Chef testar Eva Hamilton

Det är lika bra att säga det först som sist. Sveriges Televisions nya vd, Eva Hamilton, har medarbetarnas fulla förtroende. Det är svårt att hitta någon som har ens antydan till kritik mot valet av henne som vd.
»För mig var det ett självklart val«, säger en medarbetare.
»Internt fanns ingen annan kandidat«, säger en annan.

För en nytillträdd vd måste ett sådant stöd kännas skönt. Men att vara vd på SVT är ett utsatt jobb och det behövs inte många felgrepp för att man ska blåsa bort. Fråga Maria Curman, som tvingades sluta efter bara två år på vd-posten, sedan det avslöjats att hon ägde aktier i konkurrenten MTG. Eller programdirektören Mikael Olsson, som inte fick behålla jobbet många månader 2000 på grund av trasslig privatekonomi.

Men än så länge råder rena smekmånaden i tv-huset på Gärdet. Och om Eva Hamilton klarar att leva upp till sin programförklaring lovar en mångårig medarbetare att friden ska hålla i sig.
»Eva lovade i sin programförklaring att bryta upp det korkade ålderstänkandet i programpolitiken och att förenkla SVT:s snåriga organisation. Lyckas hon med de två sakerna, kommer smekmånaden att hålla i sig flera år«, säger han.

Det var få inom företaget som höjde på ögonbrynen när styrelsens val av ny vd blev känt. Tvärtom – de flesta hade iakttagit hur Eva Hamilton genom åren matchats fram till jobbet på toppen.
»Det har varit chefskurser hit och chefskurser dit de senaste åren. Vägen har varit lika utstakad för henne som den var för Mona Sahlin när hon skulle bli s-ordförande för tio år sedan«, som en gammal kollega lite olycksbådande uttrycker sig.

Men om Mona Sahlin föll på målsnöret, eller ska vi säga chokladpapperet, har Eva Hamilton hittills klarat alla blindskär.
Den som först såg chefsämnet i Eva Hamilton var just dåvarande vd:n Maria Curman som utsåg henne till chef för Nyheter och samhälle, eller ”Nos”-chef som det kallas på SVT. Då hade Eva Hamilton visserligen varit inrikeschef på Aktuellt en tid, men som Nos-chef fick hon i ett slag uppemot 500 medarbetare att basa över. Många av dem var gamla kompisar. En situation som i vanliga fall aktiverar varningsklockorna.
»Men Eva klarade det alldeles utmärkt«, berättar en av dem. »Hon klev upp på ett bord på nyhetsredaktionen och talade helt enkelt om vad som gällde hädanefter. Jag kände aldrig att hon favoriserade sina kompisar.«

»Jag noterade att hon kunde vara lika tuff mot alla«, instämmer en annan.
Nej, det var något annat som gjorde att det kunde gnissla.
»Eva är snabb och dessutom extremt impulsiv och då blir det inte sällan fel«, säger en kollega från tiden det begav sig.

Just snabbheten är den egenskap som samtliga medarbetare lyfter fram. Vissa kallar det en förtjänst, andra för en brist i ledarskapet.
»Eva skulle behöva tänka ett extra varv innan hon bestämmer sig«, säger en medarbetare. »Hon måste lära sig att först lyssna till punkt och sedan be att få återkomma med ett beslut. Inte rusa iväg och följa första bästa impuls.«

»Fast jag tycker att Eva har utvecklats enormt sedan hon blev chef«, inflikar en annan. »Visst kan det fortfarande gå för snabbt ibland, men hellre det än att saker och ting dras i oändliga långbänkar. Då gör det inget om det blir fel någon gång.«

Eva Hamilton är i högsta grad medveten om denna sida hos sig själv och är den första att erkänna om något blivit fel på grund av hennes spontanitet. I det fallet är hon fullständigt prestigelös, vilket många kan intyga.

Men det är inte bara snabbheten som Eva Hamilton bär med sig in i vd-rummet. Öppenhet, kritiskt tänkande och analytisk förmåga ligger också i ryggsäcken.
»Vi uppskattade att Eva var öppen och informationsinriktad. Ibland så till den milda grad att hon informerade oss innan hon hade fått okej från de högsta cheferna«, minns en medarbetare från nyhetstiden.

Andra har fallit i farstun för en annan av hennes talanger.
»Eva är fenomenal på att äga mötena«, säger en som haft tillfälle att iaktta sammanträdestekniken.

»Visserligen verkar det alltid vara något mobilsamtal som måste ringas i början och slutet av mötena, men hon är oerhört skicklig på att sammanfatta långa diskussioner i några klargörande meningar.«
När Eva Hamilton hade varit Nos-chef en tid utsågs hon till chef för den enhet som på SVT kallas Fiktion. Det är där man producerar svenska tv-serier som ”En uppstoppad hund” och ”Hem till byn”, men också tittarsuccéer som ”Allsång på Skansen” och ”På spåret”.

Nyheten att en utpräglad nyhetsjournalist skulle bli chef för den verklighetsflyktiga Fiktionen mottogs med blandade känslor. Facket mullrade – varför kunde man inte utse en chef med erfarenhet från något av Fiktions områden?
»Äsch, det där var nog mest ett uttryck för frustration från deras sida«, tror en medarbetare.

Inom SVT råder något av ett lillebrorskomplex i förhållandet mellan nyheterna och övriga redaktioner.
»Nyheterna verkar tro att de är lite förmer och det gör oss lite misstänksamma mot dem som kommer därifrån«, säger en medarbetare. »För dem är vi andra bara utfyllnad mellan nyhetsprogrammen.«
»Ja, kanske det«, fnittrar man från nyhetssidan. »Vi tyckte i alla fall att det var ett steg ner att gå från nyheterna till att bli chef på Fiktion. Vi kunde bara se en förklaring. Eva förbereddes för vd-jobbet.«

I den mån hon hade svårt för att anpassa sig på sitt nya jobb berodde det återigen på snabbheten.
»Jag arbetar inte sällan med treårsperspektiv och ser att hennes intresse och motivation kan svikta när vi talar om 2008«, säger en långtidsplanerande medarbetare.

Den kritik som riktas mot Eva Hamilton inför vd-skapet bottnar också i detta faktum.
»Hon måste lyfta blicken lite oftare, bli mer av visionär, mindre doer.«

En av hennes viktigaste uppgifter blir därför att sätta samman en ledningsgrupp som kan balansera sin impulsiva vd.
»SVT är en kreativ och dynamisk organisation och det kräver en chef som också är både kreativ och dynamisk Det stämmer på Eva. Men hon behöver en ledningsgrupp som kan … inte bromsa, men som får henne att stanna upp och tänka efter.«

»Eva har förmågan att skapa framgångsrika team. Klarar hon att få ihop en sådan ledningsgrupp, kommer hon att bli framgångsrik«, spår en kollega.

Hittills har Eva Hamilton fått G som i godkänt på sina rekryteringar och är själv mer än gärna aktiv i processen. Ibland lite för gärna.
»Även om det finns grupper tillsatta som ska ge råd är det tydligt att det är Eva som driver«, säger en iakttagare.
»Eva går mer på personkemi än på formella meriter«, påpekar en annan. »När jag skulle anställas imponerades jag av hennes gedigna research. Under anställningsintervjun fick jag känslan av att hon mest ville känna på personkemin. Mina meriter hade hon redan koll på.«

Trots det inledande motståndet – hur starkt det nu var? – blev Eva Hamilton en uppskattad chef på Fiktion. Flera beklagar att man blir av med henne där.
»Jag tyckte om att ha Eva till chef«, vittnar en. »Hon är rak och tydlig och en fenomenal kommunikatör. Hennes energi och nyfikenhet kompenserar för vad hon eventuellt saknar i kompetens inom just våra områden.«

»Jag har känt mig trygg med Eva«, instämmer en annan. »Hon skulle aldrig drömma om att sticka kniven i ryggen på en och hon pratar aldrig skit om någon.«

Men historien verkar dömd att upprepa sig. När Eva Hamilton utsågs till vd ryckte facket återigen ut, likt en pavlovsk hund, och kritiserade tillsättningen. Men tvingades snart ändra sig.
»Rätt snart fick de klart för sig att vi gillar Eva och tror att hon blir en bra vd. Så de fick gå ut med ett nytt uttalande, där man ger henne sitt stöd«, berättar en medarbetare. »Det syns att Eva tar illa vid sig när hon kritiseras på det sättet. Hon är inte speciellt stryktålig.”
Ett faktum som flera instämmer i.
”Jag tror att hon kan ta kritik personligt”, säger en nära medarbetare. ”Det tycker jag är ett bra drag hos en chef, för det vittnar om ett engagemang.«

Men det betyder inte att man drar sig för att kritisera henne. Inte så länge man håller sig till sak.
»Man kan bråka med Eva och det är bra. Det är ingen risk att man hamnar i frysen bara för att man framför en annan åsikt. Efteråt går vi vidare, då har vi rensat luften.«

Det finns dock tillfällen när Eva Hamilton kan visa sig från sin mest envisa sida.
»Om man blir alltför gåpåig sätter hon sig genast på tvären. Det går inte att trycka på henne en åsikt.«

Eva Hamilton är också en chef som behärskar den svåra konsten att ge kritik utan att såra. Här är några vittnesmål:
»Jag har fått några uppsträckningar, men det har alltid handlat om sak och känts genomtänkt«, säger en medarbetare.
»Hon kunde kritisera mig, men på ett sätt som gjorde att jag kände att hon månade om mig och ville att jag skulle utvecklas«, berättar en annan.

Flera lyfter också fram Hamiltons kommunikativa förmåga.
»Hon kan genomföra tuffa beslut i en stor organisation och ändå vinna respekt. Hon är tydlig, tar inte till stora åthävor utan håller en saklig linje. Det vet jag att många uppskattar.«
»Även omskakande beslut blir på något sätt självklara när Eva presenterar dem. Hon är personlig, samtidigt som hon alltid håller sig till sak.«

En talang som tilltalar medarbetarna är Eva Hamiltons förmåga att hålla tal – både i stora och små sammanhang.
»Ibland händer det att Fiktion-produktioner får pris utomlands och då firar vi med kaffe och bulle«, berättar en. »Då kunde Eva ställa sig upp och hålla ett alldeles utmärkt tal om produktionen vi firar. Trots att hon kanske inte visste speciellt mycket om den.«

Fotnot: Artikeln publicerades för första gången i Chef nr 12 2006.