skulle vilja beskriva sättet, på vilket vederbörande beter sig, som uppviglande och med avsikt att i alla lägen tycka tvärt emot arbetsgivaren. När detta sker i korridoren, inför studenter och i andra sammanhang blir det teater av stora mått.
Jag har haft medarbetarsamtal med alla på enheten, men ingen uttrycker sitt missnöje som denne. I sitt grunduppdrag har personen högskoleutbildning och flera års erfarenhet. Personen har också bekymmer privat som borde stressa/pressa vederbörande men denne uttrycker att detta är hanterbart och skyller allt på jobbet.
Vad ska jag göra för att inte trampa i klaveret?
Förstår att det skulle kunna upplevas som att jag motarbetar facket när det är så starkt förknippat med denna person.
