Lediga chefsjobb
Alla chefsjobb

Chef testar Øystein Løseth

Okategoriserade
Text: Redaktionen
Publicerad

Det finns ett Youtubeklipp från april 2010 som visar hur en vänlig Øystein Løseth, nytillträdd vd på Vattenfall, går runt, hälsar och försöker småprata med Greenpeaceaktivister utanför ingången till huvudkontoret.

LÄS MER: Fler Cheftester

Aktivisterna i sina brandgula overaller har inlett dagen med att svetsa igen och barrikadera entrén till huvudkontoret och därefter bundit fast sig själva vid sandfyllda oljefat, omöjliga att rubba.

Nu sitter de på parad längs fasaden och ser arga ut, medan Øystein Løseth gör ett dödfött försök att inleda en dialog.

Till en början tar de protesterande snällt hans utsträckta hand och hälsar, men de inser snart att de riskerar att förlora propagandakriget och övergår i tjurig tystnad.

»Jag är övertygad om att det var ett ärligt försök från Øysteins sida´, säger en tidigare medarbetare.

»I stället för att bjuda medierna på bilder där poliser släpar bort demonstranter, ser man Vattenfalls vd försöka skapa kontakt med dem medan de vägrar.«

För Vattenfalls medarbetare är det vardagsmat att man vissa dagar inte kan komma in på sin arbetsplats på grund av miljöaktioner utan tvingas jobba hemifrån. Øystein Løseths försök att få kontakt kan ses som en bild av hans ledarstil: Inkluderande, förankrande och lyssnande.

När norskfödde Øystein Løseth i november 2009 presenterades som Lars G Josefssons efterträdare som vd för Vattenfall var det efter en minst sagt stormig period.

Dåvarande näringsministern Maud Olofsson – som representerade ägaren staten – hade tappat förtroendet för Josefsson, som fick sparken under näst intill förödmjukande former.

Man kan undra hur man är funtad för att riskera att utsätta sig för en liknande behandling?

»Ja, det kan man fråga sig´, instämmer en medarbetare.

»Jag tror att Øystein var ganska överrumplad över hur hårt det kan blåsa på den nivån. Hade han inte förstått det förr, så fick han snabbt lära sig att Vattenfall inte är ett bolag vilket som helst.«

Lars G Josefsson hade varit vd för Vattenfall i nio år och förvandlat det lite gråa statliga företaget till en europeisk bjässe bland kraftbolagen.

Han blev alltmer självständig gentemot ägaren staten och under hans tid blev inte mindre än tre ministrar prickade av riksdagens konstitutionsutskott för bristande styrning av Vattenfall. Men så länge Vattenfall var en vinstmaskin som levererade miljarder till statskassan höll politikerna god min, åtminstone utåt.

Men när minister nummer fyra – Olofsson – stod på tur att få sin styrning av Vattenfall granskad av KU tog det slut.

Olofsson manövrerade ut Josefsson, och efter de obligatoriska skriverierna om skyhögt och ifrågasatt avgångsvederlag tog Josefsson sina 12 miljoner och loggade ut.

Med sig i fallet tog han styrelseordföranden Lars Westerberg, som beviljat utbetalningen.

Redan några månader tidigare hade vice vd Øystein Løseth presenterats som Vattenfalls kommande vd. Øystein Løseth hade varit vd för holländska Nuon Energy, som köptes av Vattenfall för 95 miljarder kronor, och han ingick så att säga i köpet.

Femtioplussaren Øystein Løseth är civilingenjör och har arbetat halva sitt liv i energibranschen.

Karriären inleddes på norska Statoil och gick via norska Statkraft och Naturkraft till holländska Nuon.

Och nu leder han en av Europas största elproducenter, med nästan 40?000 anställda i åtta länder – Sverige, Tyskland, Holland, Polen, Finland, Danmark, Storbritannien och Belgien.

LÄS MER: 2500 anställda ska bort från Vattenfall

Hans närmaste medarbetare har intagit en försiktigt positiv inställning till sin nya chef. De flesta uppskattar hans analytiska förmåga, lyssnande ledarstil och totala avsaknad av divalater.

Men det finns en sida av ledarskapet som delar medarbetarna i två läger – nämligen det till synes ändlösa förankrandet. Vissa uppskattar en vd som så påtagligt strävar efter konsensus.

»Jag tycker att han har en väldigt demokratisk ledarstil. Visst kan det ta tid när han vill förankra, men om vi inte enas tvekar han inte att ta beslut«, säger en medarbetare.

Andra håller på att gå upp i atomer av allt konsulterande och förankrande som de menar hotar att lamslå organisationen.

»Beslutsprocesserna har byråkratiserats och det kontrolleras och konsulteras in absurdum«, utbrister en kritisk röst.

»Enda resultatet är att det har vuxit fram en osäkerhet i organisationen. Alla har blivit försiktiga. Ingen vill göra fel och handlingsförlamningen riskerar att sprida sig.

»Nog för att han har visioner, det är inte det«, instämmer en annan.

»Men nu är det dags att skrida till handling. Det är väldigt mycket snack och väldigt lite verkstad. Organisationen är otålig.«

Samtidigt för många fram synpunkten att Øystein Løseth har varit på tok för osynlig internt under sitt första år.

»Folk som borde ha i det närmaste daglig kontakt med honom säger att de sällan träffar honom´, säger en kritisk medarbetare. Andra instämmer, men vill nyansera kritiken:

»Det stämmer nog att Øystein har varit ganska osynlig inåt, men jag tycker att han har bättrat sig. Dessutom måste han visa mer vilja och temperament i sin interna framtoning och söka sig ut i verksamheten. Mycket återstår innan organisationen ska bli nöjd«, säger en medarbetare.

Hittills har medarbetarna bara lyckats identifiera ett tydligt fokus hos sin nye chef – han är starkt inriktad på kostnadseffektivitet.

»Där är han alltid öppen för för slag – speciellt om man säger att vi kommer att tjäna mycket , säger en medarbetare som har upptäckt att vägen till chefens öra går via plånboken.

Så huruvida Øystein Løseth är den koncernchef Vattenfall behöver återstår fortfarande att se, det är den övergripande meningen bland dem vi har talat med.

»Jag vet ännu inte om han är fågel eller fisk, trots att han har varit här i över ett år«, säger en av medarbetarna.

»Det kan bero på att det har varit en massa omorganisationer så jag har inte kunnat bilda mig någon riktig bild av hur han fungerar när allt rullar på.«

För givetvis genomdrev Øystein Løseth en omorganisation när han tillträdde.

Tidigare var Vattenfall en länderorganisation, där varje land så att säga skötte sig själv. Det var en modell som gjorde att verksamheten i Tyskland fick en särställning inom koncernen.

Medarbetare har beskrivit det som att »Tyskland utgjorde ett eget herravälde«.

Øystein Løseth bröt upp den gamla länderorganisationen. I stället införde han en businessdriven organisation – tvärs över landsgränserna.

Det gjorde visserligen att Tyskland förlorade sin särställning, men det var inte gratis.

Oavsett land är energibranschen en politiskt styrd verksamhet. Och med verksamheten beroende av politiska beslut, ökar svårigheterna med en organisation som går över nationsgränserna.

På Vattenfall säger man att den legala strukturen inte överensstämmer med den affärsmässiga. Vilket är priset Øystein Løseth fick betala för att göra Tyskland mer lätthanterligt.

»Han organiserade om Vattenfall till det bättre«, säger en medarbetare.

»Men kollegerna i Tyskland är väl inte stormförtjusta direkt. De är avlövade på mycket makt och det gillar väl ingen.«

»Han löste ett problem, men fick ett annat«, påpekar en annan.

Om det gav upphov till konflikter är Øystein Løseth inte den som kastar sig in i striden med liv och lust.

Men den som tittar noga, ser att ansiktet blir alldeles stelt – hittills det enda bevis för att chefen har temperament, som har nått utanför de berörda. Samtidigt passade han givetvis på att förnya ledningsgruppen.

Och de nya förmågorna hämtade han gärna från sitt gamla bolag, holländska Nuon.

»Han bytte ju ut en del i ledningsgruppen, men jag vet inte om de nya är så mycket bättre«, säger en iakttagare.

»Men trenden är ju holländsk, det ser var och en. Däremot verkar Øystein omedveten om hur mycket holländarna tar för sig.«

Andra uttrycker sig mer rakt:

»Det har blivit en hollandifiering av ledningen som jag är skeptisk till«, säger en.

»Mitt intryck av holländarna är att de är jävligt måna om att känna i vilken riktning vinden blåser och att de alltid är överens med Øystein.«

Ändå är det ingen som vill beskylla Øystein Løseth för att medvetet sträva efter att omge sig med jasägare.

»Det är inte ens så att det behövs mer folk som säger emot, för problemet är större än så´, säger en medarbetare som efterlyser mer action.

»Vi behöver folk som säger något över huvud taget. Det finns brist på saker att förhålla sig till. Initiativlöst, är det ord jag söker.´

Trots den upplevda passiviteten får Øystein Løseth beröm av nästan alla för sitt sätt att föra fram ett budskap.

När ett besked väl kommer, framförs det på ett sätt som inte skapar tveksamhet. Eh Ö eller? »Både ja och nej´, säger en.

»När han har bestämt sig är han väldigt tydlig, men om han inte har bestämt sig säger han inte det rent ut, utan är ganska otydlig.«

Han tvekar i alla fall inte att säga vad han tycker till den som underpresterar.

»Trots allt tilltalas jag av att han driver igenom förändringar när han upptäcker att någon inte presterar tillräckligt bra«, säger en medarbetare.

»Men vi är på väg mot att ingen typ av misslyckande tolereras, inte ens när det står klart att vederbörande verkligen har försökt. Den färdriktningen gillar inte jag.«

Øystein Løseth är alltså inte en chef som motiverar genom inspirerande framträdanden.

»De högsta cheferna har han kanske lyckats inspirera. Men sedan ska det silas genom väldigt många filter och då blir det nästan inget kvar«, analyserar en.

Däremot är Øystein Løseth en chef som man gärna sitter bredvid när det drar ihop sig till fest, det intygar flera personer som Chef talat med.

»Han slår sig medvetet ner vid fel bord, vilket är ett väldigt sympatiskt drag som fler höga chefer borde dra lärdom av«, säger en glad middagsgäst.

Men man kan inte räkna med att få ha honom för sig själv hela kvällen. Inte ens om man pratar idrott och bedyrar att man skrattar gott när Petter Northug hånar sina svenska konkurrenter.

Det är allmänt känt att Øystein Løseth är en tävlingsmänniska som söker sin like. Norrman som han är, åker han gärna skidor och utmanar gärna svenskar när det drar ihop sig till tävling.

Kanske kommer medarbetarna att upptäcka att Øystein Løseths ledarstil liknar norrmannens femmilstaktik – hålla en låg profil bakom resten av fältet i 4,9 mil för att sedan explodera på upploppet.

TEXT: Annika Rosell

Öystein Löseth svarar: 

”Vattenfall är ett företag som ägs av svenska folket. Jag som vd och ledare har ett ansvar för att förvalta och vidareutveckla värdena i Vattenfall. Det stämmer att jag strävar efter konsensus och dialog. Det är en arbetsform som jag anser är en förutsättning när energisektorn står inför kanske sina största utmaningar. För mig har det varit viktigt att införa en strategi som uppfyller ägarens mål. Det innebär att vi i ledningen behöver stärka Vattenfalls balansräkning, fokusera på effektivisering och kostnadsbesparingar. Samt att vara det ledande företaget när det gäller utveckling av en bärkraftig och långsiktigt hållbar energiproduktion inför framtiden. Allt detta behöver göras tillsammans med alla kompetenta medarbetare i Vattenfall. Att skapa en kultur och ett Vattenfall – ett starkare varumärke – är en extremt viktig prioritering för vårt företag som har över 50 procent av verksamheten utanför Sverige. Långsiktighet och stabilitet är några av de viktigaste ledaregenskaperna som behövs på resan för att stärka förtroendet för Vattenfall och fortsätta leverera en säker och stabil elförsörjning till våra kunder över stora delar av Europa.”

 

Skapa ett gratiskonto, läs Chef digitalt för

0:-

  • Tillgång till våra låsta artiklar och webinar gratis!

Skapa ditt gratiskonto

Se alla våra erbjudanden