Entreprenören: ”Jag fick sälja huset efter första året”

Efter en tidig jobbdebut i flyttbranschen var Dino Eklöfs rygg i så uselt skick att han knappt kunde röra sig, trots att han ännu inte fyllt 30. En fallolycka med ett skrivbord i ett trapphus hade förorsakat en spricka i en av ryggkotorna, medan flera av diskarna nertill var utslitna av alltför många och tunga lyft. Läkarnas dom blev åtta månaders sjukskrivning.

”En fruktansvärt jobbig tid. Jag var tvungen att ta två smärtstillande morfintabletter bara för att kunna ta mig upp ur sängen om morgnarna”, säger Dino Eklöf som plågorna till trots kom till insikt om vad han skulle syssla med i framtiden, när ryggen väl läkt ihop. Han bestämde sig för att skapa ”världens coolaste återvinningsföretag”.

Hänvisad till lugnet hemma i lantliga Ekerö utanför Stockholm – bil kunde han omöjligt köra på grund av de starka värktabletterna – fanns gott om tid för Dino Eklöf att skissa på sin idé om att göra återvinning till något trendigare, grönare och roligare än han dittills upplevt det.

”Jag som vuxit upp bland bränsleslukande raggarbilar hade sett filmen En obekväm sanning, och för första gången i livet insett att sättet vi lever på är ohållbart för klimat och miljö. Det blev ett uppvaknande”, säger Dino Eklöf som i dag cirka tio år senare är vd för det egna återvinningsbolaget Office Recycling med ett 40-tal anställda och kontor i centrala Stockholm.

Bolaget kör fossilfritt med en fordonsflotta som enbart tankas med biogas eller el, och profilerar sig med snygga kärl som passar i de mest väldesignade kontorsmiljöer, allt för att göra källsorteringen mer tilltalande.

”Första året var tufft. Jag fick sälja huset på Ekerö för att täcka ett stort minusresultat. Ordnade till och med en egen loppis för att få in pengar från lösöret. Att bli av med alla mina ägodelar gjorde mig inte så mycket. Jag ville satsa. Sedan jag börjat jobba med återvinning har jag också förstått att jag klarar mig väldigt bra utan en massa prylar”, säger Dino Eklöf vars företag vuxit snabbt de senaste åren och med råge passerat 2 000 kunder. Nu finns planer på att expandera från Stockholmsområdet till flera andra svenska städer och i Europa. 

Dino Eklöf växte upp i ett skilsmässohem, en jobbig familjesituation som gick ut över skolan.

”Jag var riktigt stökig. Hamnade i en specialklass för bråkstakar. Vi placerades i en barack utanför skolområdet, vilket väl inte var någon optimal behandling. Jag började jobba rätt tidigt. Först som flyttgubbe, i min styvfars företag – då var jag bara elva. Det blev mest att trycka på hissknappar och hålla upp dörrar i början. Sedan, i fjortonårsåldern, ryckte jag in på en restaurang nästan varje dag efter skolan. Diskade, hackade lök och lärde mig att snurra pizzor i luften. Jobbet pågick oftast så länge att jag fick ta sista nattbussen hem. Vilket var väldigt bra – då hade jag ju inte tid att vara stökig.”

Tonårsdrömmen om att bli kock blev det inte så mycket av.

”När jag äntligen och efter mycket slit läst upp mina betyg så pass att jag kom in på gymnasiets hotell- och restauranglinje, insåg jag att utbildningen bara till hälften handlade om matlagning. Resten ägnades åt sådant som servis och städning. Det passade inte mig alls – jag ville ju laga käk!”

Dino Eklöf hoppade av och tillbaka till flytt- och transportbranschen. Under några år som budbilsförare lärde han sig vikten av kundrelationer och konsten att lösa logistiska problem. Kunskaper som kommit väl till pass under uppbyggnaden av Office Recycling.

”Jag är i princip uppvuxen i åkeribranschen och kan verkligen det här med flyttar, logistik och transporter. Oväntade specialuppdrag är bland det roligaste som finns. Som budbilsförare blev jag väldigt duktig på det där, att fixa de mest omöjliga uppgifter. Allt från att snabbt få undan stora byggnadsställningar inför någons studentmottagning till blixtsnabba transporter av viktiga papper och paket. Det var också som budbilsförare jag först fick upp ögonen för hur lågprioriterad och ogenomtänkt återvinningen är på många arbetsplatser och kontor, med trasiga säckar i något rörigt förråd. Hur kan man lösa det där på ett bättre sätt? Det är vad jag har jobbat med sedan dess.”