Chef testar Martin Andersson, generaldirektör Finansinspektionen

Uppdatering: Sedan denna artikel skrevs har Martin Andersson avgått med omedelbar verkan som generaldirektör på Finansinspektionen, för att bli partner på konsultfirman Oliver Wyman. Chefs reporter Fredrik Emdén har skrivit en kommentar till beskedet: ”Att Martin Andersson får erbjudande om ett toppjobb är inte så konstigt”

Han öppnade stenhårt. Redan tre veckor innan Martin Andersson tillträdde som Finansinspektionens generaldirektör i mitten av januari 2009 lyfte han ett varnande finger mot finansbranschen.

I ett pressmeddelande lät han hälsa att myndigheten ska vara ”hård och tydlig när situationen kräver det”.

Det skulle börja göra ont att göra fel.

Knappt två år senare hade Martin Andersson visat att han menade allvar. När Finansinspektionen den 27 augusti 2010 återkallade HQ Bank AB:s tillstånd att bedriva bankverksamhet hade myndigheten redan fått branschen att sitta lite rakare i ryggen.

Bankerna hade tilldelats nya tuffare kapitalkrav, livbolag och tjänstepensionskassor hade satts under lupp, nya finansiella produkter hade granskats ingående. Fler misstänkta insiderbrott än någonsin hade lämnats till åklagare.

Martin Andersson har alltjämt mycket att göra. Under senare tid har det knappt gått att följa en nyhetsrapportering utan att höra Finansinspektionens namn nämnas, exempelvis nyligen i samband med jaktresorna i SCA-härvan.

Hans påstådda konflikt med riksbankchefen Stefan Ingves har också ivrigt refererats av medierna.

Få lyfte på ögonbrynen när Martin Andersson utnämndes till generaldirektör för Finansinspektionen. Han var en väl bekant finansprofil med gott internatio­nellt renommé. Han hade byggt upp avdelningen för finansiell stabilitet inom svenska Riksbanken och varit konsult åt Internationella valutafonden och Bank of England.

”Det är ett tufft jobb som kräver god kunskap inom området och analytisk förmåga, men också auktoritet och en förmåga att visa att man begriper vad det handlar om. Det finns inte ett stort utbud av människor som har det och Martin har visat prov på det”, säger en kollega från Riksbankentiden.

Om Martin Andersson var tydlig, på gränsen till hotfull, mot branschen så var han inledningsvis lite mer försiktig mot sina medarbetare.

”Det var inte så att han sprang in med uppkavlade ärmar och började röra runt. Det var hyfsat mycket business as usual. Däremot började man se tendenser till att människor började hålla korten närmare sig. Det blev lite försiktigare än tidigare, det var inte längre okej att dela med sig av funderingar vitt och brett”, säger en tidigare chef inom FI, som fortfarande har tät kontakt med myndigheten.

Osäkerheten som medarbetarna kände har inte nödvändigtvis med Martin Anderssons person att göra. Den nya finansiella världen, den som växte fram efter kraschen 2008 och inleddes med investmentbanken Lehman Brothers spektakulära konkurs, var minst sagt osäker och krävde ett nytt slags ledarskap.

Det var en situation som krävde en rejäl nypa av martinanderssonsk tydlighet. I dag är det få som talar om osäkerhet, åtminstone inte när det gäller signalerna från högsta ledningen.

”Det är Martins styrka att han har en klar, tydlig och bestämd uppfattning om vad han vill och att han är duktig på att förmedla till medarbetarna vart han är på väg”, säger en högt uppsatt chef inom FI.

De nya tiderna har också fått regeringen att, då de flesta myndigheter ser sina anslag minska, öppna upp plånboken för Finansinspektionen. Och det är tack vare dessa ökade anslag som Martin Andersson har kunnat skärpa tonen mot branschen.

Men pengarna har inte kommit ovillkorligen. Under de senaste åren har en lång rad nya uppgifter staplats på Finansinspektionens bord, till exempel uppdrag som att öka transparensen i försäkringsbranschen, att öka genomlysningen på bolånemarknaden och att ansvara för den så kallade makrotillsynen. I finanskrisens kölvatten har nya EU-direktiv tillkommit.

Martin Andersson har fördelat resurserna väl och hållit uppdragsgivaren Finansdepartementet nöjda (han har av sina kritiker kallats ”Anders Borgs knähund”). Men den nya regeringen har förlängt hans förordnande i ytterligare tre år.

De nya uppdragen har lett till att Finansinspektionen har behövt växa så att det knakar. De 200 som var anställda då Martin Andersson började har i dag dubblats till 400. Detta har i sin tur tvingat honom till ännu mer tydlighet. Att bara addera nya medarbetare skulle ha fått teamen att svälla över – och dränkt mellancheferna.

Genom att införa ytterligare en nivå avdelningschefer i organisationen har teamen blivit mer lätthanterliga.

”Tidigare fick inte medarbetarna tid eller stöd av sin chef, därför har det skapats mindre team, med fem till tio personer i varje. Nu är vi mycket närmare verksamheten”, säger en chef.

Men där somliga ser ökad närhet till sin närmaste chef, ser andra ökad toppstyrning.

”Saker ska stämmas av i högre utsträckning än förut, det har blivit ännu mer byråkrati”, säger en medarbetare.

En viktig komponent i organisationsbygget FI, och kanske Martin Anderssons främsta egenskap jämte tydligheten, är förmågan att delegera.

Trots att Martin Andersson är detalj­expert – hans hemmaplan är bankstabilitetsfrågor – lyckas han hålla fingrarna borta från syltburken.

”För honom är det ganska naturligt att släppa kontrollen”, säger en chef.

”Jag upplever att han hela tiden utvecklar sitt ledarskap. Jag får en känsla av att han litar på sina medarbetare och det underlag vi levererar. Han ställer tydliga krav men ger oss stor frihet”, säger en medarbetare.

För talanger inom finansbranschen har Finansinspektionen historiskt sett varit en språngbräda. Att ha jobbat på FI innebär en viss status.

Således har myndigheten å ena sidan varit en talangfabrik, å andra sidan en arbetsplats som ständigt dräneras på arbetskraft.

I takt med att de finansiella resurserna under de senaste åren har blivit större har Finansinspektionen kunnat börja locka till sig fler personer med spetskompetens. Men fortfarande betraktas kompetens­nivån som väldigt ojämn.

”Martin säger själv att vi är ett FI utåt, men jag kan ännu inte bedöma att det är så. Medan man i andra myndigheter jobbar på att dra ner antalet chefer har man här ökat. Beslutsvägarna är långa. Och ännu vet jag inte riktigt var man kan gena”, säger en chef om den senaste om­­organisationen.

”Det är branschens allmänna uppfattning att det har varit svårt att upprätthålla en jämn kvalitet över alla grenar. Det är hög kvalitet på vissa områden, sämre på andra. Utmaningen är att få till en jämn och hög kvalitet över hela linjen”, säger en person med insyn i Finansinspektionens styrelse.

Hur har Martin Andersson personligen hanterat förändringen? Fungerar han lika bra som chef med 400 medarbetare som med 200?

Ja, det verkar så. Han har lika rörigt på skrivbordet, han är lika tydlig med att kommunicera sin målbild, han är lika hängiven uppgiften.

”I sitt arbetssätt är det inte så stor skillnad på 200 eller 400. Han är engagerad i samma frågor ändå. Han har ungefär samma ledningsgrupp som tidigare”, säger en hög chef.

Martin Andersson uppskattas för sin raka stil. Den går även hem hos ”skeptiska analytikertyper”.

”Han är en chef som leder genom att göra. Han leder genom exempel snarare än att vara någon som eldar på massorna. Martin är ingen estradör, men bygger sitt ledarskap på engagemang. Det gör att han upplevs som genuin och uppriktig”, säger en person med insyn i ledningsgruppen.

Martin Andersson uppfattas som trygg i sig själv, med en genuin arbetsglädje.

”Han tycker inte att han är över någon annan”, säger en medarbetare.

De medarbetare som ser Martin Andersson på Finansinspektionens fredagsmöten (en tradition så djupt rotad att troligen inte ens en börskrasch skulle kunna rubba den) betraktar honom som närvarande och tillgänglig, men kanske inte så värst personlig. ”Han är varken inbjudande eller sluten”, som någon uttrycker det.

”Men visst är han närvarande, han är alltid pratsam om man träffar honom i hissen”, säger en medarbetare.

De som befinner sig nära honom kan dock måla en bild i varmare färger. Där framstår han som en chef som månar om teamet, som gärna förlägger ett planeringsmöte till sin egen trädgård och som efter mötets slut låter teamet stanna kvar och laga middag tillsammans.

”Han bryr sig om stämningen i gruppen och tycker att diskussionerna blir bättre om man får lära känna honom utanför jobbrollen”, säger en hög chef.

D et är också i de nära arbets­relationerna som han är bäst på att hantera spänningar. Är det något som bekymrar honom eller något som inte fungerar, agerar han snabbt. Han vill inte ha konflikter som ligger och puttrar under ytan.

”Nej, jag tror inte att Martin sitter och väntar på att ha ett utvecklingssamtal för att säga sitt hjärtas mening”, säger en nära medarbetare.

När det gäller konflikter som ligger en bit ifrån honom kan hans snabbhet ibland ligga honom i fatet.

”Han har låg acceptans för att det finns konflikter mellan avdelningar inom FI. Antingen kliver han in själv eller så säger han åt den närmaste chefen att lösa det. Men han tar problemet ganska snabbt, vilket innebär att alla inte alltid hänger med”, säger en mellanchef.

Här blottas en av Martin Anderssons akilleshälar – otåligheten – förvisso inte något ovanligt för en chef på hans nivå.

”Han är ju väldigt engagerad och förväntar sig engagemang tillbaka. Han vill att det ska hända saker och röra sig framåt. Jag trivs med att jobba med Martin, jag är likadan själv, men visst är det krävande. Det är två sidor av samma mynt”, säger en hög chef.

En före detta medarbetare, just en sådan som använt Finansinspektionen som en språngbräda, beskriver sin forna chef som ”coachande och kommunikativ, engagerande och tydligt drivande”.

Frågan är om någon ringar in Martin Andersson bättre.

”Han är en omtyckt chef, han trivs med att utveckla relationer, han är för­troendegivande men resultatinriktad. Jag stimulerades av hans intresse av att utveckla medarbetare. Han hade utbildning högt på agendan, det kände jag. Jag fick fan­tastiska möjligheter att fördjupa mig”, säger den före detta medarbetaren, som mycket väl kan tänka sig att komma tillbaka till Finansinspektionen.

”Många kommer tillbaka, de inser att de har ett inflytande då de jobbar där. Ofta är det lönen som drar folk därifrån, men inflytandet gör att de kommer tillbaka. Det är en kunskapsdriven verksamhet med stort ansvar och stor frihet. Det är en spännande intellektuell utmaning, där jag har möjlighet att påverka samhället”, säger den före detta medarbetaren.

Det är dock inte alls säkert att Martin Andersson finns kvar i organisationen då. Fler källor som Chef har talat med är övertygade om vilken position som skulle passa honom framöver:

”Jag tycker att han ska bli riksbankschef. Han har egenskaperna som krävs. Och han har viljan att påverka samhället. Han skulle vara en lämplig efterträdare till Stefan Ingves”, säger en före detta kollega.

Just nu tycks dock inte relationen till den forna arbetsgivaren vara den allra bästa. Martin Andersson och riksbankschef

Stefan Ingves har länge haft skilda uppfattningar i viktiga sakfrågor, som till exempel hushållens amorteringskrav och vem som ska ansvara för den makroekonomiska tillsynen, men på senare tid har de råkat i luven på ett sätt som oroar omgivningen.

”Det är möjligen en av hans svagheter, han måste fortsätta prata med Riksbanken. Men det är inte bara Martins fel att det inte funkar, jag vet att han anstränger sig”, säger en av hans närmaste chefer.

Hur utgången av detta bråk ser ut vet vi ännu inte.

Vad vi vet är att Martin Andersson har två och ett halvt år kvar på sitt förordnande. Och att döma av utvecklingen hittills kommer han att ha fullt upp med fler nya tuffa uppgifter under den tiden.

Martin Andersson svarar: ”Ställ krav, men ge också utrymme”

”Engagemang är viktigt. Jag gillar det jag jobbar med och vill att andra ska göra det också. Men engagemanget försvinner snabbt om man inte samtidigt får ansvar och förtroende.

Det är en central del av chefskapet på FI. Att ställa krav men ge medarbetare stort utrymme att själva hantera sina uppdrag. Så tror vi att man får folk att växa och utvecklas.

Det är också så jag utvärderar mig själv. Hur bra blir mina medarbetare? För det är en av de kanske viktigaste uppgifter man har som chef, att utveckla medarbetare så att de skulle kunna ta över ens eget jobb. Att medarbetare på FI ofta rekryteras av branschen ser jag därför som bra betyg på hur vi jobbar här.”

/Martin Andersson, före detta generaldirektör Finansinspektionen