Cheftest: Hanna Stjärne, vd, SVT

Den årliga branschfesten Kristallens seminarieprogram innehåller programpunkten ”vd-battle”, en tävling mellan tv-branschens högsta chefer i att prata högst och att svara kvickast på frågor.

En tävling som Sveriges Television, under Eva Hamiltons ledning, har brukat vinna.

Det här året, 2015, riktas blickarna mot hennes efterträdare, Hanna Stjärne. Hur ska hon axla företrädarens mantel?

Men hon skakar på huvudet. Ikläda sig någon annans roll? Knappast.

”Jag vill inte vara med”, säger hon.

Åhörarna skruvar lite på sig där i stolsraderna.

Men ganska snart förstår de att SVT:s nya vd menar allvar:

”Hon ville inte spela det spelet. Jag insåg att jag måste respektera henne för det. Det är en ganska grabbig kultur som hon inte ville kliva in i. I slutändan vann hon ändå”, säger en SVT-chef i dag, ett och ett halvt år senare.

Denna scen sammanfattar Hanna Stjärnes ledarstil. En lågmäld person – enligt många rent av introvert – som inte gapar högst och som inte kämpar för att få alla att älska hennes ledarskap. Men som samtidigt inte ber om ursäkt för att hon inte accepterar spelregler som andra satt upp.

Det är ett ledarskap som till synes gör små anspråk, men som håller i längden. Åtminstone om man ska tro hennes beundrarskara. Och den är ganska stor.

Hanna Stjärne saknade erfarenhet av att jobba med tv, hon hade inget stort internt kontaktnät. Hennes företrädare Eva Hamilton beskrivs som extrovert, en chef ”som gick runt och pussade på alla”, berättar en källa.

”Hanna går också runt och morsar, skillnaden är att hon inte känner dem hon träffar. Hanna har höga ambitioner att nätverka, men gör det på sitt sätt”, säger en SVT-chef.

Bättre? Sämre? Definitivt annorlunda.

”Hon kom till en organisation som var van vid ett passionsdrivet ledarskap. Hanna Stjärne är inte den som eldar upp med passion”, säger en medarbetare.

”Hanna är mer lyssnande, det är effektivt, förr eller senare säger folk något av intresse. Problemet är att man blir osäker på om hon tycker att det man säger är intressant. Med Eva var det mer dialog”, säger en chef.

Någon kallar Hanna Stjärnes metod för ”avtankande av data”, snarare än åsiktsutbyte.

”Hennes kommunikativa förmåga bör kunna förbättras. Hon skulle kunna bli bättre på att tala om var hon själv står. Men det är något som förmodligen kommer att växa i takt med att hon blir tryggare i sin roll”, säger en person i ledande befattning på SVT.

Men låt oss ta det från början. Hanna Stjärne utbildade sig till journalist vid journalisthögskolan och fick snabbt rykte om sig att vara duktig i sitt yrke då hon började på Sveriges Radio under 1990-talet. Hon var korrespondent i Bryssel och i Oslo och lovordades för sin noggrannhet.

Beskrivningen ”knivskarp” är nästan lika vanligt förekommande som ”lågmäld” när hennes gärning ska redovisas.

På Sveriges Radio fick hon också sin skolning i ledarskap. Där hann hon bland annat vara inrikeschef på Ekot, P1-chef samt biträdande programdirektör.

Flera gånger har hon ställts inför dilemmat att bli chef över sina kolleger, något som hon hanterat genom att hålla fokus på uppdraget – att leverera kvalitet till lyssnarna.

”Hanna är en otroligt professionell person, med stark integritet och stor respekt för andras integritet. Hon var tydlig med vad hon ville satsa på och vad hon tyckte var viktigt”, säger en person som haft Hanna Stjärne både som kollega och chef på Sveriges Radio.

Detsamma tycks gälla i dag.

”Hon är otroligt analytisk, bra på att tänka i flera steg, hon är trogen sitt uppdrag, bland det första hon gjorde när hon blev chef var att sitta och lusläsa varje paragraf som hade med sändningstillstånd att göra. Utifrån det kom hon fram till vad som behövde göras bättre”, säger en mångårig SR-chef.

Hon lyssnar, ställer följdfrågor, men visar också att det är hon som bestämmer.

”Hon har empati på ett professionellt sätt, när hon förstår att något är jobbigt visar hon det. Men hon tar dig inte i knät”, säger samma person.

Som P1-chef fick hon lyssnar-siffrorna att öka och publiken att föryngras. Ryktet om superchefen Stjärne tog fart.

”Hon är strategisk och processar information skitsnabbt i sin hjärna. Det högljudda ersätter hon med ett skarpt tänkande som hon kan formulera. Det går att förverkliga det hon säger”, säger en tidigare hög chef på Sveriges Radio, som följt Hanna Stjärnes karriär.

Det sägs att hon aspirerade på jobbet som vd för Sveriges Radio utan att få det. I stället blev hon ansvarig för Sveriges Radios framtidsutredning. Flera av Chefs källor betraktar det som en petning.

Sant eller ej, det är uppenbart att detta uppdrag gynnade hennes utveckling; här knöt hon viktiga kontakter med personer utanför Sveriges Radio, i sin strävan att kartlägga framtidens mediekonsumtion. Det var avgörande när hon hösten 2011 utnämndes till vd, chefredaktör och ansvarig utgivare på UNT, med anrika Upsala Nya Tidning som flaggskepp.

Hennes uppgift var att lotsa den gamla tidningskoncernen in i en ny digital tid.

Här möttes hon dock av en annan verklighet, där storsatsningarna kom av sig på grund av besparingskrav. Under sin korta tid på posten tvingades hon sjösätta två sparpaket.

I stället för att gasa tvingades hon mest bromsa.

”Jag fick intrycket att hon försökte hitta vägar ut ur krisen, hon försökte involvera
alla medarbetare med idédagar och grupparbeten”, säger en annan chef inom organisationen.

Andra var inte lika imponerade. När det bränner till, när det till exempel handlar om människor som ska sluta, lägger hon gärna över den personliga kontakten på andra, menar kritikerna. Det visade hon på UNT och det har hon senare även visat på SVT, uppger Chefs källor.

”Jag fick en känsla av att hon var konflikträdd, att hon hade svårt att ta en konstruktiv konflikt och var undvikande”, säger en medarbetare.

Under Hanna Stjärnes ledning blev UNT utnämnd till Årets Dagstidning av Tidningsutgivarna och tidningen Medievärlden.

Och kulturchefen Lisa Irenius belönades med Stora Journalistpriset.

Hanna Stjärne firade genom att bjuda på tårta.

”Hon bjöd alltid på tårta. Det var ofta firarfika för konstiga saker”, säger en medarbetare på UNT.

I september 2014 fick Hanna Stjärne åter anledning att bjuda på tårta. Hon utnämndes till vd för Sveriges Television.

Det var oväntat för många. Hanna Stjärne saknade erfarenhet av såväl företagets kärnverksamhet som av att driva ett stort företag. Nu kom hon till ett företag med 2 500 anställda på 33 kontor.

Ovanan märktes. Hon fick snabbt offentlig kritik för att vara otydlig med sin vision.

Men Hanna Stjärne tänkte inte slänga ur sig något ogenomtänkt. Så hon gjorde ungefär som tidigare, hon lusläste dokument, såg till att lära sig allt om sändningstillstånd, hon lyssnade och skaffade sig koll på detaljer rörande allt ifrån anställningskontrakt till övergripande strategier.

Hanna Stjärne beskrivs av många som krävande, hon vill ha mycket underlag och tid att fundera.

”Om hon inte förstår hur det hänger ihop ställer hon sig på bromsen, hon måste bottna i besluten. Det tar tid, är resurskrävande och skapar frustration. Eva Hamilton kunde ta beslut väldigt fort”, säger en SVT-chef.

Men med tiden har det vuxit fram en känsla av att hennes noggranna arbete kommer att mynna ut i något bra. Hon lär ha tre pärmar med mejl från medarbetarna, innehållande svar på frågor som hon skickade ut när hon tillträdde sin tjänst.

”Hon har ett tydligare grepp om verksamheten, en tydligare vision om våra mål, än för ett år sedan”, säger en chef på en av landets 21 lokala nyhetsredaktioner.

Hanna Stjärne beskrivs som duktig på att hantera sina mellanchefer, hon är tydlig med att linjen följs. Hon litar på sin organisation och sina chefer.

”Det gör det lättare för mig att hålla fast vid att vissa förändringar är nödvändiga. Hur mycket jag än har gjort har hon stått bakom mig, hon är inte rädd”, säger en av dem.

Helt och hållet har hon inte stängt in sig på sin kammare, hon syns i organisationen, hon kan till exempel dyka upp på nyhetsredaktionens morgonmöten. Men när det hettar till, som till exempel när en populär chef petades från tv-programmet Uppdrag gransknings redaktion i Göteborg i vintras, kan hennes tystnad upplevas som besvärande.

Ibland kliver hon in i det operativa. Efter terrorattacken i Paris förra hösten fick SVT hård kritik för att företagets bevakning inte höll måttet. Andra medier var snabbare och bättre.

Hanna Stjärne höll med. Vid ett möte på nyhetsredaktionen dagarna efter attacken beskrivs hur hon satte ner foten och sa att ’så här får det inte gå till’.

En del tog illa vid sig, men redan samma vecka påbörjades ett förändringsarbete, som gett resultat.

”Miljön har tidigare varit ganska förlåtande, man har sagt ’vi blir bättre nästa gång’. Jag tyckte att det var bra att hon tog det på allvar. Sedan dess har mycket av nyhetsrapporteringen stuvats om. Det finns en tydligare kurs nu”, säger en medarbetare på nyhetsredaktionen.

”Den främsta anledningen till att hon anställts är att hon har en obeveklig vilja att förändra företaget i grunden när det gäller digitaliseringen. Det är inte hennes metod att säga ’hur’. Det är bra, för det är ingen i branschen som vet. Hur:et måste man komma fram till själv”, säger en chef med inblick i SVT:s ledningsgrupp.

Omställningen handlar såklart om det förändrade sättet att titta på tv, när man själv vill, i stället för styrt av en programtablå. Men också om att SVT allt mer närmar sig den kommersiella tv-världen, inte minst genom sina sponsringssamarbeten.

Detta är inte helt lätt i den organisatoriska koloss som företaget utgör, där många av bolagets divisioner traditionellt sett har betraktat sig själva som självständiga företag.

”Hon ger sig inte för strukturella tryck som ett stort företag kan generera. Det är inte lätt i ett stort företag med så mycket erfarenhet och som dessutom är välskött och framgångsrikt. Då är det svårt att hitta sense of urgency, varför ska vi göra förändringar”, säger samma chef.

Det finns de som tycker att hon borde gulla mer med organisationen och visa en större förståelse för vad krocken mellan det gamla och det nya ledarskapet innebär.

En uppmuntrande klapp på axeln hade inte suttit fel, menar dessa röster.

”Om den högsta chefen inte kommunicerar skapas en stor oro i ledningsstrukturen, som sprids ner i organisationen. Hon har ägnat nästan två år åt att fundera. Vi riskerar att landa i orörlighet”, säger en erfaren tv-chef.

Huruvida Hanna Stjärne är medveten om denna kritik är oklart. Hon fortsätter enträget att jobba mot målet, som uppenbarligen tycks otydligt för flera som Chef har talat med.

”Det är den digitala strukturen som kommer att vara hennes arv, men vi vet ännu inte om hon kommer att lyckas. Eva Hamilton var en broadcastperson som förstod att det är viktigt med internet. Hanna är en digital person. Det kommer att sätta interna kulturella spår, inte bara publika”, säger en hög chef inom SVT.

Hanna Stjärne omger sig med personer som kompletterar henne. Flera rekryteringar har väckt uppmärksamhet i branschen. Hon har bland annat knutit till sig Aftonbladets förre chefredaktör Jan Helin och Anne Lagercrantz, tidigare Ekotchef på Sveriges Radio.

”Det är personer som sannolikt har konkurrerat med henne om vd-tjänsten. Men i stället för att avlägsna sig från dem plockar hon in dem. Det är ett intressant sätt att agera, hon är en osentimental person”, säger en av Hanna Stjärnes mångåriga kolleger i mediebranschen.

Däremot har hon en bit kvar när det gäller mångfald. När hon tillträdde var andelen SVT-medarbetare födda i utlandet (eller med minst en förälder född utomlands) 20 procent, vilket är lägre än genomsnittet hos andra svenska företag, enligt en mångfaldsmätning som SCB gjort. Att öka denna siffra har hon beskrivit som ett prioriterat område.

Hanna Stjärnes ledarskap är inte av den typen att det skapar roliga anekdoter som delas vid fikaborden. Det betyder ingalunda att hon är tråkig; många vittnar om just motsatsen, att de trivs med att jobba med henne och att hennes stora bildning kan skapa intressanta samtal.

Men Hanna Stjärne är unik på så sätt att hon får vara den högsta chefen i en gapig bransch utan att vara extrovert eller en estradör. Hon trivs bäst med att få analysera data och utifrån dem lägga fram en slagkraftig strategi.

Och hon vill inte axla någon annans mantel.

”Det kanske är det roliga med henne”, säger en tidigare chefskollega, ”att hon inte bjuder så mycket på sådant. Sådana historier rymmer ett visst mått av spontanitet eller att man gör bort sig. Detta säger lite om Hannas personlighet.”